Granskning av 43 studier skänker hopp i arbetet mot gängkriminalitet

I den aktuella rapporten – Psykosociala insatser för att förebygga och minska gängkriminalitet bland barn och unga vuxna – har SBU tittat på vilka insatser och metoder som är effektiva och i vilken omfattning. SBU:s slutsats är att det finns insatser som kan minska skjutvapenvåld, medlemskap i gäng och fortsatt kriminalitet. Bland annat så kallad fokuserad avskräckning bland gängkriminella som enligt studien minskar skjutvapenvåld med en dryg fjärdedel.

LÄS OCKSÅ >>> Hon lärde sig hålla tyst – men nu har Faysa börjat berätta: ”Jag har gråtit blod”

Rapporten visar även att psykosociala insatser till gängkriminella under frivård (övervakning) kan minska fortsatt kriminalitet med knappt 50 procent upp till ett år efter avslutad insats, och att insatser för elever på mellanstadiet kan förebygga gängmedlemskap och bärande av vapen.

Totalt har 43 studier granskats och SBU har i rapporten tittat på tre olika slags insatser för att motverka gängrelaterad kriminalitet: universella insatser, som ges brett till många personer, selektiva insatser, som erbjuds personer med en förhöjd risk för gängkriminalitet, samt indikerade insatser, som är riktade mot gängkriminella personer.

– Av de insatser vi har hittat som är effektiva, så finns det en universell metod som existerar i Sverige. Det är Communities That Care (CTC) som finns i Skåne, säger Knut Sundell.

Modellen bygger på ett samarbete mellan socialtjänst, skola, civilsamhälle, näringsliv och brottsbekämpande myndigheter.

– Man låter eleverna besvara en enkät om riskfaktorer och kriminella beteenden, och utifrån dem så väljer man insatser som passar den skolans problem. Sen implementerar man metoder som ska ha vetenskapligt stöd, säger Knut Sundell.

LÄS OCKSÅ >>> Vem blir kriminell? – Att välja rätt väg i det förebyggande arbetet

Rapporten visar att 24 procent färre elever i CTC-skolor burit vapen, jämfört med elever i kontrollskolorna. Liknande positiva resultat hittade man även för två snarlika metoder för förebyggande insatser, Gang Resistance Education and Training (GREAT) samt Keepin’ it REAL (Refuse, Explain, Avoid and Leave).

Dock flaggar SBU för att det finns skillnader mellan det svenska och det amerikanska skolsystemet och att det är svårt att avgöra hur skolsystemet, liksom andra samhällsfaktorer, påverkar resultatet.

När det gäller selektiva insatser var underlaget (fyra studier) ”otillräckligt för att bedöma insatsernas förebyggande effekt på ungas gängmedlemskap och brottslighet”. Det betyder att slutsatsen kan ändras om fler studier tillkommer.

Ett större underlag finns när det gäller de indikerade insatserna, det vill säga insatser riktade till gängkriminella. Totalt handlar det om 34 studier och i 33 av dessa förekommer insatser från socialtjänsten, plus samverkan myndigheter emellan.

– Det antyder att samverkan och användningen av olika myndigheters kompetens är bra, säger Knut Sundell.

Sju av de indikerade insatserna handlar om gängkriminella och kriminalvård.

– Och våra analyser säger då att frivård med psykosociala insatser, exempelvis hjälp att få arbete, missbruksbehandling, insatser för att träna bort aggressivitet, kan minska fortsatt kriminalitet med 44 procent upp till ett år efter avslutad insats, säger Knut Sundell.

Ytterligare 13 studier behandlar så kallad ”fokuserad avskräckning”, en metod som har utvecklats i USA och går ut på att erbjuda såväl piska som morot till gängkriminella. Den svenska interventionen ”Sluta skjut” – som först implementerades i Malmö ­– är ett exempel på fokuserad avskräckning. Istället för att sprida ut samhälleliga, exempelvis polisiära, resurser på alla kriminella, så fokuserar man dem på en grupp – de mest gängkriminella.

– Den gruppen informeras om att våldet måste upphöra, och vilka konsekvenser fortsatt våld kommer att ge. Däremot om de gör som förväntat, då kommer de få allt möjligt stöd från samhället, säger Knut Sundell.

LÄS OCKSÅ >>> Nicolas Lunabba: ”Vi måste skapa en våg av medmänsklighet i detta mörker

Enkelt uttryck handlar det om att förväntningar tydliggörs samtidigt som hjälp erbjuds, vilket tycks ha effekt.

– Resultatet visar att skjutvapenvåld var 26 procent mindre vanligt i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen, och resultaten förändrades bara marginellt oavsett om uppföljningstiden var kortare eller längre, säger Knut Sundell.

Stöd från socialtjänst är en gemensam komponent för insatserna, i många fall var även civilsamhället involverat och ibland även lokalsamhället, trossamfund och näringsliv.

En svaghet när det gäller resultaten är att de flesta insatser som utvärderats är från USA (40 stycken) och bara en är från Europa. Frågan är hur tillämpbara metoderna är i en svensk kontext: Kommer de att fungera på samma sätt?

– Min erfarenhet säger att det alltid går att hitta argument för varför de inte skulle fungera, men på samma sätt går det att hitta argument för varför de fungerar, säger Knut Sundell.

Enda sättet att klargöra den frågan är att faktiskt bedriva forskning i Sverige.

– Och då finns det så här många studier från Sverige, säger Knut Sundell och låter högra handens pekfinger och tumme forma en nolla.

LÄS OCKSÅ >>> Varierande syn på social segregation i Sverige – detta har vi lärt oss genom åren

De senaste årens eskalerande våld och skjutningar har lett till en ökad efterfrågan på metoder och insatser för att stävja gängkriminaliteten. Samtidigt gäller det att ”ha is i magen” som Knut Sundell uttrycker det.

– Vi har inte ett starkt vetenskapligt stöd för någon metod i Sverige, eftersom ingen är utvärderad i Sverige. Då finns det en etisk skyldighet att följa upp sina metoder och inte bara tuta och köra, säger Knut Sundell och tillägger:

– Vi kan inte vänta på att forskare ska göra en jämförande studie, speciellt inte just nu. Men då krävs att man inte sprider metoder såsom effektiva innan man har stöd för det.

Enligt Knut Sundell är det inte tillräckligt att fråga berörda ungdomar, föräldrar och utförare av en insats, eftersom de ofta har olika intressen investerade i insatsen. Det gäller att i förväg bestämma vad som är bra kriterier för om en insats är framgångsrik eller inte, och sedan se om de uppfylls eller ej.

Han hoppas att det kommer forskningsstudier av svenska insatser i framtiden och poängterar att utvärderingen av olika insatser i första hand inte är en ekonomisk fråga, utan framför allt en mänsklig.

– Använder du en metod som är ineffektiv jämfört med en effektiv så riskerar flera ungdomar bli gängkriminella och flera kommer i förlängningen att råka väldigt illa ut både som förövare och offer, säger Knut Sundell.

LÄS OCKSÅ >>> Politikernas löften om ”utsatta områden” – vad betyder det egentligen?

Att inga svenska, eller nordiska studier ingår i rapporten, beror på att SBU enbart tagit med studier som publicerats i vetenskapliga tidskrifter samt har en jämförelsegrupp. Det innebär exempelvis att svenska metoder som sociala insatsgrupper samt ”Sluta skjut”, och det uppmärksammade tyska Kurve Kriegen, Rätt kurva, (en modell som nu testas i Sverige) inte har utvärderats i den här rapporten. Det innebär också att rapporten inte kan svara på frågor om hur många som är gängkriminella, varför man blir gängkriminell, eller varför man slutar.

– Men fördelen med begränsningen är att vi kan besvara en fråga med hög trovärdighet, säger Knut Sundell.

Att metoder inte bara anammas okritiskt, utan att först ha granskats är viktigt.

– Det är väl där den verkliga frågan ligger, förhindrar det här gängkriminalitet och lidande och elände, inte bara för offer, utan också för de här barnen. En etisk princip för att det ska vara försvarbart att använda nya metoder, är att vi måste ha kunskap om en metod ger önskad effekt eller inte.

LÄS OCKSÅ >>> Madeleine Opira: ”Förutsättningarna för unga i förorten är svårare i dag”

Det finns nämligen exempel på insatser som inte bara har visat noll effekt, utan också haft negativ effekt, det vill säga lett till ökad kriminalitet. ”Scared straight”, är ett sådant exempel. Metoden som utvecklades på 70-talet i USA och sedan importerades till ett flertal länder, hade som syfte att avskräcka tonåringar från kriminellt beteende genom att visa upp de risker som ett kriminellt liv kunde leda till.

– För över tjugo år sen var det en stadsdel i Stockholm som bestämde att ”vi skickar värstingarna på studiebesök till en fångvårdsanstalt så lär de sig vad som händer”. Trots att vi som jobbar i branschen under många år hade sagt att det inte fungerar, berättar Knut Sundell.

Utvärderingar som genomförts visade att ”värstingarna” snarare såg fångvårdsanstalterna som mindre skrämmande än vad de hade trott, samt upplevde att de personer som de såg upp till (de intagna) hade ett ganska bra liv i fängelset.