Sveriges växande klyftor – stora skillnader i resultat när olika mätverktyg jämförs
De sociala klyftorna i Sverige fortsätter att öka, även på mindre orter. Men vilka områden som betraktas som utsatta varierar beroende på mätmetod.
Vartannat år då Polisens lista över utsatta områden släpps blir den mediala uppmärksamheten stor. Vilka områden har kommit till? Och har något lyckats ta sig bort från listan? Då får kommunalpolitiker gärna berätta i media om vad de gjort för att få bukt på problemen.
Men metoden bakom Polisens lista har fått kritik. 2020 framförde Riksrevisionen bland annat att den till viss del bygger på subjektiva bedömningar, och att avgränsningen av områden inte skett på ett enhetligt vis. Dessutom var den då den skapades 2015 aldrig tänkt att offentliggöras, den skulle vara ett internt arbetsverktyg för att prioritera åtgärder och resurser.
LÄS OCKSÅ >>> Livets lotteri – så påverkas vår framtid av platsen där vi växer upp
För att bättre kunna följa upp segregationsmönster på låg regional nivå lanserade Delmos för ett par år sedan ett annat mätverktyg: Segregationsbarometern. Nu har Tapio Salonen, professor vid Malmö universitet, lagt de två listorna över varandra för att se hur många områden som överlappar. Resultatet visar på en hel del skillnader.
LÄS OCKSÅ >>> Politikernas löften om ”utsatta områden” – vad betyder det egentligen?
LÄS OCKSÅ >>> Varierande syn på social segregation i Sverige – detta har vi lärt oss
– Resultaten från den här studien talar för att Polisens lista kan användas för att belysa ”toppen på isberget”, där segregationen uttryck i form av kriminalitet. Men för politik, förvaltning och andra samhällsaktörer ger Segregationsbarometern en bättre förståelse för vad som konstituerar social oro, säger Tapio Salonen.
Intresserad av att börja prenumerera? >>> Här finner du mer information
