Arbetet mot sex-trafficking brister

Riksrevisionen har granskat Migrationsverkets, Polisens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Den övergripande slutsatsen är att arbetet, som det bedrivs i dag, inte är effektivt.

– Myndigheterna behöver stärka sitt arbete och samverkan sinsemellan för ett mer kontinuerligt, kompetent och likvärdigt arbete, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

Bristerna beror till stor del på att Polismyndigheten varken har skapat en ändamålsenlig organisation för arbetet mot människohandel eller avsatt tillräckliga resurser med relevant kompetens. Polisens uppsökande arbete omfattar endast ett par av de 46 identifierade webbplatser i Sverige där fysiska sexuella handlingar säljs och gränspolisen sätter regelmässigt personer i prostitution i förvar och avvisar dem, utan att utreda om de också är offer för människohandel.

– Det är vanligt att offer för människohandel varken beter sig som brottsoffer eller törs berätta om sin utsatthet. Det vore därför rimligt att rättsväsendet utgår från att personer i prostitution också kan vara utsatta för brott, säger Linda Jönsson, projektledare för granskningen.

Riksrevisorn rekommenderar bland annat regeringen tydliggöra att säljare av sexuella handlingar som utgångspunkt ska ses som målsägande och att gränspolisen ska ta fram en strategi för hur de ska arbeta för att identifiera potentiella offer för människohandel.