Utsattheten för narkotikaanvändare stor i Sverige: ”Vi måste bli bättre”

– Vi vill skildra hur vardagsliv och utsatthet ser ut för narkotikaanvändare i de båda städerna. I Sverige har vi haft en repressiv narkotikapolitik sedan 1970-talet, men vi ser inte att den gett bra resultat, säger Torkel Richert.

Underlaget är gediget, 474 användare av tung narkotika i Köpenhamn och Malmö har intervjuats. De har fått svara på frågor om sitt vardagsliv, vad som bekymrar dem, deras utsatthet för våld och hur drogmiljön de lever i ser ut.

Narkotikaanvändning är illegalt både i Sverige och i Danmark, men i Sverige präglas narkotikapolitiken mer av moral och nolltolerans med målet om ett narkotikafritt Sverige. I Danmark däremot är politiken mer pragmatisk och handlar mer om att mildra narkotikans skadeverkningar. De talar om att allmänheten ska känna sig trygg, men att personer som använder narkotika också har rätt till det offentliga rummet, vilket gör narkotikaanvändning till en vanligare syn i grannlandet. I Sverige går personer med narkotikamissbruk i stället under jorden och missbruket blir dolt.

Ändå finns det stora likheter i svenska och danska narkotikaanvändares liv visar studien. I både Köpenhamn och Malmö har droganvändare möjlighet till ekonomisk hjälp och det är bara en liten andel i de båda städerna som helt saknar bostad och tvingas sova på gatan. Droganvändarna var också utsatta för våld i ungefär samma utsträckning och de rör sig i liknande riskmiljöer.

– Ja, det förvånade oss lite. Vi såg stora likheter i utsatthet och risker för den här gruppen, och i de kontakter och hjälpen de får från samhället. Förklaringen är troligen att både Sverige och Danmark är utvecklade välfärdsstater, säger Torkel Richert.

Många av de intervjuade har använt droger länge, cirka 15–20 år. De är socialt utsatta, har en tuff ekonomi, hälsoproblem och umgås framför allt med andra narkotikabrukare. Samtidigt är drogmissbrukarna bekymrade över de sociala relationer de lämnar bakom sig. Över att de sårar och sviker personer de bryr sig om, familj och vänner.

– Det kom högt på listan när vi frågade om deras bekymmer i vardagen, vilket skiljer sig från den stereotypa bilden av narkotikaanvändare som helt fokuserade på droger, säger Torkel Richert.

Att lämna ett liv man levt i 20 år och som för med sig ett socialt stigma kan vara svårt och trots stora risker och konsekvenser fortsätter de flesta använda droger. För många fyller drogerna en viktig funktion, som till exempel självmedicinering vid psykisk ohälsa.

– Så länge narkotika injiceras och personer delar verktyg finns också risk för hepatit c, vilket många av de vi intervjuat har. Möjlighet till sprutbyte minskar risken radikalt, men i Sverige finns det stora regionala skillnader när det gäller skadereducerande insatser. Där har region Skåne utmärkt sig som en föregångare, till exempel med Sprutbytet som funnits i 30 år, säger Johan Nordgren.

Verksamheten på Sprutbytet i Malmö är ambitiös med sjuksköterskor, läkare, barnmorska och kurator. Förutom rena sprutor och kanyler finns det också gratis kondomer och möjlighet att testa för hepatit och hiv. Dessutom arbetar personalen med att informera om, och motivera till behandling. I Köpenhamn är utbudet av lågtröskelverksamheter större vilket gör det lättare för narkomaner att till exempel få mat och husrum. Men verksamheter med samma breda utbud och ambitioner som Sprutbytet saknas.

– I Köpenhamn finns brukarrum där det är möjligt att använda narkotika under övervakning av vårdpersonal, vilket minskar risken för överdos. Det är också möjligt att få heroinförskrivning som är ren på recept. Naloxon, som är ett motgift mot överdos, har också funnits längre i Köpenhamn, berättar Johan Nordgren.

Trots att livet för narkotikaanvändare i Malmö och Köpenhamn har stora likheter, finns det också skillnader. Framför allt eftersom narkotikapolitiken i de båda länderna får konsekvenser för hur polisen arbetar och hur de skadebegränsande insatserna ser ut. Men också för att brukarorganisationer har en starkare roll i Danmark. Att vara droganvändare i Sverige är svårare, inte minst för att det är kriminellt att ha droger i kroppen vilket ökar polisens befogenheter. Dessutom har Sverige hårdare straff för innehav än i många andra länder.

­– Narkotikaanvändare blir jagade av polisen på ett helt annat sätt i Sverige. Det gör att många inte vågar ringa ambulans om någon tar en överdos. Överhuvudtaget finns det stora skillnader i upplevelsen av bemötande från polisen i de två städerna, säger Torkel Richert.

Torkel Richert och Johan Nordgren berättar att användning av droger är olagligt även i Danmark, men att det där görs skillnad på rekreationellt bruk och missbruk. Det betyder att socialt utsatta personer som tar droger inte riskerar böter eller fängelse, till skillnad från de som tar narkotika som förströelse.

– Det påverkar också droganvändarnas ekonomi. I Danmark ges inte böter till socialt utsatta. I Malmö hade de manliga narkotikaanvändarna blivit gripna av polisen i genomsnitt arton gånger för eget bruk eller ringa narkotikabrott. De böter som de belastas med bidrar till att bygga upp enorma skulder. Det är inte ovanligt att en ung person kan ha 300 000 i skulder. Det försvårar förstås också vägen ut, eftersom skuldsaneringen ligger som en enorm börda, säger Johan Nordgren.

En annan stor och viktig skillnad är tillgången till rena sprutor, något som är lätt att få tag på i Köpenhamn.

– I Malmö finns bara Sprutbytet och för att få tillgång till sprutor måste du skriva in dig, vilket en del drar sig för. Dessutom är det stängt på helgen så den som saknar sprutor eller kanyler då måste fråga någon annan, säger Johan Nordgren.

Eftersom det saknas brukarrum i Malmö där det går att använda narkotika under hygieniska och säkra former används narkotika ofta på otryggare platser. Det ökar risken för både smittspridning och dödsfall.

– Sverige har en hög dödlighet i narkotika, även om det börjat vända de senaste åren. Det skulle kunna bero på att vi börjat jobba mer skadebegränsande. Men det är lite för tidigt att säga, säger Torkel Richert.

Eftersom de regionala skillnaderna är stora i Sverige hade resultatet av jämförelsen mellan Sverige och Danmark troligen sett annorlunda ut om intervjuerna skett någon annanstans än i Skåne. Johan Nordgren påpekar att i andra regioner är det till exempel vanligare att polisen konfiskerar sprutor, vilket indikerar att polisen där inte förstått vitsen med sprutbyten.

Utifrån intervjuerna med droganvändarna framkommer också att socialarbetare är en viktig kontakt med samhället. Det är socialarbetare som bedömer ekonomiskt bistånd, hjälper till med boende och arbetar med exempelvis behandling och lågtröskelverksamheter.

– Droganvändning kommer alltid att finnas. Därför gäller det att minska narkotikaanvändares utsatthet och inte ställa motkrav på att de ska sluta använda helt för att få hjälp. Det är en grundtanke med skadebegränsning, och något vi behöver bli bättre på generellt i Sverige. Därför är det viktigt att det här perspektivet kommer in tidigt, redan på socionomutbildningen, säger Torsten Richert.

Johan Nordgren lyfter fram ett kommunalt lågtröskelboende i Malmö för personer som varit hemlösa och där det finns acceptans för narkotikabruk på rummen, som ett lyckat exempel på skadereducerande arbete i Sverige.

– Personalen där tycker att det är bättre att ha koll, för att kunna möta upp de problem som narkotikaanvändningen kan medföra. De lyfter också fram att det är mindre riskfyllt att använda tunga droger på rummet än i ett parkeringshus eller liknande.

I slutet av förra året lämnade Samsjuklighetsutredningen förslag på åtgärder som ska underlätta för personer som har både psykisk ohälsa och ett beroende. Johan Nordgren menar att utredningen är ett exempel på att skadebegränsning av droganvändning börjar bli mer accepterat i Sverige. Samtidigt säger han att utredningen är ganska medicinskt inriktad och att man vill ge vården ett större ansvar för personer med missbruk eller beroende.

LÄS OCKSÅ >> Samsjuklighetsutredningen förslag stöper om hela beroendevården

Torkel Richert pekar på att det därmed finns en risk för att socionomers kompetens och erfarenhet tappas bort.

– Det sägs i utredningen att vården ska samarbeta med andra myndigheter. Men frågan är i vilken utsträckning det blir. Risken är att personer med missbruk och beroende kommer att nedprioriteras i den redan ansträngda vården, säger han.

Referens: Urbana drogscener som riskmiljöer – hur intervenerar polisen och sociala välfärdsinstitutioner och hur påverkar det narkotikaanvändare?

FAKTA: FORSKNINGEN I KORTHET

• 474 användare av tung narkotika i Sverige och Danmark har intervjuats.
• Det finns stora likheter i utsatthet och risker för gruppen i de båda länderna. Men också i de kontakter och den hjälp de får i de båda länderna.
• Det finns stora skillnader i bemötande från polisen i Sverige och Danmark. Narkotikaanvändare i Sverige är mer rädda för polisen och vågar inte be om hjälp i samma utsträckning, till exempel om någon tar en överdos.
• Skadereducerande insatser minskar risken för överdos och sjukdom.