Så ser sambanden ut mellan skolresultat och psykisk hälsa

För samtidigt som den kvantitativa forskningen förutsätter linjära samband mellan hög skolprestation och bättre psykisk hälsa – det vill säga att hög skolprestation alltid leder till bättre psykisk hälsa och att dålig psykisk hälsa alltid leder till lägre skolprestation – så säger den kvalitativa forskningen något annat.

– När jag har hållit på med det här området har det slagit mig att väldigt mycket av den kvalitativa forskningen identifierar att högpresterande, väldigt ambitiösa flickor, men även pojkar, löper stor risk för olika former av psykisk ohälsa.

Så hur går det här ihop? Det har Björn Högberg velat undersöka. I den aktuella studien har han utgått från databasen PISA (Programme for International Student Assessment) som innehåller såväl information om elevers psykisk hälsa som om deras skolprestation.

– Det visade sig att det, till viss del, såg ut som den kvalitativa forskningen argumenterat för: Att det finns den här gruppen av högpresterande elever som också upplever en hel del psykiska problem, säger Björn Högberg när vi möts över Zoom.

Psykisk hälsa definieras i studien med måtten negativ och positiv effekt. Lite förenklat kan man säga att hög negativ effekt är kopplat till ångest, och låg positiv effekt är kopplat till depression (se faktaruta).

– För flickor är sambanden mellan skolprestation och negativ eller positiv effekt ganska svaga. Flickor upplever i regel mer negativ effekt och mindre positiv effekt än pojkar, men det verkar inte spela så stor roll hur väl de presterar utan de upplever ganska hög negativ effekt och låg positiv effekt oavsett prestation, säger Björn Högberg.

Det här var ett resultat som förvånade honom. Han hade trott att könsskillnaderna skulle vara större.

– Jag hade trott att det främst skulle vara bland högpresterande flickor man såg de här icke-linjära sambanden, men de finns även bland mellan- och lågpresterande flickor. Och bland pojkar, säger Björn Högberg.

I efterhand ser han inte det som konstigt, utan snarare som ett tecken på hur utbredd prestationskulturen är i samhället.

– Det är inte primärt en liten grupp prestationsprinsessor som känner så här utan det är en väldigt, väldigt stor grupp prestationsprinsessor, varav självklart inte alla lyckas prestera väldigt bra. Men nästan alla flickor, oavsett prestationsnivå, påverkas av en sådan prestationskultur på ett sätt som inte alla pojkar gör, säger han.

Bland pojkarna är det framför allt de låg- och högpresterande pojkarna som visar upp större psykisk ohälsa. Studien visar att de som mår allra bäst är de medelpresterande pojkarna.

– Ja, det är lite som sagan om Guldlock och de tre björnarna, att lagom är bäst. Först äter Guldlock av björnpappans gröt och den är för varm, sedan äter hon björnmammans gröt och den är för kall, sedan äter hon björnungens gröt och den är alldeles lagom, och den bästa. Det är nästan en Guldlocks-hypotes.

Björn Högberg säger att det är lättare för en kille på högstadiet eller gymnasiet att välja bort prestationskulturen och bygga sin identitet på andra saker, vilket också stödjs av annan forskning.

– Just skola och skolprestation är mer feminint kodat i samhället. Det är mer accepterat för flickor att plugga mycket, medan anti-pluggkulturen är mer av ett pojkfenomen, en maskulint kodad företeelse.

Det i sin tur beror på en rad olika orsaker. Björn Högberg tror att det dels handlar om flickors större behov av formella meriter och formella kvalifikationer för att visa sig duktiga.

– Dels finns det en kulturell bild av att pojkar kan vara genier utan att för den skull behöva anstränga sig, eller ha högsta betyg i alla ämnen, säger han.

LÄS OCKSÅ >>> Ungas drickande har minskat radikalt – så vad har ersatt festandet?

Förutom att undersöka om sambandet mellan hög prestation och psykisk hälsa är icke-linjärt, så undersökte Björn Högberg även om sambandet mellan akademisk prestation och mental hälsa påverkas av skolans prestationskultur. Tidigare forskning pekar på att sambandet mellan prestation och psykisk hälsa kan bero på hur elever relaterar till skolan och hur mycket av deras självkänsla som är knuten till prestation. Där studenter som motiveras av externa belöningar, som betyg, oftare har problem med sin psykiska hälsa, medan studenter som inte är så engagerade i skolan kan ha en bättre hälsa – trots sämre prestation.

Björn Högbergs tes var att i skolor med högre prestationer, mer konkurrensinriktade elever, eller högre social sammansättning överlag så påverkades den psykiska hälsan negativt. De resultaten i studien är mer osäkra, men det finns ett samband. Både i Björn Högbergs studie, och i andra studier.

– Resultaten tyder på att skolkulturen i sig kan vara en riskfaktor. En kultur i skolan som värdesätter konkurrens och jämförelser av prestation kan vara en riskfaktor.

När Björn Högberg resonerar kring orsaker ser han flera. Å ena sidan kan prestationspressen i sig bidra till psykiska problem.

– Men också omvänt att den som har psykiska problem eller en läggning för det kan prestera sämre, eller i vissa fall, bättre, om man har en neurotisk perfektionistisk läggning som kan driva fram både höga prestationer och psykiska problem, säger han och tillägger:

– Även om den här typen av skolor inte är förknippade med typiska sociala problem som skolk, slagsmål och skadegörelse så kan det ändå finnas problem med psykisk ohälsa. Det kan till och med finnas mer av det på sådana skolor, säger Björn Högberg.

Han pekar på att lågpresterande elever tenderar att identifieras som ett potentiellt problem eller en grupp i behov av insatser och stöd oavsett.

– Det som kanske är nytt här är att påvisa att det kan förekomma behov av stöd och insatser även hos de som det verkar gå väldigt bra för i skolan.

Björn Högberg konstaterar att skolans huvudsakliga mål är lärande och att det finns ett starkt fokus på kunskaper.

– Men från elevernas perspektiv blir det snarare ett starkt fokus på mätbar prestation. Och frågan är om det finns en konflikt mellan det och att eleverna ska må bra, frågar han retoriskt.

Själv ser han ingen sådan konflikt och konstaterar att Sverige hade väldigt goda skolresultat på 1980–1990-talet enligt en internationell jämförelse av PISA-resultat. Och då var den psykiska ohälsan i form av stressrelaterade problem betydligt ovanligare bland svenska elever.

– Det har åtminstone historiskt sett gått att kombinera goda skolresultat med rimliga stressnivåer och stressrelaterade besvär bland elever, säger Björn Högberg.

Så vad är skillnaden nu?

– Det vet man inte riktigt.

Hans hypotes är att Sverige de senaste 10–15 åren har gått mot att fokusera mer på bedömning av kunskaper. Sedan ungefär 2010 har det enligt Högberg skett ett skifte mot bedömning av prestation med mer tidiga betyg, mer nationella prov och högre krav för att komma in på gymnasiet. Ett exempel är den matrisbaserade formativa bedömningen som slagit igenom i skolan på senare år.

– Där påminns eleverna ständigt om hur deras skolarbete relaterar till kunskapskrav och till betygssättning på ett sätt som jag tror kan vara ganska olyckligt. För när eleverna ständigt påminns om bedömningsmomentet så blir det per automatik ett större prestationsfokus.

Forskning visar att det är just bedömningsmomentet som upplevs som mest stressande.

– Det är en faktor som jag tror kan ha förstärkt en prestationskultur i skolan under det senaste decenniet i svenska skolan.

Men han tror inte att Sverige är unikt. Även om det inte publicerades i studien, så testade Björn Högberg att göra samma analyser i ytterligare några länder där PISA genomförs, bland annat Danmark och England.

– Där såg det mer eller mindre likadant ut. Så det verkar som att det här är ett vanligare mönster och inte specifikt för Sverige och svenska skolsystemet, säger han.

Björn Högberg har tidigare forskat kring elevers hälsa i förhållande till skola och skolpolitik. Enligt hans studier känner elever i dag större stress, nedstämdhet, huvudvärk och sömnsvårigheter jämfört med början av 2000-talet, och fler upplever att de inte hör hemma i skolan.

I ett nyligen påbörjat projekt ska han tillsammans med Mattias Strandh och Solveig Petersen undersöka hur sambanden mellan å ena sidan skolprestation, skolmisslyckande och skolrelaterade krav, och å andra sidan psykisk ohälsa, har förändrats de senaste 30 åren. Särskilt fokus kommer att ligga på hur dessa samband har formats av de omfattande reformerna av skolans betygssystem och behörighetsregler som genomförts sedan mitten av 1990-talet.