Så stärker specialisten Ulrika relationen mellan barn och vuxna

I Uppsala används metoden Marte Meo i familjebehandling, efter utredning och biståndsbeslut från socialsekreterare, för att stärka relationerna mellan barn och deras anknytningspersoner. Kommunen har också valt att anställa en egen Marte Meo-utbildare, Ulrika Lunderius, i stället för att köpa in handledning och utbildning externt.

– Jag ser det som att kommunen satsar extra på samspel och anknytning. Nu kan jag sprida kunskapen om det här viktiga ämnet till fler delar inom socialförvaltningen, säger Ulrika Lunderius.

Marte Meo är en behandling som används runt om i världen för att hjälpa föräldrar, lärare och personal inom vård och omsorg i samspelet med barn och vuxna de har ansvar för. Utgångspunkten är en positiv människosyn där man lyfter fram både barns och vuxnas styrkor och resurser. Marte Meo-terapeuten filmar korta sekvenser under en interaktions- och samspelssituation mellan exempelvis ett barn och dess förälder, analyserar sekvenserna för att se vad i kommunikationen som leder till positiv utveckling och återger sedan resultatet till den vuxna. En behandling brukar bestå av tre till sju filmtillfällen.

Målet är att den vuxna ska utveckla sin förmåga att svara utvecklingsfrämjande på barnets behov. Metoden har använts i Sverige sedan 90-talet och Uppsala var en av de kommuner som tidigt hakade på tåget.

Ulrika Lunderius fastnade för metoden redan för ett tjugotal år sedan när hon arbetade på ett av kommunens utredningshem för barn mellan noll och tolv år. 2015 utbildade hon sig till Marte Meo-terapeut och sedan vidare till Marte Meo-utbildare och handledare.

Samspelet mellan barn och deras föräldrar har alltid intresserat henne.

– Med ganska små medel går det att hjälpa föräldrar att förstå barns behov och barns signaler. När vuxna får lite vägledning och bättre kan förstå sitt barns signaler och behov växer relationen något oändligt, säger hon.

LÄS OCKSÅ >>> Felaktig tolkning av anknytningsmönster riskerar att skada barn

Marte Meo är en effektiv metod, upplever hon. När den vuxna får se på film vad som fungerar bra för barnet i samspelet dem emellan får hen ofta mycket lättare att göra mer av just det.

– När man lyckas träffa rätt blir det fantastiskt. Barnet får vad det behöver och föräldern växer och tror på sin egen förmåga att kunna hantera sitt föräldraskap på ett nytt sätt. Det är väldigt kul att få vara med och se när det sker.

Metoden skulle kunna uppfattas som tidskrävande och därmed kostsam, men Ulrika Lunderius håller inte med. Varje filmning, analys och återgivning tar i genomsnitt 3,5 timmar och en behandling består av minst tre sådana omgångar.

– Det går åt ganska lite tid om man tänker på resultatet man får i många familjer. Om vi skulle använda lika många timmar till att sitta i vanliga samtal skulle vi förmodligen inte se samma resultat.

Det var Ulrika Lunderius själv som föreslog att Uppsala kommun skulle utbilda henne vidare till utbildare och handledare i Marte Meo. Att sköta utbildningen av nya Marte Meo-terapeuter internt, i stället för att köpa in både utbildning och handledning från externa aktörer, skulle vara ett sätt trygga försörjningen av nya terapeuter på ett för kommunen ekonomiskt fördelaktigt sätt, argumenterade hon. Och arbetsgivaren höll med.

Sedan två år tillbaka jobbar hon med att på olika sätt sprida sin kunskap inom den stora socialförvaltningen. Dels håller hon i utbildningarna av de familjebehandlare som ska bli Marte Meo-terapeuter. Dels har hon kortare kurser om samspel, bland annat för kommunens hemterapeuter. Hon utbildar också familjehemssekreterare inom familjehemsvården i MAFI (Mikroanalys och familjeintervention), en metod besläktad med Marte Meo, utvecklad av den svenska psykoterapeuten Monica Hedenbro.

Även i MAFI filmar behandlaren samspelssituationer, men mer strukturerade sådana och med två omsorgspersoner närvarande. Filmerna analyseras sedan utifrån ett särskilt kodningsschema. Syftet är att se hur familjesystemet fungerar för att kunna förändra eventuella svårigheter. Metoden hjälper familjehemmet att snabbt förstå det placerade barnets relationella strategier. På så sätt skapas snabbare en positiv kontakt mellan barn och familjehem.

Genom MAFI-metoden får behandlaren alltså även en bild av hur interaktionen mellan de vuxna fungerar, något som kan vara mycket värdefullt i familjehem där parrelationen ofta är hårt prövad.

– Den strukturerade filmanalysen ger väldigt mycket användbar information. Man tittar mycket på om alla blir inkluderade eller om någon lämnas utanför. Hur stödjer de vuxna varandra?

Målet med att använda MAFI-metoden är att minska antalet sammanbrott.

– I familjehemmen bor samhällets mest utsatta barn, och ibland måste de flytta hur många gånger som helst för att familjehemmen inte riktigt kan förstå hur de ska nå barnen eller att placeringen blir en för stor ansträngning på övriga familjen och parrelationen.

I Ulrika Lunderius tjänst ingår också handledning av både MAFI-behandlare och Marte Meo-terapeuter. Kommunen låter henne komma med idéer på hur hennes roll kan utvecklas och på hur kunskapen kring samspel kan spridas inom hela socialförvaltningen på ett strukturerat sätt.

Ekonomiskt har kommunens investering i hennes tjänst redan lönat sig, säger hon.

– Engångssatsningen på min utbildning har redan betalat sig flera gånger om med tanke på dem jag utbildat hittills.

Hennes förhoppning är att framöver kunna utveckla kunskapsöverföringen även på myndighetssidan, till exempel så att de som utför kommunens barnavårdsutredningar får utbildning i att observera samspel.

Ulrika Lunderius hoppas att fler och fler inom socialförvaltningen ska få lära sig mer om små och stora barns behov av stärkande samspel med dem som tar hand om dem.

– Självklart är det bra om vi kan göra insatser så tidigt som möjligt. Man pratar mycket om att förebygga gängkriminalitet, och så hoppar man på barnen när de är 14. Visst går det att rädda många av dem, men det är lite väl sent. Samspel och anknytning är bland det viktigaste för att man ska må bra. Att arbeta med det är ett sätt att förebygga all typ av ohälsa, bland både vuxna och barn.