30 män berättar i ny studie om hur de förhåller sig till sina sexköp

Forskaren Ylva Grönvall har en bakgrund som socionom och jobbade i flera år med samtalsstöd för män som köper sex. Där väcktes hennes intresse för att närmare studera hur sexköpare förhåller sig till de rådande normerna kring denna handling.

– Det var något som de som kom till oss hela tiden förhöll sig till: Hur ser andra på mig, hur förstår andra detta och hur förstår jag mig själv? Det jag framförallt var intresserad av att undersöka i min avhandling var hur män som köper sex begripliggör sina egna erfarenheter. Det innefattar något annat än ”varför köper du sex?”. Jag ville fånga hur de förhåller sig till sitt sociala sammanhang, till närmiljön, sina partners och risken att bli tagen av polisen, berättar hon.

I arbetet intervjuade Ylva Grönvall 30 män som köpt sex om deras upplevelser. Många av dem rättfärdigade sina handlingar för sig själva genom att distansera sig från den mediala bilden av sexköpare.

– De ville inte vara någon förtryckare och det var viktigt att framstå som en snäll och pålitlig person. Att ”jag köper sex men jag är inte en sådan sexköpare”. Det blev ett sätt att göra sina handlingar moraliskt försvarbara eller begripliga. Det var inte heller alla som höll med om bilden av sexköp som en form av förtryck.

Männen uttryckte att de undvek att köpa sex av någon som de trodde var tvingad till det, både för att det ansågs riskabelt – ett sätt att komma för nära organiserad brottslighet – och för att de inte ville medverka till att någon for illa. Det senare kunde också kopplas till deras egna motiv till att köpa sex. Det fanns en föreställning om att om någon är tvingad så är det inte ”äkta”, och då blev sexet inte njutningsfullt.

– De gjorde sig inga illusioner om att den andra njöt av det, men var måna om att personen i alla fall hade gjort något slags självständigt val.

Ylva Grönvall undersökte hur männen upplevde intimitet i ”kommersiella relationer”. Det visade sig att 23 av de 30 brukade köpa sex av samma kvinna regelbundet. De som inte gjorde det drevs huvudsakligen av spänning. De fann något eggande i det anonyma och fick kanske en kick av att göra något förbjudet. De som däremot återkom till en och samma kvinna hade ofta en längtan efter intimitet. Huruvida det behovet faktiskt tillfredsställdes varierade dock.

– Vissa av männen tyckte att illusionen av intimitet var god nog. De var ensamma och längtade efter kärlek. I stunden dövades den längtan, men i efterhand kunde ensamheten nästan kännas större. Männen var väl medvetna om att transaktionen var själva premissen för att mötet skulle ske. En del stördes av att de aldrig kunde veta om intimiteten var på riktigt, för andra spelade det inte så stor roll.

Ylva Grönvall säger att det länge har funnits två parallella spår om hur sexköp som fenomen har förståtts i Sverige. Å ena sidan har det de senaste hundra åren lyfts fram som ett socialt problem som ska hanteras med socialpolitik och sociala insatser. Å andra sidan har fokus på rättsliga insatser ökat, framför allt sedan 90-talet och framåt. Sexköp ramas politiskt in som en jämställdhetsfråga som ska lösas med rättsliga insatser i stället för sociala, menar hon.

– De som arbetar med den här målgruppen måste navigera i detta. Jag var intresserad av hur de förstår sin roll i det individfokuserade, terapeutiska arbete de gör, i en kontext där det är ett väldigt stort fokus på rättsliga och straffande åtgärder.

Till en av avhandlingens studier intervjuade Ylva Grönvall tio socionomer och kuratorer som jobbar med behandling av män som köper sex. Något som framkom var att deltagarnas egna moral och åsikter påverkade deras arbete. De såg olika på sina klienters problem och ville också utforma sina behandlingar på olika sätt.

Framför allt respondenter som hade arbetat länge med målgruppen uttryckte att de ville ha mycket frihet och eget handlingsutrymme. De visste vad de gjorde, utformade den individuella terapin som de ansåg bäst och ville fortsätta med det. De som arbetade i mer nystartade verksamheter eftersökte mer av evidens, manualer och modeller.

– Det var också tydligt att de som kom från de äldre verksamheterna i högre utsträckning tyckte att det är det sociala arbetet man ska fokusera på, medan socionomer och kuratorer från de nyare verksamheterna inte tog avstånd från repressiva åtgärder på samma sätt.

Att de som behandlar sexköpare ser så olika på sin roll behöver emellertid inte utgöra ett problem, tycker Ylva Grönvall.

– En av grundpremisserna i nästan alla människobehandlande yrken är att det blir lite olika. Om du är socionom, psykolog eller läkare så är relationsbyggandet och din person en viktig del av arbetet. Att det finns handlingsutrymme och olikheter är positivt, så länge det är inom rimliga gränser.

Flera av de intervjuade socionomerna och kuratorerna tyckte att det var svårt att förhålla sig till omvärldens moraliska åsikter om sexköp och sexköpare. Det handlade framför allt om en nervositet kring att medverka i media.

– Det är så få i Sverige som jobbar med detta att de får en expertroll, och de upplevde att de behövde vara väldigt noga med hur de uttryckte sig i den rollen.

Deltagarna upplevde sitt arbete som meningsfullt, berättar Ylva Grönvall. Inte nödvändigtvis för att de bekämpade samhällsproblemet prostitution, utan snarare för att de i sina klientkontakter bidrog till positiv förändring för den enskilda individen.

– Alltså den grundläggande motivatorn för många socionomer: att man medverkar till att personer mår bättre och gör de förändringar de vill eller behöver göra.