Positiv effekt när Kristinehamn gick från 8 till 6 timmars arbetsdag

– Vi är en pendlingskommun där många av våra medarbetare bor i Karlstad. Vi har också universitetet i Karlstad där socionomprogrammet finns, vilket gör att många socionomer kommer hit efter sin studietid, säger Emelie Norgren, enhetschef på barn och unga.

Pendlingen har länge varit ett problem för flera av medarbetarna, inte minst för dem som har, eller är på väg att få, barn. Med bil tar enkelresan runt 45 minuter, med tåg en timme – dörr till dörr. En normal arbetsvecka innebär det alltså cirka tio timmars restid utöver arbetstiden.

Det blir kännbart för en organisation med en personalstyrka på 24 personer där cirka två tredjedelar pendlar. Trenden har varit tydlig, förklarar Emelie Norgren. Förr eller senare tenderar personalen att söka sig till ett jobb närmare hemmet, särskilt de som väntar tillökning.

– Innan vi gick in i det här projektet var det flera som var gravida och då började jag undra hur allt egentligen skulle sluta, säger hon.

Efter samtal med förvaltningschef och arbetsgrupp, följt av arbetsrättsliga och fackliga processer, nytillkomna kollektivavtal och en rad andra delmoment, sjösattes projektet den 1 maj i år. Tanken är att det nu ska pågå fram till den 30 april 2024. Arbetstidsförkortningen ska också ses i ljuset av ett annat avtal som möjliggör en gynnsam kombination för personalen.

– Kristinehamns kommun har ett distansarbetsavtal som man erbjuder sina medarbetare. Eller ja, inte alla. Som undersköterska kan man till exempel inte ta del av det. Men på barn och unga kan man det, vilket då innebär att man får jobba hemifrån två dagar i veckan, säger Emelie Norgren.

Sammantaget har detta lett till avsevärt fler disponibla timmar per dygn för personalen. För Frida Johansson, socialsekreterare på barn och unga, har det varit rent avgörande.

– För mig var det just pendlingen som var jobbig, det tog för mycket tid. Jag hade precis varit föräldraledig och hade tankar om att söka mig vidare. Sedan fick jag höra att det här projektet var på gång och då bestämde jag mig för att stanna kvar, säger hon, och fortsätter:

– Det här ger ju en känsla av att man har ett liv utanför sitt arbete, oavsett vad man väljer att lägga tiden på, om det är ens barn, partner, vänner, eller om det är en hobby.

Men hur funkar det att ligga kvar på samma arbetsnivå när arbetstimmarna blivit färre?

– Det är en utmaning, absolut. Det är ju tio timmar mindre i veckan som man ska klara av arbetet på. Man känner av det. Där tror jag att vi behöver lite tid på oss för att hitta strategier för att kunna prioritera och hantera det, säger Frida Johansson.

En tydlig konsekvens är att vilostunderna under arbetsdagarna har blivit färre, förklarar hon.

– Man tar inte riktigt raster på samma sätt längre. Det blir en bensträckare när man går och hämtar kaffe. De här 09.30- och 14.30-rasterna som vi hade förut blir inte heller av på samma sätt.

– Man kan väl säga att man jobbar in rasterna men å andra sidan så jobbar man ju kortare tid. Man har inte riktigt lika stort behov av raster längre, säger hon.

Det blir inte heller att man tar med sig jobbet hem, förklarar Frida Johansson. Hon menar att den ledighet man vunnit genom projektet har fått en positiv påverkan på energinivån under arbetstid.

– Man får så mycket mer återhämtningstid mellan arbetspassen. När man som jag har småbarn är det så värdefullt att få de här extra två timmarna varje dag, säger hon.

Emelie Norgren håller med om att de behöver mer tid på sig för att arbeta fram strategier som kan frilägga mer jobbtid, nu när tio arbetstimmar nu har försvunnit. Men några åtgärder har man redan hunnit vidta.

– Vi har gjort schemaändringar och så har vi justerat mötestider så att det står i relation till arbetstiden, säger hon.

Man har bland annat tagit bort ett gemensamt videomöte för hela personalen som man tidigare haft varje måndag och även glesat ut andra möten och gjort dem mindre återkommande.

En annan utmaning som behöver ses över är frågan om övertid, förklarar Frida Johansson.

– Vi har ju till exempel barnhandläggarna som åker på långa resor för att hälsa på sina placerade barn. Hur gör man då när man ska åka en dag och resan kanske tar tio timmar? Ska man ta övertid, ska man flexa eller jobba kortare en annan dag? Där har vi inte riktigt landat än, säger hon.

– Jag skulle tippa på att de får mer övertid, flikar Emelie Norgren in.

Har man mött något motstånd mot det här projektet?

– Inte från fackligt håll, de har varit på samma linje som oss. Men andra enheter inom förvaltningen har känt att det varit orättvist att barn och unga får testa detta, säger Emelie Norgren.

– Vi har också några medarbetare på enheten som egentligen inte vill jobba sex timmar per dag. Det är företrädesvis de som bor här i Kristinehamn. Men de är ändå beredda att testa det här.

Faktum är att flertalet medarbetare i personalgruppen är positiva till arbetstidsförkortningen. Det vittnar de medarbetarsamtal som man nyligen genomfört på enheten om.

– Samtliga beskriver att de inte är lika trötta, att de har mer energi och utifrån det känner en större arbetsglädje, säger Emelie Norgren.

Hon understryker också att projektet inte har föregåtts av en katastrofal arbetssituation, med sjukskrivningar eller psykisk ohälsa. Det är snarare tvärtom.

– Hade vi befunnit oss i en dålig tid så tror jag inte det här hade funkat. Det hade varit svårt att gå in i detta med en arbetsgrupp som mår dåligt. Det hade lett till stress och gjort det svårare att få ihop allt på färre timmar. Förutsättningen för ett sådant här projekt är en stabil arbetsgrupp, säger hon.

– Det handlar väl mer om att vara förebyggande, att vi på sikt kommer förlora personal och kompetens om vi inte gör någonting, lägger Frida Johansson till.

Men klienterna då? Har de kunnat se några effekter, positiva som negativa, för dem de möter på barn och unga?

– Det är en jättesvår fråga. Tanken är ju att klienterna inte ska märka av något. Det skulle i så fall vara att de möter en mer energisk och positiv personal. Men det ska ju inte vara så att vi inte hinner träffa dem eller inte hinner svara i telefon, säger Emelie Norgren.

Det är inget som ni hittills har känt av?

– Nej, jag har inte tagit emot några klagomål som har handlat om det under den här perioden.

Kan sex timmars arbetsdag komma att bli permanent när projekttiden är över?

– Det är också svårt att svara på. Vi ska prova det här ett år nu och sedan utvärdera. Det är heller inte bara upp till mig och förvaltningschefen, det är ett större maskineri. Men jag tror ju att vi kommer förlora personal om vi skulle gå tillbaka till åtta timmars arbetsdag, säger Emelie Norgren.

– Det är jag ganska säker på, säger Frida Johansson.

LÄS OCKSÅ >> Så gick det sen: Kortare arbetsdag fortfarande intressant i Kristinehamn