Socionomvärlden domineras av kvinnor: Var är killarna?

Jämställdhetsmyndigheten har undersökt frågan om könsbundna studie- och yrkesval inom välfärden i en rad olika rapporter. Sara Andersson, utredare på myndigheten, menar att det handlar om flera faktorer – inte minst normer och könsmärkning av yrken.

– Många områden och yrken inom välfärden är feminint kodade. Det vill säga att arbetsuppgifterna är förknippade med kvinnligt könsstereotypa handlingar och egenskaper. Föreställningar om att kvinnor är naturligt bra på omvårdnad och män är tekniska är exempel på normer som styr såväl utbildningsval som yrkesbana.

Enligt Sara Andersson finns det flera problem med en könsuppdelad utbildningssfär och arbetsmarknad, både på ett individuellt och samhälleligt plan.

– Individers möjligheter att utforska och utveckla olika intressen och färdigheter begränsas. Utifrån ett samhällsperspektiv är det ett problem när rekryteringsunderlaget på arbetsmarknaden begränsas. Det försämrar förutsättningarna för kompetensförsörjning inom exempelvis yrken i välfärden som har en kraftig underrepresentation av män.

Att tillhöra det underrepresenterade könet påverkar såväl bemötande som synen på kompetens, både på utbildningen och i arbetslivet. Att vara i minoritet har flera negativa konsekvenser, däribland avhopp och diskriminering på arbetsplatsen, förklarar Sara Andersson.

– Det är inte bara få män som söker socionomutbildningen, vi ser också att män i högre grad hoppar av och börjar i lägre grad arbeta eller arbetar kvar inom yrket efter avslutad utbildning. På socionomprogrammet är avhoppsbenägenheten dubbelt så hög för män, säger hon.

Studenter som tillhör det underrepresenterade könet på en könssegregerad utbildning upplever olika typer av stress och hinder i studiemiljön, och det fortsätter även i arbetslivet.

Förutom styrande normer och könsmärkning av yrken har killarnas underrepresentation i socionomvärlden politiska förklaringar, säger Sara Andersson.

– Frågan om könssegregering har varit politiskt prioriterad i ganska många år. Men åtgärderna har stannat på individnivå och gått ut på att få fler kvinnor att söka sig till mer mansdominerade yrken, bland annat inom teknik och naturvetenskap. Motsvarande satsning har inte gjorts för att få fler män att söka sig till välfärden.

Vad behövs för att locka killarna?

– Man behöver jobba systematiskt med åtgärder på strukturell och organisatorisk nivå för att höja status och löner, förbättra arbetsvillkor och arbetsmiljö för att fler män ska välja jobb i välfärden. Satsningar behövs också inom utbildningssystemet för att ge män bättre förutsättningar att fullfölja utbildningen och en god övergång till arbetslivet. Mycket handlar om att jobba med normer och bemötande – men det krävs också politisk vilja.

Lennart Sauer är ordförande för FSSOC, Förbundet för Sveriges Socionomutbildningar. Han menar att svaret på varför män i så låg grad väljer att utbilda sig till socionomer måste sökas i strukturer utanför universitetsvärlden.

– Det handlar om vår könsuppdelade arbetsmarknad, strukturer i samhället, hur vi uppfostrar våra barn, vilka normer och värderingar vi får med oss i grundskolan och gymnasiet, som är väldigt svåra för lärosätena att påverka. Att få män intresserade av människovårdande yrken behöver ske mycket tidigare.

Han tror att frånvaron av män på socionomprogrammen och ute på arbetsplatserna hänger tätt ihop med jämställdheten i samhället i stort. Fortfarande värderas traditionellt kvinnliga yrken lägre än traditionellt manliga, vilket avspeglas i löner. Samtidigt är villkor och arbetsbelastningen ansträngd för många socionomer, säger han.

– Stora delar av socialtjänstens verksamhet behöver uppvärderas och uppgraderas för att locka fler män. Jag tror att det krävs att politiken arbetar mer aktivt med jämställdhetsfrågor, bland annat med satsningar på löner och arbetsvillkor för välfärdsyrken.

Vilka konsekvenser kan frånvaron av män i socialt arbete få?

– Det är viktigt med representation och en bredd av perspektiv. Det handlar självklart om kön i fråga om till exempel igenkänning, relationer och förebilder. Det finns studier som visar att det sociala könet har betydelse för hur klienter hanterar sin livssituation, så det är klart att en jämnare könsfördelning bland socionomer skulle vara positivt för dem som möter yrkesgrupperna, men också för hela samhällsperspektivet.

Statistik från SCB visar att socionomer halkat efter i löneutvecklingen de senaste dryga 20 åren jämfört med medelvärdet för alla högskoleutbildade i Sverige. På frågan om det kan ha ett samband med den låga andelen män i yrket är Lennart Sauer osäker.

– Jag har ingen empiri att förhålla mig till, men det är mycket möjligt att det har betydelse. Det har man sett på andra områden där kvinnor är i majoritet. Samtidigt har socionom alltid varit ett klassiskt kvinnoyrke, så det finns en lång tradition och historik att ta hänsyn till. Även här finns en jämställdhetskoppling – vilka är det som är socialchefer och som sitter i socialnämnden, som bestämmer när det kommer till strukturella beslut? Jo, män. Det finns en obalans helt klart.