Så stärker Siv samspelet i familjehem

– Genom leken visar barnet vad det kämpar med. Det kan vara ett barn som är rädd och tänker att det är bra att ha ett lejon. Det viktiga är att jag är trygg med att det bor ett vilddjur där, säger Siv Hermansson, förste socialsekreterare på socialtjänsten i Halmstad.

Hon använder förhållningssättet och metoden barnorienterad familjeterapi, Bof, i sitt arbete med familjehem. Modellen har utvecklats av den norske barnpsykologen Martin Soltvedt. Den går ut på att barnet, dess omsorgspersoner och behandlaren leker med handmålade träfigurer och andra leksaker i en sandlåda. Syftet är att stärka samspelet mellan barnet och omsorgspersonerna.

Leken filmas och efteråt kan Siv Hermansson fråga familjehemsföräldrarna om de ser samma sak därhemma, har de ett litet lejon som det är svårt att närma sig? Ja, kan de svara, det går inte att gå in på rummet eftersom barnet skriker och attackerar.

Då kan de utmana i leken. Siv Hermanssons träfigur blir nyfiken på vad som gör lejonet så där argt och hungrigt. Funderar högt över vad lejonet behöver. Kanske har det aldrig blivit kliat? Siv Hermansson har aldrig klappat ett lejon och undrar hur det känns. Kan barnets träfigur kanske hålla i sitt lejon en stund, så hon får prova?

– Jag och föräldrarna tittar sedan på filmen, pratar om vad vi ser i leken och drar paralleller till hur samspelet ser ut på hemmaplan. Då kan vi hitta alternativa sätt att vara på. Föräldrarna tränar på det i sandlådan och försöker därefter omsätta det i vardagen hemma.

Siv Hermansson har flera kollegor som länge använt Bof i öppenvården tillsammans med barn och deras biologiska föräldrar. Själv utbildade hon sig i metoden för tio år sedan – och fick syn på barnen på ett nytt sätt. Plötsligt låg fokus inte längre på vad vuxna trodde att barnet behövde, utan på vad barnet konkret visade i sitt beteende.

– Jag har jobbat mycket med barn i familjehem och där har Bof varit ett fantastiskt redskap. Föräldrarna har inte varit med från början och sett hur barnet formats, de står ibland handfallna och förstår inte varför de inte får till relationen. Vissa barn, som har varit med om mycket svårigheter, kan vara avvisande eller distanslösa.

Leken börjar med att barn och föräldrar väljer varsin handmålad träfigur tillsammans med andra leksaker som hus, djur, staket och bilar. Siv Hermansson har en egen träfigur som bara är hennes.

Tillsammans med föräldrarna följer hon barnet i leken. Siv Hermansson brukar börja med att låta sin figur ha ett hus, ett djur och ett staket. Det händer att barnet hoppar över hennes staket utan att knacka på. Då brukar hon säga: ”Oj, här var det någon som hade bråttom, jag gillar ju att man knackar på min dörr innan man kommer in till mig”. Andra barn är inte nyfikna på henne utan gräver ner sig på sitt område. Då kan hennes figur hoppa över dit och förvånat säga ”Här finns inget staket, undrar var jag ska gå in?”.

– Då visar jag respekt för att detta är ditt område och jag går inte in där hur som helst. Efter några lekar har barnet förhoppningsvis förstått att det är bra att ha ett staket.

Siv Hermansson berättar att barn som levt i vanvård eller krig ofta har svårt att leka tillsammans med andra barn. De tar över helt eller tar inga initiativ alls.

– Ett mål är att barnet ska lära sig samhandlingar, där barnet och föräldern, eller jag som terapeut, gör något gemensamt. Det kan vara att vi hjälps åt att bogsera en bil som kört fast i sanden.

De leker i ungefär 15 minuter per gång. Senare ser Siv Hermansson och föräldrarna på filmen och utforskar samspelet. Hon tittar efter olika saker, som ögonblick och varaktighet; var barnet och föräldrarna har sin uppmärksamhet, vem som tar kontakt och på vilket sätt, hur kontakten bibehålls och vem som bryter samspelet.

Ett annat tema är likhet och olikhet. Det kan till exempel handla om tempo. Hinner föräldrarna upptäcka barnets kontaktförsök om det sker hastigt? Hur bekräftar föräldrarna barnet och hur tar barnet emot det? Vem leder leken och hur tar de vuxna ansvar för det som händer?

– Vi vill att föräldrarna ska få syn på vad barnet sliter med och vad de själva behöver utveckla för att möta barnet på ett bättre och tryggare sätt.

Genom filmen kan föräldrarna få syn på sig själva. Kanske tar de initiativ till kontakt men är sedan för snabba med att börja göra något annat och missar när barnet svarar. Kanske snörper en förälder på munnen varje gång barnet skvätter sand på golvet. Föräldrarna kan också vara för på och behöver vänta in att barnet söker kontakt.

En pojke satte till exempel tre omgångar staket kring huset där hans figur bodde. Familjehemsmamman upptäckte att hon hela tiden sökte kontakt och blev avvisad. Hon prövade att leka med Siv Hermansson utanför det yttersta staketet. Deras figurer funderade mycket över vem som bodde därinne. Till slut öppnade pojkens figur sin grind och kom ut till dem.

– Han visade att det inte var så lätt för honom att släppa in någon, han var inte redo för det. Men vi kunde leka tillsammans på det gemensamma utrymmet.

Ett mål är att få till fina stunder där föräldrar och barn möts. Det kan vara ett ögonblick där de tittar på varandra och skrattar.

– Då kan vi lyfta det efteråt, att där hade vi ett möte. Vad var det som hände? Kan vi göra mer av det? Barnet kan också själv upptäcka vinster med att göra på ett visst sätt.

Bof stämmer väl överens med barnkonventionen, berättar Siv Hermansson. Det är familjeterapi på barnens villkor. Enligt artikel tolv har barn till exempel rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör barnet.

– En femåring kan inte säga ’Jag tycker att det är svårt med närhet och behöver lång tid innan jag litar på någon’, men kan visa det i lek.

Artikel 20 ger barn som inte kan bo i sin hemmiljö rätt till ett alternativt hem.

– Om man fördjupar det, tänker jag att det också ska fungera väl att komma till ett nytt hem, det är inte alltid så enkelt. Bof är ett redskap för att foga ihop barnet och familjehemsföräldrarna.

Barn som varit utsatta för till exempel vanvård, övergrepp, tortyr och väpnade konflikter har enligt artikel 39 rätt till rehabilitering och social återanpassning.

– Bof är ett terapeutiskt redskap för just social träning och återanpassning, att lära sig socialt samspel på ett nytt sätt.

Bof kan också förebygga sammanbrott i familjehemmet, säger Siv Hermansson. Om metoden används tidigt i placeringen får omsorgspersonerna verktyg att förstå både sig själva och barnet och kan snabbare skapa en trygg relation.

Behandlaren kan även upptäcka att familjehemmet är olämpligt. Det kan handla om att föräldrarna inte respekterar barnets gränser i leken, säger olämpliga saker och saknar förmåga att se sin egen del utan lägger allt ansvar på barnet.

– Då blir vi tveksamma till om placeringen kommer att fungera. Men syftet med Bof är sällan att utreda, en gång har jag haft ett ärende där jag såg att familjehemmet var direkt olämpligt.

Fotnot: Uppsats om BOF kopplad till Barnkonventionen inom öppenvården I Halmstad finns att läsa på: https://BOF-Tejping.se

Verktyg till samspel

1. Sandlåda – Barn, föräldrar, behandlare leker i en sandlåda som står på socialtjänstens bord.
2. Träfigurer – Barn, föräldrar, behandlare väljer varsin handmålad träfigur och andra leksaker.
3. Film – Leken filmas. Behandlaren och föräldrarna tittar på filmen för att upptäcka mönster i samspelet. Filmerna raderas sedan direkt.

Bof går hand i hand med barnkonventionen. Dessa artiklar blir tydliga i terapin:

3. Barns bästa ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Men vad som är barnets bästa är inte alltid solklart. Här är Bof ett sätt att förstå barnets position, styrkor och svårigheter.

12. Barn har rätt att uttrycka åsikter i alla frågor som rör barnet. Dessa åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

20. Ett barn som inte kan vara i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten samt ett alternativt hem. Bof förbättrar möjligheterna för barn att integreras i ett familjehem.

39. Barn som utsatts för vanvård, övergrepp, tortyr, väpnade konflikter har rätt till rehabilitering och social återanpassning. Detta ska ske i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.