”Professionalism blir att inte göra fel – snarare än att göra gott”

Det Petersén och Bennich bland annat såg var att socionomernas professionalitet ofta är förankrad i grundläggande värderingar såsom ett holistiskt synsätt på sociala problem och att upprätthålla klienters rättigheter.

– De var ganska samstämmiga om att det handlar om att ha en helhetssyn och ett öppet sinnelag i relation till de människor man möter. Den inställningen formas ju till stor del under utbildningen, säger Maria Bennich, docent i socialt arbete vid Högskolan i Borås.

När det gällde den professionella utvecklingen betonade de intervjuade att den påverkas av arbetsmiljö och arbetsuppgifter och de underströk vikten av stöd från erfarna kollegor. Flera respondenter lyfte också fram att organisationen de arbetade i begränsade deras professionalism genom att snäva in deras handlingsutrymme.

– De upplevde att de i ganska hög grad styrdes av dokumentation, standardisering och tidsbrist. Samt att vad de såg som professionellt arbete, det vill säga att skapa meningsfulla relationer till människor, kunde få stå tillbaka för administrativa krav, säger Anna Petersén, lektor i socialt arbete vid Örebro universitet som gjort majoriteten av intervjuerna.

– Många uttryckte även att det var viktigt att arbeta rättssäkert, tillägger Maria Bennich.

Något som de båda forskarna tyckte var intressant.

– Det är naturligtvis viktigt att arbeta rättssäkert men ibland flyttades fokus från klienterna till dokumenten, säger Anna Petersén.

Och vad är egentligen rätt sätt att arbeta, när man ser till definitionen av socialt arbete och uppdraget att exempelvis motverka social orättvisa? Det är en fråga som Anna Petersén tycker är intressant att diskutera.

– Gör vi det genom att fylla i papper på rätt sätt? frågar hon retoriskt och Maria Bennich fyller i:

– De intervjuade upplever att de blir granskade och vill ha ryggen fri.

– Exakt, professionalism blir att inte göra fel, snarare än att göra gott, konstaterar Anna Petersén.

Hon ser flera risker med rädslan för att göra fel. Bland annat att man kanske undviker att använda sitt professionella omdöme – trots att man uppfattar och reflekterar över skeenden så agerar man inte utifrån det.

– Man kanske undviker de här svåra, etiska avgörandena som man behöver göra ibland. I stället är man mer benägen att följa rutinerna, även när rutinerna inte passar den unika situationen, säger Anna Petersén.

Maria Bennich betonar samtidigt att det finns forskning som visar att man använder sitt handlingsutrymme bättre när man har arbetat en längre, mer än fem år.

– För att man blir mer säker och trygg och kanske vågar ta ut svängarna mer, säger hon.

Och Anna Petersén pekar på att motsvarande forskning även finns inom andra yrkesområden.

– Samtidigt ser vi över lag att det finns en förskjutning från en yrkesprofessionalism till en organisationsprofessionalism.

Det är en förskjutning som inte bara genomsyrar socialt arbete, utan samhället i stort, och både Petersén och Bennich kopplar det bland annat till resultatstyrningsmodellen New Public Management som kom redan på 80-talet, men som har förstärkts genom en ibland snäv och rigid tillämpning av evidensbegreppet.

En sak som förvånade dem båda med studien, var att nästan en tredjedel, sex av tjugoen intervjuade socionomer, hade någon form av ledarroll och att ytterligare fem av de intervjuade aspirerade på samma sak.

Personalomsättningen inom socialtjänsten är ju erkänt hög och det innebar att de intervjuade som hade arbetat på samma arbetsplats under 1–2 år, också var de mest erfarna.

– Det var flera i intervjumaterialet som redan efter fem år tyckte att de borde bli konsulter, för nu hade de jobbat så pass länge att de kunde ”kliva in och styra upp svåra och tuffa ärenden”. Det synsättet krockar ju helt med andra yrkesområden, säger Anna Petersén.

Samtidigt menar hon att det inte behöver vara ett problem, vissa individer kan vara rustade att leda kollegor, trots att de inte jobbat så länge inom socialt arbete. Båda forskarna var exempelvis imponerade över de intervjuades insiktsfullhet och förmåga till reflektion.

– Jag fick ett väldigt, väldigt gott intryck av dem. Samtliga pratade om det sociala arbetets kärna och vad de ville uppnå med sitt arbete. De hade inte blivit cyniska trots de hinder de stött på, det tycker jag var fint, säger Anna Petersén.