Vanligt att barn utövar våld mot sina föräldrar

I studien Child-to-Parent Violence in Sweden (se faktaruta) har de validerat en metod för att mäta förekomsten av barns våld och kränkningar mot föräldrar, samt mätt förekomsten i Sverige.

– Det här har inte undersökts i en nordisk kontext tidigare och för att kunna utforma bra stödjande och hjälpande insatser är det viktigt att ha en uppfattning om omfattningen av problemet, säger Lisa Andersson.

Valideringen av mätmetoden är i sin tur viktig för att se var gränsen går för vad som är våld, respektive kränkande beteende, och kunna jämföra förekomsten i olika länder.

– Det här instrumentet är gjort för att skilja mellan normala konflikter mellan föräldrar och barn och sådant som blir kränkande, säger Björn Johnson.

Det har man undersökt genom att intervjua föräldrar kring vad som ska betraktas som avvikande och oacceptabelt.

– Det handlar om att identifiera när gränsen överträds, och var den gränsen ligger, säger Lisa Andersson och Björn Johnson fyller i:

– Att ungdomar skriker på sina föräldrar, det är ju mer regel än undantag. 60 procent i vår studie säger att de har gjort det någon gång under det senaste året. Men för att det ska räknas som en allvarligare kränkning behöver barnen skrika på sina föräldrar i princip varje dag, konstaterar Björn Johnson.

Här skiljer sig också resultaten av den svenska studien en aning från jämförbara studier i andra länder. De svenska föräldrarna anser exempelvis att det räcker med att bli slagen en gång för att det ska räknas som fysiskt våld (abuse), medan man i andra länder ansåg att våldet behövde upprepas flera gånger för att räknas.

Tidigare studier har rapporterat att ungas fysiska våld mot föräldrar förekommer i mellan 5 och 22 procent av alla familjer. I Spanien, där mycket forskning gjorts, är förekomsten 20 procent när det gäller det fysiska våldet. Motsvarande siffra i den aktuella svenska studien är 5 procent.

– Det verkar skilja sig mycket åt och det är ett viktigt resultat, säger Björn Johnson.

Han tror att skillnaden delvis kan förklaras med olika normer gällande fysiskt våld.

– I Sverige har vi en stor uppmärksamhet på våld i nära relationer, som detta är en del av, och sen 70-talet ett förbud mot barnaga. Vi vet ju att det faktum att föräldrar slår sina barn, är en av de viktigaste förklaringsfaktorerna till varför barn slår sina föräldrar, säger Björn Johnson.

I den andra forskningsstudien Does the association between individual crime propensity and child-to-parent violence vary by family social environment? applicerade forskarna en kriminologisk teori som utvecklats för att förklara brottslighet (se faktaruta).

– När man har studerat det här tidigare så har man ofta tittat på individuella, eller miljörelaterade faktorer för att förstå varför vissa barn begår våld mot sina föräldrar. Men forskare har väldigt sällan tittat på samspelet mellan individ och miljö. Det är det nya med den här studien, säger Robert Svensson.

Forskarna kunde bekräfta att det, liksom i tidigare studier, fanns ett ganska starkt samband mellan individuella faktorer som låg moral och låg självkontroll och att barn är våldsamma mot sina föräldrar.

– Vår studie tyder på att ungdomar som har svårt att kontrollera sina impulser eller saknar tydliga moraliska gränser löper större risk att använda våld mot sina föräldrar, säger Robert Svensson.

Men risken är inte densamma för alla. Mycket beror på hur familjen fungerar. I familjer där relationerna är svaga och gränserna otydliga får ungdomarnas individuella egenskaper större genomslag än i en sammansvetsad familj med god kommunikation och tydliga regler.

– Det innebär att en trygg och fungerande familjemiljö kan dämpa risken för våld, även hos unga som har en hög våldsbenägenhet, säger Robert Svensson.

Han tycker att de nya kan bidra till en ökad förståelse för vikten av att ta hänsyn till både individ och miljö, tillsammans.

– Det är ju viktigt när man tänker på prevention och hur man ska utveckla olika preventiva insatser, säger han.

Forskarna kommer nu att gå vidare med flera studier utifrån det stora material de har. Bland annat kommer Lisa Andersson göra en kvalitativ studie där hon intervjuar föräldrar som utsatts för våld från sina barn om förloppet, hur det har uppfattats, kontakten med myndigheter, vilken hjälp de fått och inte fått.

– På motsvarande sätt kommer jag att intervjua professionella kring hur de arbetar med det här problemet, vad man upplever att det finns för insatser att tillgå, vad man kan erbjuda, vad som saknas? Men det är i framtiden, berättar hon.