Här får små barn hjälp att hantera krigstrauman

Det ryska invasionskriget mot Ukraina har försatt miljontals människor på flykt. Inledningsvis är det främst kvinnor och barn som lämnat landet, medan de ukrainska männen i stridsför ålder stoppats vid gränsen för att försvara landet.

Tiotusentals ukrainska flyktingar har redan kommit till Sverige och flera av dessa är barn som antas vara traumatiserade – antingen av flykten i sig eller av att ha sett hemskheter eller själv utsatts – trauman som de kan komma att behöva terapeutiskt stöd för att hantera.

–  Barn och ungdomar som flyr krig har i första hand ett behov av att känna sig trygga. De behöver vara med människor och i ett sammanhang där de känner sig välkomna och får det praktiska tillgodosett under trygga former, säger Anna Norlén verksamhetschef, legitimerad psykolog och psykoterapeut vid Ericastiftelsen.

Ericastiftelsen är en flera behandlingskliniker i Sverige där barn som flytt krig kan ta del av traumaterapi, främst med psykodynamisk grund. Det kan handla om korttidsterapi för barn med mild eller medelsvår problematik, med en resursstark vårdnadshavare som kan hjälpa barnet i terapin, eller längre behandling för barn med mer komplexa behov.

– Jag tror att vi i och med kriget i Ukraina kommer möta barn med båda behoven, säger Anna Norlén.

Sedan fem år tillbaka använder terapeuterna på Ericastiftelsen Child-Parent Psychotherapy (CPP) i mötet med traumatiserade barn. Behandlingsmetoden är relationsbaserad med rötter i den psykodynamiska teorin, och har fokus på relationen och anknytningen mellan barn och förälder eller annan omsorgsperson.

– Den är utvecklad för traumatiserade barn upp till sex år och är den behandlingsmetod med starkast forskningsstöd för den åldersgruppen. På så vis är den unik, fortsätter Anna Norlén.

Många andra metoder, som exempelvis traumafokuserad KBT, är skapad för äldre barn och därefter anpassad för de yngre barnen. Men det är sällan en två- eller fyraåring har den verbala eller kognitiva förmågan som krävs för att tillgodogöra sig denna.

Anna Norlén berättar att det som skiljer CPP från andra behandlingsmetoder är att man hela tiden arbetar med barnet och den primära omsorgsgivaren tillsammans. Detta eftersom man menar att den främsta möjligheten att förbättra för ett litet barn, som fått sin trygghet söndertrasad eller störd, är att se till att barnet bli trygg i relationen med den vuxne som den lever med till vardags.

– Man arbetar med relationen och försöker hjälpa den vuxne att förstå barnets upplevelser av det som hänt och hur barnet kommunicerar om det. Ibland har den vuxne varit med om samma händelse, ibland delar av det eller inte alls, säger Anna Norlén och fortsätter:

– Det handlar om att förstå vad barnet visar i sin lek, beteende och språk. Och att hjälpa den vuxne med att hitta vägar att lugna och trygga barnet. Det kan vara att man leker kring det som hänt, ritar eller skriver en liten bok om upplevelsen tillsammans. Med små barn måste man ofta använda konkret material som stöttar kommunikationen eftersom språket inte alltid är det starkaste sättet att berätta om det läskiga som hänt och hur det känns nu.

Att skapa en berättelse kring händelsen, även kallat ett trauma-narrativ, är centralt i arbetet och hjälper barnet på flera sätt. Samtidigt lär sig den vuxne om barnets reaktioner och mående för att på så vis testa nya sätt att lugna, så kallad psykoedukation.

– Att skapa en meningsfull berättelse, om kriget i det här fallet, är viktigt för att känslomässigt och kognitivt förstå hur det hänger ihop med hur jag mår nu, säger Anna Norlén.

Men även om det finns forskning som stödjer nyttan av CPP, så menar Anna Norlén att forskningen överlag är lågt prioriterad när det kommer till yngre barn med trauma.

– I Sverige borde vi ha förutsättningar för detta, för ju yngre barnen är ju desto sårbarare. Spåren blir djupare hos en hjärna som är under utveckling. Ändå så har vi väldigt lite kvalificerade insatser och terapi att erbjuda de här barnen, säger Anna Norlén och fortsätter:

– Jag tycker kunskapen om yngre barn med trauman är svag över lag. Många yrkesverksamma som jobbar med äldre barn och ungdomar skulle ha nytta av att känna till hur mycket man kan göra terapeutiskt även för små barn.

Även om kunskapen är låg så finns det trots allt en hel del stöd och terapi att få, åtminstone med lite tur. Möjligheten att ta del av traumabehandling beror nämligen helt på var det traumatiserade barnet bor. Många flyktingar placeras i små landsortskommuner utan terapeutiska resurser.

Anna Norlén tycker att vården i Sverige är orättvist fördelad. Samtidigt är terapi till små barn inget som man satsar på utbildningsmässigt från arbetsgivarhåll.

– Många terapeuter är inte heller vana vid att arbeta med små barn, oavsett om de kan metoden CPP eller inte. Det finns även en stor osäkerhet på BUP och socialtjänst om hur man kommunicerar med små barn med trauman. Det är begripligt, eftersom det inte alltid är lätt, och behöver utvecklas.