Forskare överens: Bidrag löser inte bostads­segregationen

Detta hänger samman, konstaterar Che-Yuan Liang, forskare i nationalekonomi vid Uppsala universitet, i en ny studie. Men den alltmer segregerade bostadsmarknaden kan inte förklaras med att olika typer av bidrag har minskat.

Det är i stället skillnaderna i inkomsterna före skatt som är orsak till de alltmer segregerade städerna vi ser på flera håll i landet.

I sin studie har han jämfört kommuner med olika omfördelning och konstaterat att ökade bidrag inte leder till att människor i utsatta områden väljer annat boende. På samma sätt konstaterar han också att minskade bidrag och minskad omfördelning under senare decennier inte är orsaken till att boendesegregationen har ökat.

– Jag har jämfört kommuner med ungefär liknande fördelning före skatt, men där omfördelningen slår olika, och ser att omfördelningen inte hade någon effekt på bostadsval, säger Che-Yuan Liang.

– Om man skruvar lite på omfördelningssystemet händer inte något med segregationen.

Hans Swärd, seniorprofessor vid Socialhögskolan i Lund som har studerat bland annat hemlöshet och fattigdom, håller med om att ökade bidrag till fattiga människor inte bidrar till att minska boendesegregationen.

– Det hjälper inte att man höjer betalningskapaciteten hos de utsatta, säger han.

– Vissa kommuner bygger bostäder på centrala lägen med höga markpriser och till höga kostnader. Det är bara en liten del av den svenska befolkningen som kan efterfråga dem. Även om man skulle höja bostadsbidragen finns det stora delar av bostadsmarknaden som de flesta inte kan efterfråga.

Enligt Hans Swärd krävs mer för att komma tillrätta med boendesegregationen och de problem den för med sig i form av ökad fattigdom, social utsatthet och förkortad livslängd. Segregationen i sig visar sig nämligen kunna orsaka ytterligare problem, som en ond spiral. Det finns forskning som visar att personer som bor i låginkomstområden tenderar att få sämre inkomstutveckling på grund av negativa grannskapseffekter. Även livslängd och tillit påverkas negativt för dem som bor i utsatta områden.

För att bryta boendesegregationen lyfter Hans Swärd behovet av en ny bostadspolitik, då det sedan 1990-talet har skett flera förändringar, som enligt honom har lett till att segregationen i städerna har ökat.

Che-Yuan Liang konstaterar att det mycket väl kan stämma, även om det inte är något som han har studerat.

– Det är en bra fråga, om annat än omfördelningen spelar roll för boendesegregationen? Jag undersöker inte den effekten. Men en av slutsatserna är att om det är svårt att ändra inkomsterna kanske man borde kolla på hur man bygger i stället. Men det undersöker inte jag, säger han.

Under 1990-talet genomfördes flera förändringar i bostadspolitiken. Bostadsmarknaden avreglerades och kom att präglas mer av konkurrens och det tidigare bostadsdepartementet försvann i princip. Den lag om bostadsanvisning som gav kommunen möjlighet att styra fördelning av lägenheter på sociala grunder togs bort och investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder avvecklades. Detta är en stor del av förklaringen till den ökade segregationen, enligt Hans Swärd.

Han poängterar att det krävs en lång kedja av åtgärder för att komma tillrätta med boende­segregationen. Det är visserligen viktigt med en heltäckande försörjningspolitik och rimliga ­ersättningar, men framför allt saknas en ­fungerande bostadsmarknad.

– Man måste ha en aktiv bostadspolitik och arbeta förebyggande. Vi har en icke-fungerande bostadsmarknad och då är det väl lämpligt att få den att fungera.

För att nå dit efterlyser han högre krav på kommunerna, som i dag kan fortsätta bygga för segregation.

– Många kommuner bygger inte för de hyresgäster man har i dag, utan bygger för dem man vill ha i framtiden. Det finns kommuner som inte har någon allmännytta kvar, säger han.

– Ofta bygger de ganska attraktiva områden, där vissa grupper aldrig får bostad. Jag tror att man måste bygga för olika plånböcker och olika preferenser.

Det är ett problem att det är så dyrt att bygga nytt, konstaterar han vidare. Något som leder till att det för många byggbolag är mer attraktivt att bygga bostadsrätter än hyresrätter.

– Man behöver styra upp bostadsbyggandet. I dag har vi fått en ganska stor andrahandsmarknad. Jag tror också att man måste försöka skapa bostäder till unga.

Rätten till bostad behöver stärkas i svensk politik, anser Hans Swärd. Den finns i diverse konventioner, men är inte absolut.

– Så länge du inte kan gå någonstans och utkräva den rätten blir det ett problem, särskilt om kommuner inte vill ha vissa grupper av hyresgäster.

Che-Yuan Liang, som alltså inte förnekar bostadspolitikens effekter, lyfter en annan parameter som kan ha effekt på segregationen, nämligen utbildning.

Enligt Che-Yuan Liang är utbildning en drivande mekanism i boendesegregationen. En mindre andel lågutbildade minskar boendesegregationen.

Framför allt kan utbildningsnivån förklara fattigdomssegregationen. Den påverkar inte på samma sätt segregationen av rika.

– Om det finns fler rika i en kommun tenderar dessa att bo i samma områden. Det finns ett samband men det är svårt att svara på vad det beror på.

Utbildningen har framför allt effekt för de mest utsatta områdena även om det alltid kommer att finnas delar av befolkningen som fortsatt kommer att vara lågutbildade och behöva stöd. Även personer som inte har möjlighet att utbilda sig på grund av exempelvis missbruksproblem, psykisk ohälsa eller andra svårigheter hjälps av att andelen lågutbildade minskar, konstaterar Che-Yuan Liang.

– Om det inte finns höga andelar riktigt utsatta människor blir inget område riktigt utsatt. Då blir det bättre även för de kvarvarande lågutbildade. Det verkar bli bättre för alla och det blir färre områden som folk undviker.

Han understryker också att hans resonemang inte handlar om att de som är fortsatt lågutbildade inte ska få hjälp. Det handlar inte heller om att ökad omfördelning inte är bra av andra skäl, endast om att det inte löser problemen med boendesegregation.

– Det är viktigt att komma ihåg att omfördelningen gör vi av många skäl. Den gör mycket annat bra, men den leder inte till att minska boendesegregationen. Vi kan inte räkna med att ge bidrag och att det ska leda till att folk gör bostadsval som minskar segregationen.

SOCIALTJÄNSTEN AGERAR BOSTADSFÖRMEDLING

Bostadssegregationen beror till stor del på att bostadsmarknaden har förvandlats till just en marknad. Det anser Lotta Persson, före detta socialchef i Botkyrka kommun.

Under hennes tid som socialchef var bostadsproblemen så omfattande att en speciell enhet bildades på socialkontoret i Botkyrka för att hantera dem. Ett problem även för socialtjänsten som ibland fick agera bostadsförmedling.

– Förut fanns mycket hyresrätter och man ansåg att människor skulle ha någonstans att bo. Nu har det förvandlats till en marknad där man måste vara kapitalstark för att kunna bo.

Lotta Persson tycker att det bör byggas fler billiga hyresrätter, då även nyproducerade hyresrätter i dagsläget är dyra att bo i.