Komplext pussel att matcha barn med rätt familjehem

Annonsen som dyker upp efter en sökning på ”familjehem” är inte unik. Den nämner inte barnets behov eller familjernas egenskaper, pengarna är i fokus. Socialsekreterare som Socionomen talat med menar att det är ett tecken i tiden, att barn i viss mån kommit att bli en handelsvara. De privata företagen knyter familjer till sig för att sedan erbjuda dessa till kommuner som så kallade konsulentstödda familjehem.

Stefan Wiklund, professor vid Stockholms universitet, leder idag forskningsprojektet ”Familjehem som samhällsåtgärd”. En studie som syftar till att kartlägga utbudet av det som betecknas som familjehemsvård, men också vad som styr socialtjänstens val och hur utbudet växt fram.

– En orsak till att de konsulentstödda familjehemmen etablerats är svårigheten att rekrytera familjehem, i det vakuumet har det uppstått möjligheter för privata aktörer att etablera sig. Men det handlar också om synen på familjehemmen. Jämför man med 1900-talet så har det sociala arbetet gått mot en behandlingsdiskurs där de som placeras ska behandlas, snarare än att vi ska hjälpa barn i nöd, säger Stefan Wiklund.

Att familjehemsvården gått från ett lekmannauppdrag till ett mer professionaliserat uppdrag har passat den privatiserade välfärdssektorn. Stefan Wiklund och hans kollegor ska bland annat titta på hur stor andel av familjehemsvården som utgörs av de konsulentstödda familjehemmen.

– Ordet ”professionaliserat” används olika. Familjehemmens branchorganisationer har arbetat för ett slags professionalisering i form av att värna om trygga anställningsformer och status som yrke snarare än ett lekmannauppdrag. Privata aktörer däremot har kanske i större utsträckning argumenterat för att konsulentstödda hem kan ses som professionella utifrån olika slags behandlingsperspektiv.

Trots att det finns en brist på familjehem, så är det en sanning med modifikation. Det menar Anna Svennblad, utredare på Socialstyrelsen.

– Det kan rent av vara så att det finns många familjehem som är bra och som väntar på en placering, men att familjerna inte passar vad just det här barnet behöver. På så vis blir det fel att säga brist när det kan vara en brist på passande matchning. Behovet av familjehem varierar dessutom från dag till dag. Man kan ha tio familjer som är tiptop och vill ta emot en tonåring, men vad hjälper det om vi ska placera en bebis.

 Många bedöms inte vara lämpliga, varför?

– Det behöver inte vara konstiga anledningar, det kan handla om en så enkel sak som allergi för hundar, att barnet behöver gå kvar i sin skola eller att det inte finns ett familjehem i närheten. Närhet till barnets biologiska föräldrar kan också vara viktigt, säger Anna Svennblad och -fortsätter:

– Sedan kan det givetvis handla om att familje-hemsföräldrarna förekommer i brottsregistret eller har en belastad ekonomi. Men också att barnet har stora behov som gör det svårt att hitta en familj som kan tillgodose det.

Tar utredningarna för lång tid?

– Visst finns det familjehem som tänker att ”nu har vi anmält oss, om ni nu har så mycket barn varför har vi inte ett barn imorgon?”. Men det krävs så mycket innan dess, matchningen måste bli rätt. Det får inte gå för fort, man ska verkligen få tid att fundera och socialtjänsten att utreda. Sedan hoppar en del av familjerna av när de inser vad uppdraget innebär eller hur ingående utredningen av dem är.

När det kommer till konsulentstödda familjehem menar Anna Svennblad att synen på dessa skiljer sig åt bland handläggare och kommuner.

– Många kommuner uttrycker att det påverkat utbudet, att de ”tar” familjerna. Men det finns också de som uttrycker att de fyller ett behov när man snabbt behöver hitta en familj. Som i alla branscher finns det bra och mindre bra företag.

Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) har fått indikationer från socialtjänsten att företagen bakom de konsulentstödda familjehemmen är en av orsakerna till att kommunerna har svårt att hitta familjehem.

– Samtidigt betalar de här företagen inte sällan högre arvoden till familjehemmen än kommunerna. Men vi vet sällan hur högt eftersom kommunerna ofta betalar en klumpsumma till företagen utan att begära en specificering om vad exakt pengarna går till. Hur mycket som går till stöd och serviceavgifter och hur mycket som är arvode och omkostnader riktade direkt till barnen, säger Åsa Furén-Thulin, sektionschef vid SKR.

I skrivande stund är SKR i färd med att se över sina rekommendationer till kommunerna om arvodets nivåer, något som inte gjorts på många år. Ett förslag väntas komma under sommaren.

– I det arbetet undersöker vi hur arvoden och omkostnader påverkar viljan att ta emot barn samt bedömer en rimlig höjning, säger hon och fortsätter:

– Men sedan ska det också sägas att många privata företag även erbjuder familjehemmen en god service och stöd till familjehemmen på ett sätt som kommunerna inte gör.

Åsa Furén-Thulin menar att socialtjänsten, likt privata aktörer, skulle behöva erbjuda familjehemsföräldrar stöd och handledning dygnet runt. En svår nöt att knäcka, inte minst för mindre kommuner.

– Det behöver bli sömnlöst dygnet runt. Det skulle kunna ske genom en kommungemensam familjehems-pool där man kan hjälpas åt, på så vis fördelas resurserna.

Livspusslet är ett ord som Åsa Furén-Thulin återkommer till. Det är en starkt bidragande orsak till varför det blivit svårare att rekrytera familjehem på senare tid.

– Samhället ser annorlunda ut idag. Man skaffar barn senare, reser mycket och har ett annorlunda liv än bakåt i tiden när familjehemsvården byggdes upp. Kommunerna behöver täcka in detta, ett utökat stöd och handledning är helt avgörande för att folk ska få till livspusslet.

Samtidigt har andelen barn med svårare problematik ökat, barn som ”vanliga” familjehemsföräldrar inte kan eller vill ta hand om. Men att barn skulle placeras på ”institution” i brist på familjehem med öppen famn, är inget som Åsa Furén-Thulin känner igen.

– Vi hör från kommuner att de köper platser på jourhem eller förstärkta familjehem för att de inte ska riskera att hamna på institution. De betalar ganska dyra pengar för att undvika det.

Vid Linköpings universitet har en forskningsstudie nyligen inletts med namnet ”Familjehem sökes”. I denna ska man i samverkan med socialtjänsten söka svar på varför det är så svårt med rekrytering, bedömning och samverkan inom familjehemsvården.

– En utmaning som vi kunnat se är att utreda familjehems lämplighet inom socialtjänsten. Men en ännu större utmaning är att överhuvudtaget få familjer att anmäla sitt intresse. Utgångspunkten i vår studie är att det råder brist samtidigt som familjehem, till skillnad från HVB, är den prioriterade placeringsformen, säger Judith Lind som leder projektet.

I en av tre delstudier undersöks varför fler inte ansöker om att bli familjehem, detta genom en enkät till personer som aldrig varit eller kanske ens funderat på att vara familjehem eller jourhem.

– I en enkät ställs ett antal frågor för att få en uppfattning om hur människor i allmänhet uppfattar familjehemsuppdraget. Vad går det ut på, vad är viktigt och hur ser de på sina egna förutsättningar att vara ett familjehem? Det ger en bild av hur uppdraget uppfattas, säger Cecilia Lindgren biträdande professor som tillsammans med Judith, Johanna Sköld och Ann-Charlotte Münger står bakom studien.

I projektet sätts också rekryteringsprocessen i fokus och de utredningsmetoder som används för att om möjligt få svar på varför så få familjer bedöms som lämpliga. Även hur kommuner genom samverkan hanterar konkurrensen om familjehem kommer att studeras.

– Konkurrens om familjehemmen råder både kommuner emellan, och mellan kommuner och de privata aktörerna. Vi tittar både på hur kommunal samverkan fungerar idag och på samverkansprojekt som upphört för att se vad det beror på att de avslutades.