Personer med schizofreni särskilt utsatta för social exkludering

Sonia: Den handlar om exkludering och inkluderingsprocesser av personer som har schizofreni.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Sonia: Vi är båda två intresserade av psykologi rent allmänt och det här är en grupp som vi kände att vi verkligen ville skriva om.

Isabelle: Den glöms ofta bort i socialt arbete, vilket också var en anledning till att vi ville fokusera på det här.

Sonia: Gruppen är väldigt stor i antal, det är över 30 000 personer som lider av den här kroniska sjukdomen. Trots det tas det knappt upp under utbildningen.

LÄS OCKSÅ >>> Debatt: Låt inte det sociala perspektivet bli en förlorad kunskap

Hur gick ni till väga?

Sonia: Vi ville på ett kvalitativt sätt undersöka hur de här processerna fungerar. Vi har intervjuat boendepersonal som arbetar direkt med den här gruppen, vilket vi tycker gav ett väldigt bra resultat.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Isabelle: Att det här är en extremt exkluderad grupp. Det är till exempel svårt att få en anställning eftersom jobben oftast inte är anpassade till gruppen, och de sysselsättningar som finns ger oftast ingen direkt ersättning.

Det är också en grupp som är väldigt stigmatiserad. Människor vill inte sitta i närheten av de på café, man flyttar på sig i bussen.

Isabelle: Vi har också sett att det är svårt för samhället att göra anpassningar eftersom funktionsnedsättningen yttrar sig så pass olika hos olika personer.

Vem bör läsa uppsatsen?

Isabelle: Alla som studerar till socionom.

Sonia: Egentligen borde alla rent generellt läsa den. Allmänheten behöver få mer information om sjukdomen för att motverka de fördomar som finns.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet