Psykoterapeuten som hjälper avhoppare hitta sin sårbarhet
När avhoppare får kontakt med sin egen sårbarhet blir de aldrig kriminella igen på samma sätt. Det menar psykoterapeuten Ulf Zetterman. ”De hittar ett nytt sätt att vara i världen”, säger han.
Ulf Zetterman.
De flesta kommer in i rummet med en misstänksam blick. En blick som säger: ”Vad ska du hjälpa mig med då, terapeutjävel?” Avhoppare från kriminella gäng har lager på lager av psykologiska försvar, berättar psykoterapeuten Ulf Zetterman.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Först ger jag dem tid att berätta hur ”badass” de är och vad de har gjort, eftersom det är viktigt med respekt och sådant i deras värld. Men de fattar snabbt att jag inte blir jätteimponerad och då börjar vi hitta in i sårbarhet och skörhet, säger han.
LÄS OCKSÅ >>> Få gängkriminella avhoppare får tillgång till terapi
Då ställer Ulf Zetterman frågan: ”Vad har du varit med om?” Många säger först att de hade en bra uppväxt, men när han kommer närmare berättar de om våld och känslomässig försummelse. Föräldrar som missbrukat, röriga hemmiljöer, få vuxna förebilder och många pappor som varit frånvarande eller kriminella.
– Det har inte varit någon bra blomjord i deras kruka. Många kommer in med inställningen ”jag behöver ingen”.
Ulf Zetterman är själv uppväxt i ett miljonprogramsområde med en ensamstående mamma och upplever att han har hjälp av att kunna förortsjargongen. Vet när han ska använda ett citat från filmen ”Pulp fiction” för att få en hård gangster att skratta och förstå vad han menar. Efter ett tag vågar han utmana klienterna. De kan bli frustrerade och arga, men lär sig att lösa det på andra sätt än med våld.
– De hittar ett nytt sätt att vara i världen. Där brukar det uppstå ett ögonblick när det inte längre räcker med ilskan och frustrationen, i stället kommer det kanske en ”golden drop”, en liten tår som stilla trillar.
Klienten kan bli förlägen, som om han undrade vad det här är för konstig vätska. En del blir arga för att Ulf Zetterman lockat fram sårbarheten.
– Efter de genombrotten törs jag påstå att de aldrig blir kriminella igen, inte på samma sätt som de var innan. De får kontakt med sin mänsklighet och empati och kan se sig själva som behövande.
Terapierna brukar sträcka sig över 1,5 år och Ulf Zetterman menar att det är viktigt att det finns tid. Mot slutet kan en del nästan få panik över att terapin snart är slut och vissa vill gå två gånger i veckan.
– Det är fler som hör av sig efteråt, efter flera år, jämfört med andra terapier. Som vill säga att det går bra eller att de har fått ett barn. Häromdagen fick jag ett sms med ett bröllopsfoto.
