Så formar nya socionomer sin yrkesidentitet

Det han såg var att fyra olika faser präglar hur de formar sin yrkesidentitet: start, orientering, ambivalens och praktik. Startfasen, som inträffade veckan innan utbildningen formellt drog i gång, präglades av de erfarenheter studenterna tog med sig hemifrån.

– Då var de förhållandevis blanka blad i relation till utbildningen och det här utgör något slags startpunkt för deras identitetsformering som socionomer, säger Johan Fagerberg.

Startfasen avlöses sedan av orienteringsfasen (den första terminen), då studenterna dels behövde ”lära sig att bli studenter” och hur utbildningen fungerade, dels introducerades till det sociala arbetets praktik och forskningsområde.

Sedan kommer den fas som Johan Fagerberg kallar för ”den ambivalenta fasen” och som utmärks av en krock mellan ideal och verklighet.

– När de kom till utbildningen så gjorde de det med idealet att vilja hjälpa personer genom att etablera personliga relationer till dem. Men sedan insåg studenterna att de jobbar i byråkratiska system och behöver förhålla sig till lagar och regler och olika resursbegränsningar, säger Johan Fagerberg.

Den sista fasen kallar han för praktikfasen och den sammanföll med studenternas VFU (verksamhetsförlagd utbildning).

– Studenterna uppmärksammade att det kan vara känslomässigt utmanande att ha kontakt med de personer som de vill hjälpa och arbetar med. Personer kan exempelvis vara missnöjda med den hjälp de får, eller tycka att de inte får den hjälp de behöver. Och det kan vara svårt att upprätthålla en bra relation till personerna de arbetar med, säger Johan Fagerberg.

Fakta: Forskningen i korthet

• Avhandlingen Den ideal(istisk)a byråkraten är en etnografisk studie där Johan Fagerberg följt 20 studenter under socionomutbildningen.
• I studien analyserar han hur de tillägnar sig och förhåller sig till normer, perspektiv, kunskap och färdigheter som de möter under socionomprogrammet och hur detta relaterar till en socionomidentitet.
• Fältstudierna omfattar delar av studenternas första, tredje, fjärde och femte terminer (av sju) och omfattar ca 270 timmars observationer och 25 intervjuer.

Utmärkande för praktikfasen är också att studenterna inser, eller lär sig, att det är viktigt att samverka med andra yrkesgrupper och verksamheter, exempelvis läkare och Arbetsförmedlingen.

Johan Fagerberg, som själv har gått socionomprogrammet, blev inte förvånad över resultaten i hans avhandling. Men en sak som han tyckte var intressant var ett ”icke-fynd” han gjorde.

– Jag fann inte att forskning hade en så stark betydelse för studenternas yrkesidentitet. De vände sig inte till forskningen och forskningsresultat för att ta reda på hur man skulle handla i specifika situationer, säger Johan Fagerberg.

Det hänger ihop med att den bild som studenterna hade, var enligt Fagerberg, att de situationer de ställs inför som socionomer ofta är komplexa.

– Och det är svårt att hitta ett svar på vad som är rätt eller fel agerande i forskningen. Det var ett övergripande förhållningssätt jag kunde se, att man ansåg att det är mycket komplexa frågor man arbetar med och därmed är svårt att veta vad som är rätt.

Återkommande för Johan Fagerbergs avhandling är hur studenterna rör sig mellan ideal och byråkrati och han konstaterar att ”det kan finnas en poäng i att lära sig sammanföra de två”. Han tror att det är viktigt att studenterna hittar ett sätt att behålla idealismen.

– Det är viktigt att den inte dör ut, det uttrycker de själva, att den ger dem ett slags grundinställning i mötet med klienter.

Johan Fagerberg är väl medveten om att det pågår en översyn av socionomutbildningen och dess innehåll, men han ser inga direkta kopplingar mellan sin forskning och den översynen. Regeringens särskilda utredare har tidigare förespråkat mer kriminologi och juridik i utbildningen, men det är inget som studenterna som Johan Fagerberg följde uttryckte något behov av.

– Risken är att ett införande av mer juridik sker på bekostnad av andra förmågor, exempelvis att förstå social problematik från ett brett vetenskapligt perspektiv, att kunna reflektera och göra etiska avvägningar, säger Johan Fagerberg och tillägger:

– Juridik är en central kunskap för många socionomer. Samtidigt jobbar inte alla socionomer med myndighetsutövning. När studenterna i min studie gjorde VFU varierade betydelsen av lagar beroende på verksamhet.

När det gäller ungdomskriminalitet säger Johan Fagerberg att vilka kunskaper som behövs för att hantera problemet beror på hur man diagnosticerar det.

– Om man ser det som ett uttryck för en bredare social problematik, som fattigdom och ojämlika livschanser, tror jag att utbildningens generalistutformning redan i dag ger relevanta kunskaper. Om man däremot ser det som främst en polisiär problematik kan jag tänka mig att kunskaper om att samverka med polis och skriva utredningar blir viktigare.