Så ser 60- och 70-talets socionomer på sin yrkesidentitet – då som nu

– Jag har intervjuat socionomer som gjorde sin yrkesdebut under 60- och 70-talet och försökt analysera deras professionsidentitet och deras syn på sitt tidigare arbete.

Varför blev du intresserade av ämnet?

– Jag tror att vi kan lära oss väldigt mycket av att lyssna på dem som gått före oss. Sedan var jag också intresserad av se hur mycket det sociala arbetet har förändrats, och hur det är att bevittna de här förändringarna och reflektera tillbaka på det man själv har gjort och hur annorlunda det kanske var.

Hur gick du till väga?

– Jag har gjort semi-strukturerade, kvalitativa intervjuer med tre personer där jag har försökt låta dem prata så fritt som möjligt. Sedan har jag använt mig av en narrativ analys när jag tittat på vad det är de har sagt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det är nog att mina intervjupersoner hade en ganska stark anknytning till professionen, att de fortfarande hade en ganska tydlig professionsidentitet. Det fanns särskilt en stark professionsetik. De gav verkligen uttryck för en strävan efter att hjälpa andra, och tillgodogöra sig kunskap och utvecklas för att kunna hjälpa andra.

Pratade ni något om hur intervjupersonerna upplevt hur professionens förutsättningar förändrats över tid?

– Ja, det gjorde vi. Det fanns bland annat en uppfattning om att socionomer i dag blir mycket mer granskade och har högre krav på dokumentation än tidigare

Är det något som har förvånat dig under arbetets gång?

– Jag blev förvånad över hur öppna och ärliga mina intervjupersoner var, och också över hur de ganska exakt kunde minnas klientmöten från långt bak i tiden och återge det nästan i detalj.

Vem bör läsa uppsatsen?

– Jag tror att den kan vara väldigt givande för de som har ett intresse av det sociala arbetets historia, och även för de socionomer som är på väg in i yrket.