Så jobbar Göteborg med utreseförbud

När sommarlovet är över och det är dags för terminsstart står en del stolar i klassrummen tomma. Inte för att eleven har ringts in sjuk, bytt skola eller flyttat till en annan stad, utan för att barnet förts utomlands till följd av hedersrelaterat våld.

Exakt hur många barn som förs bort från Sverige för att ingå i tvångsäktenskap, utsättas för könsstympning eller uppfostringsresor vet man inte. Det finns ingen officiell statistik. Däremot finns det kvalificerade uppskattningar. Enligt en omfattande kartläggning som Svt gjorde 2023 rör det sig om hundratals barn varje år.

I Göteborg har socialtjänsten de senaste åren intensifierat sitt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, bland annat genom kompetenshöjande insatser i hur man förhåller sig till utreseförbud.

Regionalt stödcentrum heder, som är en gemensam verksamhet inom staden, har haft en nyckelroll i den processen. De erbjuder utbildningar och konsultation kring hedersproblematik och samverkar med ett flertal aktörer i området.

– Förutom Göteborgs stad samverkar vi med Polisen, Västra Götalandsregionen och nio av kranskommunerna, säger Lina Lycke, samordnare vid Regionalt stödcentrum heder.

– När det kommer till utreseförbud handlar det mycket om hur lagstiftningen kan omsättas i praktik. Under våra utbildningar fördjupar vi oss i vad lagen säger, vi tittar på domar, vad som tidigare gått igenom i Förvaltningsrätten och vad som inte har gjort det.

En annan del av verksamheten är rådgivning. Yrkesverksamma, inte minst inom socialtjänsten, som kommer i kontakt med barn och unga kan alltid höra av sig för konsultation om de misstänker att någon är utsatt för hedersrelaterat våld.

För Evelina Sundesjö, enhetschef vid barn och unga 5 på socialförvaltningen Nordost, har samarbetet och möjligheten till rådgivning varit en viktig tillgång innan beslut om utreseförbud fattas.

– Jag skulle säga att vi har ett ganska intensivt samarbete. Det är ganska vanligt att handläggarna ringer upp för att få stöd och hjälp för att kunna göra en riskbedömning, säger hon.

När kan det då vara aktuellt med ett beslut om utreseförbud? I vissa fall finns uppenbara signaler om att ett bortförande kan vara nära, till exempel om ett barn själv uttrycker en oro för det. Men det finns även andra situationer.

– Ibland kanske det inte finns så mycket att gå på, men det finns ändå skäl för oron. Då kan vi utfärda ett tillfälligt utreseförbud för att i lugn och ro titta vidare på ärendet. Därefter kan det bli aktuellt med ett långsiktigt utreseförbud eller annat typ av stöd, beroende på vad barnet har för behov.

Sedan sommaren 2024 har arbetet med utreseförbud underlättats, förklarar Evelina Sundesjö. Då utvidgades nämligen lagstiftningen från att gälla risk för bortgifte och könsstympning till att också omfatta risken att barnen far illa eller skadas vid ett bortförande.

– Innan detta var lagen för specifik. Då behövde man bevisa påtaglig risk både för själva resan och vad som skulle göras på resan. Det gjorde att vi tappade möjligheten att skydda en del av barnen.

Lina Lycke håller med:

– Framför allt så gick det ju inte att besluta om utreseförbud när någon riskerade att skickas på en uppfostringsresa, där det är ganska vanligt att våld förekommer. Det gick inte heller att agera om någon riskerade att föras bort i syfte att omvändas från homosexualitet eller annan hbtqi-tillhörighet.

Lagen har alltså blivit vassare och mer omfångsrik. Samtidigt blir den verkningslös om socialtjänsten inte vet vilka barn som är drabbade. Där finns det fortfarande mer att göra.

– Vi är så himla beroende av att aktörer i samhället, som möter de här barnen, hör av sig även om man upplever att man inte har så mycket att gå på. Ofta har de sett mer tecken än de själva kanske inser. Då kan vi hjälpa till att reda ut vad som har hänt, säger Evelina Sundesjö.

– En del är också nervösa för att göra en orosanmälan. Dels för att de tänker på relationen till föräldrarna, dels för att de inte riktigt vet hur socialtjänsten fungerar. De tänker också, av goda intentioner, att de inte vill göra situationen värre.

Vilka varningssignaler ska man vara vaksam på som yrkesverksam?

Lina Lycke: Jag tycker ju alltid att man ska titta efter förändringar i beteendet hos barn och unga. Det kan vara att de drar sig undan, kommer mindre till skolan, uppvisar tecken på psykisk ohälsa och stress. I hederssammanhang kan det ju också vara att man är bevakad, att man måste gå hem direkt efter skolan och inte är fri att gå någon annanstans.

Sedan är det också det uppenbara, att det finns en uttalad oro inför en utlandsresa. Men det kan också vara det rakt motsatta, åtminstone bland yngre barn.

– Där kan det vara en varningssignal om barnet ser fram väldigt mycket emot en resa. De blir liksom lurade att nu ska det bli lite fest för dig, man ska få en ny klänning eller något liknande.

Mot bakgrund av den intensifiering i arbetet som Göteborgs stad satt i gång finns det ändå saker som, lite paradoxalt, sticker ut. Enligt stadens senaste mätning har antalet barn som förts ut ur landet kopplat till misstänkt hedersproblematik mer än tredubblats. Totalt har 38 barn förts bort från oktober 2024 till september 2025. Under motsvarande period året innan låg antalet på 12 barn.

Vad kan ökningen tänkas bero på?

Lina Lycke: Man ska nog inte använda de här siffrorna som någon säker statistik. Det här är en enkät som skickas ut till olika enheter och sedan vet man inte riktigt var enkäten landar. Det är ett pågående arbete inom Göteborgs stad just nu, att se över och jobba fram en metod som ger säkrare siffror.

Även desinformationskampanjen mot socialtjänsten nämns som en bidragande faktor, att familjer väljer att flytta sina barn till ett annat land av rädsla för att de ska bli omhändertagna. Göteborgs stad lyfter också det intensifierade arbetet som en påverkansfaktor i sig. Det kan ha bidragit till att fler fall av bortförda barn har upptäckts.

– Det har säkert skett en ökning, det kan vi se här. Men jag tror inte att den är så stor som tredubbel, säger Lina Lycke.