Visionen ”Bättre ut” ifrågasätts när Sverige får flest fångar i hela Europa

– Det är en exceptionell expansion. Vi har aldrig varit i närheten av en sådan ökning tidigare, säger Magnus Hörnqvist, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Utbyggnaden innebär en radikal kursändring, menar han. I Sverige har antalet människor på anstalt och i häkte legat på omkring 6 000–7 000 personer om året sedan 1800-talet. Ur ett internationellt perspektiv har de nordiska välfärdsstaterna historiskt haft en låg fångpopulation. Men med 35 000 personer i fängelse får Sverige, enligt Magnus Hörnqvist, ett fångtal på 316 per hundratusen invånare. Svenskarna skulle då bli ett av de mest fängslade folken i världen, i nivå med Brasilien och Sydafrika.

– Om prognoserna slår in blir vi i särklass sämst i Europa när det gäller att ha människor i fängelse. Det finns inget annat europeiskt land som har ett fångtal över 200, säger han.

LÄS OCKSÅ >>> Är det rätt prioriterat att satsa miljarder på fler fängelseplatser?

Kriminalvården uppskattar att man kan komma upp i max 27 000 häktes- och anstaltsplatser till år 2033 – jämfört med dagens 9 000 platser. En så snabb och kraftig expansion kommer att vara utmanande, konstaterar myndigheten i sin kapacitetsrapport för åren 2024–2033.

LÄS OCKSÅ >>> Kriminalvården eller Sis för grovt kriminella ungdomar – det säger forskarna

Antalet fängelseklienter har redan ökat kraftigt de senast två, tre åren. Myndigheten är pressad av plats- och personalbrist – och rapporterna om hot och våld ökar, både mellan intagna och mot anställda.

– På vissa anstalter sitter dubbelt så många intagna som fängelserna är gjorda för. Det är prövande att arbeta i en sådan miljö. När det blir trängre ökar också risken för konflikter, säger Vilhelm Grevik, planeringschef på Kriminalvården.

Enligt kapacitetsrapporten måste personalstyrkan mer än dubblas till 2033 och trots det ser bemanningstätheten ut att behöva minska med 30 procent. Kriminalvården arbetar utifrån visionen ”Bättre ut”, det vill säga att klienterna ska vara bättre rustade för ett liv utan kriminalitet efter avtjänat straff. Det sker framför allt genom utbildning, arbetsträning och behandlingsprogram. Nu kommer man att behöva prioritera de intagna med störst behov, vilket kan leda till att andra inte får individuellt anpassade insatser. Ökad trängsel och minskad personaltäthet riskerar också att försvåra arbetet med att förebygga återfall i brott, enligt rapporten.

– Den största oron handlar om risken för hot och våld. Hittills har vi klarat förtätningen utan att något riktigt allvarligt har hänt, men det är klart att det finns en oro för vad som händer om vi fyller på ännu mer.

Men när det gäller möjligheterna till behandling är Vilhelm Grevik är inte oroad. År 2023 fullföljde 22 procent av de intagna på anstalt som bedömts ha medelhög eller hög risk för återfall ett behandlingsprogram. Samma siffra inom frivården var 13 procent.

– Det är ungefär samma nivå som tidigare år, till och med något bättre. Men vi behöver nå fler som är i behov av behandling och det pågår ett arbete med att effektivisera behandlingsprogrammen, vi ska till exempel inte ha flera olika program med ungefär samma innehåll.

Den stora expansionen beror på kriminalpolitiska reformer i Tidöavtalet, som regeringen slutit med Sverigedemokraterna. Det handlar bland annat om skärpta straff för gängrelaterad brottslighet samt vålds- och sexualbrott, skärpta regler för villkorlig frigivning och att fängelsepresumtionen, det vill säga att andra påföljder än fängelse ska väljas vid mindre allvarliga brott, avskaffas. Målet är bland annat att öka tryggheten och bekämpa den organiserade brottsligheten.

Men vilka konsekvenser får det att fler kommer att sitta i fängelse och under längre tid? Susanne Alm, docent i sociologi vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, har gått igenom 28 nordiska studier om konsekvenser av fängelsestraff. Hon ser bland annat att fotboja tenderar att leda till mindre återfall i brott jämfört med fängelse, särskilt för unga under 25 år. Det går också bättre på arbetsmarknaden.

– Om du har ett arbete kan du behålla det om du avtjänar straffet med fotboja. Själva vitsen med fotbojan är att behålla sin plats i samhället. Om du åker in i fängelse är det inte säkert att du har jobbet kvar när du kommer ut, säger Susanne Alm.

LÄS OCKSÅ >>> Socionomen besöker frivården – så kan en arbetsdag se ut

Hon kunde däremot inte se några tydliga effekter beroende på om straffen blev kortare eller längre. Men det kan bero på att de nordiska studierna generellt tittat på korta straff som ökat eller minskat med i genomsnitt 1,5 månad.

– Amerikanska studier visar att hårdare eller längre straff, särskilt när de är mer inriktade på förvaring än rehabilitering, tenderar att vara kriminogena snarare än avskräckande eller rehabiliterande. Det vill säga att fängelset blir en miljö där människor kan planera brott och knyta nya kriminella kontakter.

I forskningsöversikten har hon också tittat på studier om barn till fäder som avtjänat sitt straff i fängelse jämfört med fotboja eller samhällstjänst.

– Det var tydligt att barn, särskilt pojkar, till fäder som suttit i fängelse löpte större risk att själva begå brott och bli straffade, gå ut skolan utan fullständiga betyg och inte få in en fot på arbetsmarknaden. Det var särskilt tydligt när det gällde barn från mindre socioekonomiskt priviligierade förhållanden.

Susanne Alm menar att gängkriminella måste få straffrättsliga påföljder under längre tid. Men den grova gängbrottsligheten utgör en liten del av all kriminalitet.

– De flesta brott är mindre allvarliga, som en del narkotikabrott. Där förlänger man bara straffet till ingen nytta eller till sämre chanser att komma ut i samhället – och till enorma kostnader. Man har fastnat i en iver att ge hårdare straff för allting hela tiden och det gagnar ingen.

LÄS OCKSÅ >>> Idéhistorikern Sven-Eric Liedman: ”Sverige har blivit ett fängelseland i stil med USA”

Hon ser också en risk att den kraftiga expansionen påverkar Kriminalvårdens möjligheter att jobba för att klienterna ska komma ”bättre ut”. Myndigheten har redan nu svårt att rekrytera personal och resurserna kommer inte att räcka till, enligt henne.

– Det kommer att gå mot mindre rehabilitering och mer förvaring, och då ökar risken att fängelset blir kriminogent i stället för avskräckande eller rehabiliterande.

Det är en farhåga som kriminologiprofessor Magnus Hörnqvist delar. Han ser också en risk att hela samhället påverkas. Forskning från USA visar att en hög fångpopulation inte bara drabbar de intagna utan hela områden. Allt som göder kriminaliteten förvärras av att spärra in många människor i fängelse, enligt honom.

– Man tar bort en potentiell familjeförsörjare, de anhörigas ekonomi blir mer ansträngd och barnen riskerar att hamna efter i skolan. Risken för missbruk och psykisk ohälsa ökar i familjerna. De stadsdelar som pekas ut av polisen som särskilt utsatta kommer att sjunka djupare ner i fattigdom och ojämlikheten ökar.

Han är oroad över utvecklingen.

– Det är helt galet. Politikerna går in i det här med öppna ögon, det är inte så att man om 15 år kommer säga ”oj, hur kunde det bli så här?”.

Det som långsiktigt förebygger kriminalitet, enligt honom, är att bygga en klassisk välfärdsstat.

– Man ska satsa pengarna på tidiga insatser och bra skolgång, sjukvård, psykiatri och beroendevård.

LÄS OCKSÅ >>> Debatt: ”Är det alltid dåligt att låsa in barn?”

Planeringschefen Vilhelm Grevik menar att Kriminalvården har fem till tio svåra år framför sig. Men han ser på framtiden med tillförsikt.

– De nya anläggningar som byggs kommer att vara stora och moderna, vilket medför stordriftsfördelar som samlad administration och större arbetsgrupper med till exempel specialistkompetenser. Vi ser också över hur personalresurser som i dag läggs på administration och att förflytta intagna i stället kan användas till klientarbete.

Parallellt med att anstalter och häkten expanderar ska även frivårdens verksamhet bli minst dubbelt så stor.

– Samtidigt hårdnar konkurrensen på arbetsmarknaden och vi kommer inte kunna rekrytera socionomer och beteendevetare till frivårdsinspektörer i den utsträckning som behövs. Då behöver vi skala bort tidsödande och mindre kvalificerade uppgifter från frivårdsinspektörerna så att de kan ägna sig mer åt klientarbete.

Vilhelm Grevik hoppas också att digitala hjälpmedel ska kunna komplettera programledarnas arbete. Just nu prövar Kriminalvården VR-behandling där intagna får träna på till exempel impulskontroll i en virtuell miljö, i stället för att spela rollspel med programledaren.

– Jag är inte bekymrad när det gäller behandlingen, jag tror till och med att vi kommer att lyckas bättre där. Sedan är det klart att kompetensförsörjningen är begränsande för oss, säger han.