”Berättelsen om klassamhället har skrivits om”
Hur kan vi förstå vår tids hunger och hur styr politiken vem som kan äta sig mätt, och vem som inte kan det. Det är bärande frågor i Elina Pahnkes nya bok Alla ska äta.
Elina Pahnke. Foto: Ikram Abdulkadir
Det började med en reportageserie i Aftonbladet för ett par år sedan. I tre delar analyserade journalisten Elina Pahnke hunger och hur politisk makt är sammankopplat med människors möjligheter att sätta mat på bordet. Inspirationen kom från Stig Dagermans reportagebok Tysk höst från 1947.
– Han befinner sig då i efterkrigstidens Tyskland och beskriver hur människor moraliserar över människors beteenden utan att reflektera över deras tillgångar eller vad de har att äta.
– Jag upplevde att det ekade in i vår tid. Det talas mycket i dag om vad folk gör. Politiken är väldigt upptagen vid brott och bestraffning, snarare än vad människor har för resurser och behov.
LÄS OCKSÅ >>> Många blir utan pengar – trots att de har rätt till stöd
Nu har reportageserien utvidgats till en bok, Alla ska äta. Det är dels en konkret skildring över vilkas tallrikar som förblir tomma och vilkas magar som fylls, dels en genomgång av hur systemet upprätthålls av politiken.
Du har talat om en aktivt driven politik där vissa ska vara hungriga medan andra alltid ska ha mat på bordet. Hur fungerar det?
– För mig handlar det om att man skrivit om berättelsen om klassamhället, där vissa utmålas som moraliskt tvivelaktiga. Man kopplar fattigdom och kriminalitet till kultur eller etnicitet, snarare än till klass och position i samhället.
– Jag tar bland annat upp den politik som förs av vår nuvarande regering, men också hur olika välfärdsinstanser börjar imitera den här moraliserande logiken.
Alla ska äta. Bild: Ordfront förlag
Där undantas inte socialtjänsten, förklarar Elina Pahnke. I boken besöker hon bland annat en kyrka som har en ekonomisk mottagning. Flera har sökt sig dit efter att ha blivit orosanmälda av socialtjänsten i samband med biståndsansökningar.
– Man kan säga att olika institutioner och välfärdsinstanser blir en slags förlängning av en repressiv politik.
Elina Pahnke pekar också på en slags ansvarsförskjutning, där hon menar att den politiska makten gradvis har backat undan och i stället knuffat fram andra aktörer.
– Politiken har börjat förlita sig på civilsamhället och andra platser som uppkommer till följd av nöd, till exempel subventionerade matbutiker, i stället för att upprätta en struktur som är inbyggd i samhället.
Vem tycker du ska läsa boken?
– Jag tänker att den kan riktas till alla som känner att det skaver i dagens berättelse om samhället, och som önskar något annat. Jag hoppas framför allt att boken kan fungera som en utgångspunkt för ett bredare samtal.
