Tre röster om hur deras verksamheter jobbar med unga och vuxna som utövar våld

Hos organisationen Utväg, som fokuserar på våld i nära relationer, upplever man ökningen bland våldsutövande kvinnor som blygsam. Totalt sett är det få av verksamhetens klienter som utgörs av det. Bara någon procent, uppskattar Kerstin Nettelblad.

– Men det finns nog fler som skulle behöva hjälp, mörkertalet är nog väldigt stort, säger hon.

Oavsett om det gäller män eller kvinnor så arbetar man på likartade sätt med klienterna.

– Vi jobbar mycket med ansvarsfrågan, på ett varsamt sätt, att ansvaret helt ligger hos en själv. Vanligtvis vill våldsutövaren prata mycket om partnern, hur hon eller han har provocerat fram våldet.

Man lägger också stort fokus på att bryta mönstret vad gäller det psykiska våldet.

– Det vi märker är att det fysiska våldet upphör nästan direkt efter att man har sökt hjälp. Men det psykiska våldet, att inte kontrollera sin partner eller att inte agera på svartsjuka, det tar längre tid att lära bort.

Finns det någon koppling mellan våld på stan och våld i hemmet?

– Det kan det absolut göra. Om man är våldsam mot andra offentligt så ligger det ju närmare att vara det även mot sina nära och kära. Men de personerna träffar vi ganska sällan på Utväg.

– De som kommer till oss har ofta ett fungerande arbete, ett socialt nätverk, men inom hemmets fyra väggar går man över gränsen mot sin partner eller mot sitt barn. Men utåt är det få som vet om att våldet förekommer.

LÄS OCKSÅ >>> Anmälningar om kvinnor som utövar våld ökar – men innebär det en förändring?

Erika Bertils, IHF-samordnare i Umeå

Som samordnare inom IHF (intensiv hemmabaserad familjebehandling) jobbar Erika Bertils dagligen med ungdomar som har relationsförsvårande beteenden. I dagsläget jobbar man framför allt med unga tjejer, där en del är våldsutövande. Arbetet sker i ett team om tre personer.

– Det är en familjebehandlare som jobbar med föräldrarna och leder familjesamtal, och en ungdomsbehandlare som jobbar med ungdomen. Jag leder arbetet och ser till att avlasta familjen och socialsekreteraren, håller kontakt med BUP och andra aktörer.

Upplever ni en ökning av våldsutövande tjejer?

– Ja. Tjejerna är mer våldsamma och har också ett ganska starkt våldskapital. Ibland filmar man misshandeln och lägger ut på nätet, något vi också ser en ökning av. Men alla våra ungdomar är inte våldsamma, det vill jag betona.

Vad tror ni att ökningen kan bero på?

– Överlag så tänker jag att samhället har blivit hårdare. Det är också ganska enkelt att kränka någon på nätet, där man sitter skyddad. Sedan går det över styr och så fortsätter det ute i vanliga livet.

Vad är den största utmaningen när ni påbörjar behandling?

– Att det finns tålamod, för förändring tar tid. Där är det viktigt att vi inger hopp om att det går.

– Föräldrarna kan också behöva hjälp med att bli motiverade, för att se och förstå hur viktiga de är i sina barns liv och hur mycket deras deltagande spelar roll.

LÄS OCKSÅ >>> De hjälper förövare och brottsutsatta att mötas för läkande samtal

Terese Stenman, samordnare för sociala insatsgrupper i Eskilstuna

För att förhindra att unga utvecklar en kriminell livsstil, eller för att hjälpa unga som vill lämna ett kriminellt liv, arbetar men i Eskilstuna kommun med sociala insatsgrupper (SIG). En av de som jobbar med detta är Teresa Stenman.

– Det är en samverkan mellan de verksamheter som kan finnas runt en ungdom; polis, socialtjänst, skola, kultur och fritid, BUP. Tanken är att samla nyckelpersoner, säger hon.

– Låt säga att man spelar fotboll i en förening, då kanske fotbollstränaren blir en viktig person.

Att utreda och i första läget ringa in vårdbehovet är dock inget som SIG ansvarar för, understryker hon.

– Det är socialtjänsten som ansvarar för det. Sedan skickar en socialsekreterare en beställning till resurssidan, där jag jobbar.

När SIG kommer in i bilden beviljas ungdomen alltid en familjebehandlare. I vissa fall även en vägledare.

– Det är en särskilt kvalificerad kontaktperson, ett enskilt stöd från en vettig vuxen som möter upp med ett antal timmar i veckan.

Jobbar ni med unga som rör sig och är aktiva i gängkriminella miljöer?

– Ja. Men inte med tjejer. Den typen av beställningar saknar vi. Jag kan inte själv säga att här bedömer jag det lämpligt med SIG. Det måste komma från utredningssidan.

Upplever ni att våldet skiljer sig åt mellan tjejer och killar?

– Jag vet inte, det är svårt att säga eftersom jag saknar tjejärendena. Men om jag får tänka fritt så tror jag att det förekommer mer hot bland tjejer. Hos killarna är det mer tydligt att det är de som ska utföra det fysiska våldet.