Guds hus – när myndigheterna sviktar

– Det är en mitzva, ett påbud, att hjälpa den som är behövande eller ensam. Det ingår i att vara en god jude, säger Fredrik Sieradzki vid judiska församlingen i Malmö.

Företrädare för judiska församlingen i Malmö liksom i Stockholm berättar om ett socialt arbete som sträcker sig utanför synagogan. Det handlar inte minst om att stödja ensamma äldre, men också om finansiellt stöd till socialt utsatta barn. Fredrik Sieradzki menar att ett stort fokus läggs vid äldre förintelseöverlevare.

– Vissa av de överlevande har inte velat söka stöd i samhället. Det krävs en djupare kunskap kring förintelsen och deras upplevelse för att ge kurativt stöd, säger Fredrik Sieradzki och fortsätter:

– Vi kan såklart inte vara socialtjänst för hela samhället utan fokus för oss är judar. Vårt eget folk. Men när någon far illa ser vi inte skillnad på om de är medlemmar eller inte. Exempelvis om de är utsatta för antisemitism, för det ingår också i socialt arbete att man då får prata med någon och får hjälp.

I Malmös största moské ligger Islamic center. Här arbetar Jonida Vishkurt med ansvar för kvinno- och sociala frågor.

– Vår tro, att vara muslim, är en livsstil. Vi måste vara till nytta för samhället, det är en del av vår religion. Vi måste hjälpa andra, det är att använda tron i handling.

Jonisa Vishkurt beskriver ett brett socialt arbete som bedrivs inom Islamic center, bland annat i samarbete med Svenska kyrkan och judiska församlingen. En grupp som söker stöd är nyanlända från muslimska länder.

– Vi arbetar dels med att hjälpa äldre mot ofrivillig ensamhet. En del kontaktar oss och ber om stöd och hjälp. Vi har också en kvinnoavdelning som arbetar med kvinnor och barn i utsatthet. Här har vi samarbete med andra aktörer i civilsamhället och erbjuder även rådgivning och familjestöd. Ett samtal kan ofta vara till stor hjälp.

Peter Hällsten vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) menar att trossamfundens sociala arbete är av stor betydelse, inte minst i samband med större kriser.

– Människor söker sig ofta till religiösa platser för att finna trygghet eller tröst. De är ofta förknippade med trygghetsskapande och det är därför naturligt att söka sig dit vid kriser.

Sedan lång tid har det funnits ett upparbetat samarbete mellan myndigheter och Svenska kyrkan, liksom katolska församlingar och frikyrkor. Men Peter Hällsten menar att det idag pågår ett mer komplext arbete för att nå ut i dagens mångreligiösa samhälle.

– Vi såg exempel på det samarbetet nu under pandemin då moskéer spelat en stor roll för att erbjuda vaccinering och sprida information. Inte minst till nyanlända.

Svenska kyrkans roll i krissituationer blev tydligt under flyktinginvandringen 2015. Dess organisation lämpade sig väl för sammanhanget, menar Stig Linde, universitetslektor vid socialhögskolan i Lund och i grunden socionom tillika diakon inom Svenska kyrkan.

– Omkring 80 procent av Svenska kyrkans församlingar reagerade och gjorde en insats. Här passade svenska kyrkans struktur väldigt bra, det fanns församlingshem, präster och diakoner som kunde ta itu med saker och ting över hela landet.

Samtidigt menar han att det finns andra delar av socialt arbete som Svenska kyrkans struktur och diakoni inte är anpassad för, exempelvis att bedriva särskilda boenden eller sjukvård där det krävs professionell vårdpersonal.

– I den kommersiella tid vi lever i har till och med stadsmissionerna blivit för små när välfärdsjättarna lägger konkurrerande anbud. Än mindre har Svenska kyrkans lokala församlingar de här resurserna eller kompetensen.

Men att lägga anbud i offentliga upphandlingar för att på så vis bedriva professionellt socialt arbete, är just vad som diskuteras inom Svenska kyrkans diakoni.

– Det är en diskussion som absolut pågår. Frågan är om och i så fall hur vi ska vara med som utförare av offentligt finansierade insatser. Alltså att gå in och starta vårdcentraler, särskilda boenden för äldre eller behandlingshem. Det är en fråga som vi fortfarande diskuterar, säger Magnus Bodin, diakonistrateg i Svenska kyrkan.

Redan i dag bedrivs den här typen av verksamheter i mindre skala på lokal nivå, exempelvis genom familjerådgivning, förskoleverksamhet och inom arbetsmarknadssektorn. Magnus Bodin menar också att Svenska kyrkan indirekt genomför detta arbete som huvudman i stads-missioner och den idéburna organisationen Hela människan.

– Vår ambition är inte att ta över socialtjänstens yttersta ansvar, ambitionen är snarare att utveckla rollen som samverkanspart. Det finns ibland en utmaning på lokalnivå att hitta en samverkan mellan lokala församlingar och socialtjänst. Så att man inte hamnar i den situationen där människor uppfattar att det är Svenska kyrkan som är det yttersta skyddsnätet, säger Magnus Bodin och fortsätter:

– Det finns exempelvis många papperslösa i Sverige – det är inte alltid givet för dem att vända sig till socialtjänsten i en akut situation. Sedan finns det även andra som vänder sig till Svenska kyrkan i en akut situation trots att de egentligen har en god möjlighet att få stöd från socialtjänsten. Här kan vi fungera som en länk.

Det mest omfattande sociala arbetet som bedrivs sker emellertid inte i de akuta insatserna. Det handlar snarare om olika former av barn-, ungdoms- och familjegrupper liksom samlingspunkter som kaféer och hälsofrämjande körsång.

– Det handlar om ett förebyggande socialt arbete. Tittar man på förarbetet till nya socialtjänstlagen så har utredarna kommit fram till att det främjande och förebyggande arbetet är otroligt viktigt, säger Magnus Bodin.

När Svenska kyrkans sociala arbete nämns tenderar diskussionen att även beröra Ersta diakoni. En ideell förening med kristen värdegrund som under lång tid ansvarade för Svenska kyrkans diakoni-utbildning, men som sedan 1990-talet separerats mer från Svenska kyrkan men fortsatt ges visst ekonomiskt stöd. Idag bedriver Ersta diakoni bland annat äldreboenden, hemtjänst och specialiserad kirurgi som finansieras av offentliga upphandlingar.

Ersta diakonis direktor Stefan Nilsson, tillika prästvigd i Svenska kyrkan, sticker inte under stol med att den teologiska aspekten blivit mindre framträdande med tiden och att kopplingen till Svenska kyrkan är vag.

– Professionaliseringen av vår verksamhet och hur det svenska systemets välfärdsupphandlingar utvecklats har än mer skiljt Svenska kyrkan och Ersta diakoni åt. Den diakoni vi bedriver är mer av en professionell samhällsservice och inte församlingsdiakonal, säger Stefan Nilsson.

Enligt honom vore det inget mindre än en katastrof om Svenska kyrkans diakoni blev mer professionaliserad och inriktad på offentligt upphandlat socialt arbete.

– Jag är väldigt tveksam. Det är lätt att det för Svenska kyrkan blir ett sätt att vara relevant, man vill hitta ett nytt affärsområde istället för att hålla fast vid sitt område och leva med att verksamheten krymper, säger Stefan Nilsson och fortsätter:

– För en kyrka vore det katastrof att genomgå samma process som Ersta och andra gjort. Då är man till slut inte en kyrka längre. Man får in andra professioner som drivs av helt andra anledningar än att arbeta utifrån en kallelse i församlingsarbetet.

KYRKAN OCH DE NYA SOCIALA LAGARNAS VÄG

1853

Den första rikstäckande fattigvårdsförordningen inrättas, ungefär samtidigt stiftas landets första diakonisällskap.

1890

Färre besöker gudstjänster och kyrkans sociala ansvars-tagande ifrågasätts.

1902

Riksdagen beslutar om en lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn

1942

Diakoner börjar vigas av biskop inom Svenska kyrkan

1955

Ny nykterhetsvårdslag lägger större vikt vid missbrukares rehabilitering.

1969

Svenska kyrkan hamnar på defensiven i ett nytt politiskt landskap.

1982

Nuvarande socialtjänstlag införs.

1993

SiS bildas och får ansvar för att individuellt anpassa tvångsvård.

2000

Staten och Svenska kyrkan skiljs åt, men inte fullständigt.

2021

Svenska kyrkan diskuterar huruvida de mer systematiskt ska lägga anbud i offentliga upphandlingar.