Maskorna i det sociala skyddsnätet växer

Nyligen släppte Sveriges Stadsmissioner den forskningsbaserade Fattigdomsrapporten 2025. Rapporten beskriver en växande fattigdom i Sverige och ett allt skörare yttersta skyddsnät.

– I dag lever närmare 700 000 i materiell och social fattigdom, det är nästan en fördubbling mot 2021. Samtidigt har det aldrig betalats ut så lite försörjningsstöd som i dag. Vi och andra aktörer i civilsamhället märker att allt fler har svårt att försörja sig själva och kommer till oss med mer akuta behov än vad vi sett tidigare, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare på Sveriges Stadsmissioner.

Han menar att vi börjar närma oss ett läge där det yttersta skyddsnätet inte skyddar människor från fattigdom – staten håller inte längre sin del av samhällskontraktet.

– När välfärdssystemet urholkas och staten drar sig tillbaka från ansvaret för de mest utsatta står civilsamhället kvar och fångar upp. Men vi kan inte ta över statens jobb, det är långsiktigt otillräckligt och kommer leda till mycket mänskligt lidande och stora samhällskostnader. Tvärt emot vad regeringen påstår kommer skuggsamhället att växa, det säger också utredningen.

Regeringens argument att striktare tillgång till bidrag och försörjningsstöd skulle öka drivkraften till jobb är enligt forskning och erfarenhet helt felaktig, menar Jonas Rydberg.

– Det är ren signalpolitik. Ett stort problem med debatten i dag är bilden av att människor hellre lever på bidrag än arbetar. Att ersättningarna är så generösa och att man kan stapla bidrag på varandra. Så ser inte verkligheten ut. De allra flesta drömmer om ett jobb för att bli självförsörjande. Det stora problemet är den höga arbetslösheten och trösklarna in på arbetsmarknaden.

Maria Persdotter är universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hon tycker att förslaget om kvalificering till välfärden, där nyanlända och andra icke-medborgares rätt till vårt gemensamma trygghetssystem ska begränsas och villkoras, fått oförskämt lite uppmärksamhet med tanke på vad det innebär.

– Man tar nu ett avsteg från den universella välfärdsmodell som satt Sverige på kartan internationellt, nämligen idén att gemensamma trygghetssystem och välfärdsförmåner ska omfatta alla som bor i landet. Blir förslaget verklighet kommer vi få två skilda välfärdssystem: ett för medborgare och ett för icke-medborgare. Det är en bekymmersam utveckling.

Vad kan det få för konsekvenser?

– Det vi i dag betraktar som sociala rättigheter blir ett privilegium som människor måste göra sig förtjänta av. Man målar också upp en bild av att arbetslöshet och fattigdom är ett problem som bara rör en särskild grupp, i det här fallet människor med migrationsbakgrund, i stället för att se det som en angelägenhet för samhället som helhet. Man gör dem till syndabockar, en börda för samhället. Det banar vägen för ett hårdare och mer ojämlikt samhälle och skymmer sikten för verkliga lösningar på exempelvis arbetslösheten.

Hon menar att man måste ställa sig frågan vad det gör med ett samhälle när det finns grupper som helt eller delvis saknar grundläggande rättigheter och socialt skyddsnät.

– Man kan också fråga sig vilka grupper som står näst på tur att få sina rättigheter inskränkta och villkorade? Kvalificeringskraven som nu diskuteras träffar i första hand personer som är nya i Sverige och hänger samman med den migrationspolitisk som förts de senaste tio åren. Men i förlängningen är det också en fråga om den svenska välfärdsstaten i stort som borde engagera alla i det här landet som kan bli sjuka, arbetslösa och i behov av hjälp.

Enligt en ny rapport från SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, har socialförsäkringens regelverk blivit alltmer komplext, samtidigt som försämringar stegvis gjorts inom olika delar där ingen har riktig överblick över konsekvenserna. Niklas Altermark, statsvetare vid Lunds universitet, varnar för en legitimitetskris när samhället inte erbjuder vad som utlovas.

– Vi lever i tron att vi har ett fantastiskt socialt försäkringssystem, men i praktiken är det väldigt skört. Välfärdssystemen har under flera decennier monterats ned bit för bit, och det skyddsnät som finns kvar har väldigt stora maskor. När vi väl står där i behov av hjälp och upptäcker hur det egentligen ligger till uppstår en kris i tilliten gentemot staten. Det utgör ett minst lika allvarligt hot som det fusk med bistånd som politikerna nu flitigt diskuterar.

Fortsätter urholkningen av det generella trygghetssystemet kommer de som har råd behöva förlita sig på privata försäkringslösningar – och de som har det svårast lämnas därhän, säger Niklas Altermark.

– Vi får ett samhälle där ansvaret flyttas från det gemensamma till individen. När det går åt helvete ligger det nära till hands att betrakta det som ett individuellt tillkortakommande. Utsatta lämnas i händerna på civilsamhället medan socialt arbete i offentlig regi kommer handla mer om kontroll och övervakning. Konsekvenserna blir ett hårdare samhälle med större klyftor.