Så hjälper Talita kvinnor att ta sig ur prostitution

Då är Izabella 26 år, nyligen inflyttad till Stockholm och jobbar som prostituerad åt två rumänska hallickar. Efter att ha anmält en pedofil till polisen – som senare häktas – blir hon slussad till Talita, som hjälper utsatta ut ur prostitution.

Där påbörjar hon organisationens rehabiliteringsprogram och får hjälp med att bearbeta övergrepp som pågått under ett helt liv.

I dag är det Izabella som hjälper kvinnor ut ur prostitution. Hon leder Talitas uppsökande verksamhet och hjälper till på skyddsboendet Lilla Talita, dit kvinnor slussas akut av polis och socialtjänst.

– Jag erbjuder stöd på olika sätt och försöker att bara finnas där. En gång i månaden deltar jag i det uppsökande arbetet där jag möter kvinnor på Malmskillnadsgatan, berättar hon.

Det uppsökande arbetet handlar mycket om att bygga relationer med kvinnorna, förklarar Izabella, att skapa kontakt, samtala, motivera till förändring.

Ett övergripande mål är att informera om rehabiliteringsprogrammet som hon själv gått, och vad det omfattar. Det är en process som inkluderar mycket mer än själva utträdet ur prostitution, förklarar Izabella.

– Det handlar inte bara om att återintegrera sig i samhället, att få jobb och bostad. Man behöver också hjälp att bearbeta allt man varit med om. Ofta har det förekommit sexuella övergrepp under barndomen, försummelse, saker som har skapat olika former av trauman, säger hon.

Programmet, som bygger på den så kallade Talita-metoden, pågår under ett helt år. Under den perioden bor kvinnorna på ett skyddat boende där de får ekonomiskt stöd och regelbunden behandling.

– De erbjuds stödsamtal och traumabehandling en gång i veckan. Det ingår även framtidsplanering där man listar vilka behov som en person har. Det kan vara väldigt individuellt, säger Izabella.

Många behöver hjälp med att hitta en bostad men det kan också handla om att man vill påbörja studier, söka jobb eller få stöd i kommunikationen med sjukvård och myndigheter.

För de kvinnor som funderar på att påbörja programmet, eller som precis har gjort det, blir Izabella en slags ambassadör som leder rätt inom organisationen. Det kan handla om att få tillgång till tolkstöd, hjälp med att skriva ett CV eller stöttning in i arbetslivet.

– Talita samarbetar med hotell, myndigheter och privatpersoner som kan hjälpa till med en praktikplats, säger Izabella.

En annan del är undervisningen som Talita erbjuder, både på sin mottagning och till kvinnor inom programmet.

– Det är information om barns utveckling, relationer, gränser, dissociation, trauma, och så vidare. Vi har även utvecklat kortfilmer som är kopplade till en arbetsbok, säger Izabella.

Ibland kan rehabiliteringen handla om att bara få ha lite roligt i några timmar.

– Då tar jag med tjejerna ut på aktiviteter där vi gör något kul tillsammans, går på bio eller något annat, säger Izabella.

En fundamental del av programmet är att bygga upp det som har raserats. Många av kvinnorna som kommer till Talita har helt förlorat sin känsla av värde. Izabella vet själv. Hon började brytas ner redan som barn.

– Flera gånger under min uppväxt hamnade jag i situationer där jag på olika sätt blev sexualiserad och exploaterad utan att jag kunde säga nej. När jag var tio år blev jag sexuellt utnyttjad av min kusin och senare blev jag också våldtagen, berättar hon.

I stället för hjälp och stöd blev hon ifrågasatt och skuldbelagd, både av sina anhöriga och av samhället i stort.

Det är ofta så det kan vara, förklarar Izabella. Att förstå hur en människa förlorar sig själv och sitt eget värde är också att förstå vägen in i prostitution. På sin hemsida skriver Talita att det finns en stark koppling mellan hur väl man inser sitt eget värde och vad man är beredd att låta sig utsättas för.

Jämställdhetsmyndigheten gör en liknande koppling i sin rapport ”Prostitution och människohandel” från 2021. Där lyfts bland annat social exkludering, stigmatisering och våldsutsatthet som riskfaktorer för att hamna i prostitution.

Mot bakgrund av det blir också tidsaspekten en viktig del i Talitas program. Det är inte bara prostitutionen i sig som behöver bearbetas, det är också alla övergrepp som föregått prostitutionen.

– Rehabilitering tar tid, det är inte gjort på en dag. Det här är personer som genomgått svåra trauman. Det är oerhört viktigt att de i lugn och ro får utrymme att bearbeta vad de varit med om, och att det sker i en trygg miljö, säger Izabella.

Ibland räcker det inte med ett år. I de fallen erbjuder Talita så kallade utslussningslägenheter där det finns möjlighet att bo upp till ett år till.

– Det kan vara att man inte hittat en egen bostad, eller att man ännu inte känner att man passar in i samhället. Många saknar också stöd från anhöriga eller andra utomstående, säger Izabella.

Bakgrunden hos de som hamnar i prostitution kan skifta, ibland stort, förklarar hon. Det kan vara alltifrån lågutbildade till högutbildade
personer, människor som hamnat i skuldfällor eller fallit offer för människohandel.

Izabella vet hur snabbt det kan gå att dras in i prostitution och hur viktig tidsfaktorn blir för att sedan kunna läka.

Själv tog hon första klivet in i prostitution i Österrike, dit hon rest i början av 2015 för att börja jobba på en massagesalong.

– Jag trodde först att det var en vanlig massagesalong. När jag förstod vad som pågick där så tänkte jag att ’det här tänker jag aldrig göra’.

Men kvinnan som äger salongen lockade med pengar, och Izabella påverkades av de andra tjejerna, som hon upplevde som starka och självständiga. När hon slutligen tog klivet var det som att något skiftade inom henne.

– Jag kände plötsligt inga gränser och ville bara mer och mer, tjäna mer pengar och bli bäst. Någonting ändrades hos mig. Jag kände mig stängd men samtidigt stark, säger hon.

Efter några månader lämnade hon Österrike. Via en resa till Dubai, där hon festade och levde destruktivt, hamnade hon sedan i Sverige och slutligen på Talita.

Hennes egen läkningsprocess skedde i flera steg, precis som för många andra kvinnor.

– Man går igenom känslor av skuld, skam, hat, ilska. Sorgen är det som brukar komma sist. Där behöver man tiden för att kunna processa och sörja det som man förlorat hos sig själv. Det som tagits ifrån en.