”Svårt att ändra ett beteende om man inte erkänner det”
När våldsutövare inte erkänner sitt beteende är det svårt för familjerättssekreterare att identifiera och motivera till förändring. Det visar en C-uppsats från Högskolan i väst.
Alisa Ahomäki och Stina Jonsson.
Vad handlar uppsatsen om?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Stina: Vi har intervjuat familjerättssekreterare på Familjerätten om deras möjligheter och utmaningar med att identifiera våldsutövande män, och motivera dessa till att ta emot stöd och behandling.
Varför blev ni intresserade av ämnet?
Alisa: Jag hade min VFU på Familjerätten, det var där som intresset för ämnet dök upp. Sedan har vi båda varit intresserade av ämnet våld i nära relation sedan vi började på utbildningen, och säkert innan det också.
Hur gick ni till väga?
Stina: Vi har gjort en kvalitativ studie med semi-strukturerade intervjuer. Vi har intervjuat alla familjerättssekreterare på Familjerätten i en kommun i Mellansverige med en befolkningsmängd om cirka 60 000 invånare.
Läs också: Risk att uppgifter om våld förminskas i vårdnadstvister
Vilka är de viktigaste resultaten?
Alisa: En sak var svårigheten för klienterna att erkänna sitt beteende. Jag tänker att det ligger till grund för väldigt mycket. Det är svårt att ändra ett beteende om man inte erkänner det. Det finns också en kontextspecifik utmaning som familjerättssekreterare sitter med, att deras klienter är rädda för vad de kan förlora; sina barn till exempel.
Stina: Vi identifierade också några möjligheter, bland annat genom hur familjerättssekreterare bemöter klienterna och hur de skapar tillit och att man vågar fråga om våld tidigt.
Vem bör läsa uppsatsen?
Alisa: Jag tänker att alla professionella som träffar våldsutövare eller våldsutövande män kan ha nytta av att läsa vår uppsats. Sedan vore det också kul om politiker ville göra det, för att få en djupare förståelse för komplexiteten.
Stina: Det finns ett väldigt offerfokus, och så tycker jag fortfarande att det ska vara. Men för att komma till bukt med problemet så behöver vi också börja där det startar, och det är ju hos de som utövar våldet.
