TSI-modellen som gjort succé i Västerbotten: ”Den är enkel”

I det här läget skulle tillvaron kunna bli hektisk för familjen. Flera möten skulle bokas in – med skolan, socialtjänsten, kanske med BUP. Men så blir det inte. Kalle bor nämligen i Västerbotten där verksamheterna samverkar med varandra och efter bara ett möte med utvalda representanter har en plan arbetats fram för hur Kalle ska få det bättre.

Det kallas för HLT – Hälsa, lärande och trygghet, och är modell för tidiga samordnade insatser, TSI, som funnits och vidareutvecklats inom Region Västerbotten i över ett decennium.

– Det är en samverkansmodell för förskola, skola, hälso- och sjukvårdens första linje och socialtjänsten. Det handlar om tidiga samordnade insatser, både tidigt i barnets liv och tidigt i problematiken, säger Jessika Nyström.

LÄS OCKSÅ >>> Så ska barnen hållas borta från gängen – pilotprojekt igång i flera delar av landet

Vid sidan av tjänsten som verksamhetsutvecklare för regionens primärvård är hon också regional processledare för HLT. Det är ett uppdrag som hon har ihop med Ulrika Granskog, som jobbar på det lokala brottsförebyggande rådet i Umeå kommun. Tillsammans utgör de två spindlar i HLT:s nät, en länk mellan det operativa och det ledande.

­– Vi möter upp när det uppstår bekymmer, både i HLT-teamen och i ledningsgrupperna, säger Ulrika Granskog.

Hur kan ett typiskt HLT-team se ut?

– Det finns roller som nästan alltid finns med. För de yngre barnen brukar det vara en BVC-sköterska, ofta en socialsekreterare, en förskolepedagog eller förskolerektor, och en barnpsykolog, säger Ulrika Granskog.

– För de äldre barnen kan det vara en skolsköterska eller en specialpedagog, kanske en kurator från hälsocentralen, och ofta någon från socialtjänsten som ger råd och stöd, kanske en familjebehandlare.

Deltar barnet under HLT-mötena tillsammans med föräldrarna?

– Det avgör teamet tillsammans med föräldrarna. Det kan ju handla om mognad och ålder hos barnet men också om vad barnet själv klarar av. Ibland kanske man har en kvart tillsammans med barnet och sedan går barnet ut. Men man för alltid fram barnets talan och planerar också för vem som ska återkoppla till barnet om barnet inte finns med.

På pappret är HLT ett arbetssätt som i grova drag påminner om andra TSI-modeller. Men där varianter i andra geografiska områden kommit och gått – inklusive goda och effektiva exempel – har HLT visat sig vara stark både vad gäller livslängd och spridning.

LÄS OCKSÅ >>> Så får barnen gehör i familjer där vuxna missbrukar

Faktum är att modellen praktiseras i samtliga av regionens 15 kommuner. Det får Västerbotten att sticka ut. Endast Kronobergs län, med sin Kronobarnsmodell, har lyckats förankra sitt TSI-arbete lika effektivt i alla sina kommuner. En fundamental faktor är ledningsstrukturen, förklarar Jessika Nyström och Ulrika Granskog.

– Det här är förankrat på alla nivåer. Runt det viktiga operativa teamet med utvalda nyckelpersoner så finns en ledningsgrupp med chefer kopplad till varje team. I de större kommunerna finns det också styrgrupper, säger Jessika Nyström.

– Det finns också en förankring på politisk nivå för hela länet, och även på tjänstpersonsnivå i våra regionala samverkansgrupperingar.

Men det är bara en del av förklaringen. För att strukturen ska hålla över lång tid ska kedjans nyckelpersoner hållas varma i kläderna. Där kommer återigen de regionala processledarna in i bilden.

­– Man behöver elda på i baken på ledningsgrupper och på politisk nivå. Det gör vi genom att följa upp arbetet varje termin. Hur många barn har man haft i sitt HLT? Hur många samordnade individuella planer? Hur många pojkar respektive flickor, säger Jessika Nyström.

– Annars finns nog risken att det svalnar och så tappar man. Samverkan är ju lite svårare än att bara sitta på sin kammare och göra sitt eget jobb. Det krävs något mer av alla, fortsätter Ulrika Granskog.

Det finns även andra faktorer som bidragit till att HLT slagit igenom på så bred front i Västerbotten. På många håll har det varit svårt att få med sig hälso- och sjukvården i TSI-arbetet men för Västerbotten har steget varit relativt enkelt att ta eftersom det funnits goda förutsättningar.

– Här har primärvården, det vill säga hälsocentralerna, haft ett första linjen-uppdrag sen 2012 och därför finns vi i alla geografiska områden. Vi har 38 hälsocentraler i Västerbotten, säger Jessika Nyström.

Men att implementera den här modellen i så många kommuner, har man aldrig mött något motstånd?

– Alltså många gånger har det ju varit så att medarbetare har väntat och frågat; ”När ska vi få HLT”. Annars är det så svårt i dag att få till vanliga samverkansmöten och att få en regelbundenhet i det, säger Ulrika Granskog.

­– På en del ställen har man haft en annan samverkan, och när man då på politisk nivå och tjänstepersonsnivå beslutar att införa HLT har det kanske kunnat bli lite motstånd i början, fortsätter Jessika Nyström.

LÄS OCKSÅ >>> Så bryter Ystad ny mark – med hjälp från Skottland

Det finns också en stor vinst i att inte krångla till det, menar Ulrika Granskog.

– Modellen är ju enkel och inte så svår att förstå. Alla går in med sina grunduppdrag och inte något utöver det. Det handlar om att sträcka ut sig mot varandra och kroka arm.

Exakt vad HLT får för effekt i det långa loppet är kanske för tidigt att säga men utifrån de årliga utvärderingar som regionen har gjort finns det ändå tecken på att man är på rätt spår. I den senaste utvärderingen för 2023 hade man totalt 538 barn där föräldrarna samtyckte till HLT-samverkan. Det är den högsta noteringen under alla år som HLT varit i drift.

– Vi ser det som positivt att det ökar eftersom vi tror att det finns ännu fler barn som behöver den här hjälpen, säger Jessika Nyström.

Sett till just T:et i TSI (tidigare) pekar också HLT-siffrorna i en riktning som regionen ser som ett kvitto på att modellen faktiskt fungerar.

– Det vi såg när vi började med det här arbetet var att väldigt många barn mellan 13 och 16 år lyftes i HLT. Det vi ser i dag är att barnen som lyfts mest går i förskolan, säger Ulrika Granskog.