Varierande syn på social segregation i Sverige – detta har vi lärt oss genom åren
Är det bra eller dåligt att bygga bostadsområden med plats för människor ur olika samhällsklasser? Synen har varierat under det senaste århundradet, och diskussionen lever än.
Synen på boendets inverkan på individens mående och möjligheter i livet, har varierat över tid. Samma sak gäller huruvida det är en bra idé eller inte att personer från olika samhällsklasser ”blandas”.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
På 1950-talet kom allt fler sociologer och samhällsvetare att studera trivsel kopplat till boendesituationer, men idén att försöka blanda olika samhällsklasser fanns ännu inte riktigt.
I Storstockholms generalplan från 1945 spekulerades det exempelvis i att staden borde bygga så socialt homogena stadsdelar som möjligt. På 1960-talet började man dock tänka om och ”social segregation” ses som ett stort problem.
Medicinska sociologer påpekar att människors hälsa ser olika ut beroende på var de bor och vilken samhällsklass de tillhör.
LÄS OCKSÅ >>> Politikernas löften om ”utsatta områden” – vad betyder det egentligen?
I dag är diskussionen om boendemiljö, segregation och grannskapseffekter högst levande. Men hur har det sett ut tidigare? Här nedanför listar vi hur det har sett ut genom decennierna:
1911: Socialgruppsindelningen upprättas, används inte minst för att kartlägga väljarna.
1945: I Storstockholms generalplan spekuleras det om att staden borde bygga så socialt homogena stadsdelar som möjligt.
1950-tal: Sociologer kartlägger och -studerar ”trivsel” kopplat till boende.
1960-talet: ”Social segregation” ses som ett stort problem, bland annat genom Harald Swedners studier och interventioner om social segregation och sämre skolbetyg för socialgrupp III.
LÄS OCKSÅ >>> Livets lotteri – så påverkas vår framtid av platsen där vi växer upp: ”Massa faktorer”
1965–1971: Låginkomstutredningen visade på de stora hälsoskillnaderna mellan klasser och mellan stad och land.
1990-talet: Sverige drabbades av ekonomisk kris och den sociala bostadspolitiken monterades successivt ned. De socioekonomiska och etniska skillnaderna växte i många regioner. Gentrifieringen av vissa stadsdelar tilltog och bostadsbristen och trångboddheten ökade. Utvecklingen ledde till en rumslig polarisering mellan centrum och periferi.
2000-tal och framåt: Kunskapen om hur boendeområdet påverkar hälsa och livsmöjligheter växer. Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes visar sig till exempel vara vanligare i ekonomiskt utsatta områden och forskning från USA visar att en tidig flytt till ett ”bättre” område kan innebära stora förbättringar för barnets fortsatta livsmöjligheter, för att nämna några.
LÄS OCKSÅ >>> Nicolas Lunabba: ”Vi måste skapa en våg av medmänsklighet i detta mörker”
