Hur ser egentligen tillgången för stöd ut för unga med adhd och autism?
Unga med Npf-diagnoser får stöd i olika omfattning beroende på maktstrukturer i samhället. Det slår Arezo Zárate och Lisa Malmberg från Marie Cederschiöld högskola fast i sin C-uppsats.
Lisa Malmberg och Arezo Zárate.
Vad handlar uppsatsen om?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Arezo: Den handlar om målgruppen unga med adhd och autismspektrumtillstånd (att), och hur deras livsvillkor och tillgång till stöd påverkas av maktordningar, funktionalitet, klass och rasifiering.
Varför blev ni intresserade av ämnet?
Arezo: Både jag och Lisa hade VFU på verksamheter där vi kom i kontakt med personer med NPF-diagnoser. Lisa var på en resursskola och jag på en ätstörningsklinik. När vi sedan pratade med varandra hade vi båda identifierat att målgruppen är utsatt för olika typer av maktordningar.
Lisa: Vi märkte att det inte fanns så mycket forskning i Sverige när det kom till att adressera det här ämnet utifrån klass och rasifiering. Den diskussionen saknas.
Hur gick ni till väga?
Lisa: Vi ville ju ha en så autentisk bild som möjligt av hur målgruppen upplever situationen, men utifrån olika aspekter, etiska bland annat, att prata med personer under 18 år så blev det komplicerat. Därför intervjuade vi socionomer som i sitt dagliga arbete möter de här ungdomarna.
Arezo: Det är socionomer från ungdomsmottagningar, BUP och habilitering, och så har vi också intervjuat kuratorer.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Arezo: Det är att stödet för unga med adhd och att är begränsat. Dessutom är stödet ofta svårtillgängligt. Det kräver att den unga och dess omgivning har resurser för att kunna navigera i systemet för att få tillgång det.
Lisa: Det vi har sett är att de med mest resurser runt omkring sig i regel får stöd, medan de med minst resurser och kanske störst behov möter mer strukturella hinder och får mindre stöd.
Arezo: Det finns många exempel. Det kan till exempel vara att föräldrarna inte har ett flexibelt jobb där man kan komma ifrån, det kan vara att man inte har ett språk som gör att man förstår myndighetstermerna.
Vem bör läsa uppsatsen?
Lisa: Jag tänker att alla bör läsa den. NPF blir alltmer aktuellt i samhället och det finns så otroligt stora kunskapsluckor rent generellt. Sedan behövs det också mer information och kunskap inom socialt arbete kring de här frågorna.
LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet
