Tidslinje: Så har synen på våldsutövande kvinnor sett ut genom historien
Kvinnors våldsutövning har alltid setts som avvikande, något apart som inte passar in i bilden av hur en kvinna ska vara. Det manliga våldet har varit norm och är så än i dag. Det har fått konsekvenser för hur vi tolkar och förstår våldet, och för synen på de kvinnor som utövar våld. Så här har det sett genom tiderna.
Marie Eriksson, historiker och lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, berättar att kvinnors våldsutövning å ena sidan har setts som mer allvarligt och fördömts hårdare, men å andra sidan finns det också en tendens att förlöjliga och trivialisera det.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Det kan vi se genom folkloristiska framställningar, till exempel bilder av kvinnor med brödkaveln i högsta hugg. Kvinnorna har setts som patetiska och löjliga och våldet har varit mindre hotfullt. Den här stereotypa synen har även reproducerats i tidigare forskning som saknat genusperspektiv, berättar hon.
Inom antropologin har forskare skiljt på kallt och varmt våld, introvert och extrovert. Det heta och extroverta våldet, där det används fysisk styrka och riktiga vapen, är manligt kodat, medan kvinnors våldsutövning placerats i den andra änden. Det har förståtts som kyligt och beräknande och riktat mot personer i hushållet.
– Ett sådant exempel är kvinnor som lägger arsenik under pålägget på makens smörgås, vilket vi sett i historien. Men det finns också studier som visar att kvinnors våld mot spädbarn, och även större barn, varit väldigt aggressivt och fysiskt våldsamt, säger Marie Eriksson.
LÄS OCKSÅ >>> Anmälningar orm kvinnor som utövar våld ökar – men innebär det en förändring?
I brottsstatistiken har barnamord historiskt varit en egen brottskategori och har därmed inte funnits med då man räknat på kvinnors våldsutövning. Räknas de med så är kvinnliga förövare överrepresenterade i statistiken över dödligt våld under vissa perioder i slutet på 1800-talet.
– Våldshandlingar sker alltid i en kontext. Även om unga ogifta pigor som blev gravida var offer för patriarkala strukturer så hade de ändå ett val, ett handlingsutrymme där en del visade sig vara kapabla att slå ihjäl ett barn, säger Marie Eriksson.
Under 1800-talet började såväl kriminalvården som psykiatrin växa fram. Det ledde till ett ökat fokus på kategorisering och disciplinering men även till en diskussion om vad som är brottsligt.
Under den här perioden förväntas kvinnor vara ömma, behagliga och kärlesksfulla. Den våldsutövande kvinnan blir därför normbrytande och våldet förklarades i många fall med emotionell instabilitet. Historikern Cecilia Riving vid Lunds universitet har studerat psykiatrin från att den började växa fram från mitten av 1800-talet och fram till 1900-talets början. Hon har i intagningshandlingar och journaler bland annat sett skillnaderna i hur män respektive kvinnor som använt våld bemöts.
– Genomgående under hela tidsperioden är hur kvinnors våldsamhet ses som något suspekt. Mäns våldsamhet sågs i större utsträckning som kriminell, medan våldsamma kvinnor oftare hamnade i psykiatrin snarare än i kriminalvården. Egentligen är det samma normer som gäller under hela tidsperioden och i viss mån även i dag, säger hon.
LÄS OCKSÅ >>> Tre röster om hur deras verksamheter jobbar med unga och vuxna som utövar våld
När det kom till behandling inom psykiatrin så gjordes däremot ingen större skillnad. Eftersom det inte fanns avancerade läkemedel så stod beteendet i fokus. Det blev en sorts uppfostran, en psykisk behandling, där läkaren nästan fungerade som en far.
– Det var en blandning av social uppfostran och försök till medicinsk behandling med lugnande eller retande medel. Psykiatrin blev också ett slags socialvård, där man tog hand om dem som inte klarade sig själva eller inte kunde hanteras i lokalsamhället.
Under 1900-talets andra hälft började kvinnor däremot ses mer och mer som självständiga och aktiva individer, vars våld behöver förstås i relation till övriga samhället. Vi har haft en våg av frigörelse där kvinnor uppmuntrats att ta för sig och erövrar allt fler av de traditionellt manliga domänerna. Och i populärkulturen ser vi helt andra kvinnliga förebilder, till exempel i filmklassiker som Thelma & Louise.
– Man kan ju tänka sig att konsekvensen blir att kvinnor också har lättare att bejaka aggressiva impulser, och vara mer extroverta och framåt. Att vara våldsam som kvinna ses kanske inte som lika problematiskt. Men vi har egentligen sett de här kvinnorna i vårt material genom alla tider. De har alltid funnits där såväl på gårdarna som i offentligheten, till exempel på marknader, även om det kollektiva våldet inte varit lika framträdande, säger Marie Eriksson.
LÄS OCKSÅ >>> De hjälper förövare och brottsutsatta att mötas för läkande samtal
