Permanent utanförskap vanligare bland tonårsplacerade pojkar
Tonårspojkar med erfarenhet av samhällsvård har fjorton gånger högre risk att hamna i ett permanent utanförskap än de utan erfarenhet av samhällsvård. ”Det känns ganska sorgligt”, säger forskaren Lars Brännström.
Lars Brännström, professor i socialt arbete med inriktning mot kvantitativa metoder och docent i sociologi, konstaterar att man länge vetat att ”barn med erfarenhet av samhällsvård har svårare att få en fast etablering på arbetsmarknaden och gå vidare till studier”. Det nya med den studie som han och kollegor står bakom är att man kunnat följa ett stort antal personer över lång tid, från födsel till 40 års ålder.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Vi har tittat på i vilken utsträckning de -hamnar i utanförskap och om det är kroniskt. Vi vet ju att personer går in och ut ur arbetslöshet och studier, och den dynamiken har vi kunnat undersöka, vilket ingen har gjort tidigare.
Lars Brännström. Foto: Privat
Med hjälp av registerdata har Lars Brännström och hans kollegor tittat på hur unga som varken arbetar eller studerar, UVAS, (på engelska NEET, not in employment, education or -training) med erfarenhet av samhällsvård etablerar sig på arbetsmarknaden som vuxna, och om det sker en positiv eller negativ utveckling över tid.
Dessutom har forskarna delat in gruppen i undergrupper och gjort åtskillnad mellan de som blivit omhändertagna kort tid i tidig ålder; de som placerats under medellång tid; de långvarigt placerade och förstagångsplacerade i tonåren.
– Här kan man anta att för de som omhändertagits som små är det kopplat till föräldraproblem, och att med stigande ålder handlar det mer om barnets beteendeproblem. Sen finns det naturligtvis en gråskala här och en viss överlappning, säger Lars Brännström.
LÄS OCKSÅ >>> Kommunen som tog ett nytt grepp för att stoppa utanförskapet bland unga
Hans poäng är att det inte är överraskande att den tonårsplacerade gruppen jämförelsevis ”har det stökigast och kommer sämre ut”.
– De har betydande överrisker att fastna i permanent utanförskap, i alla fall upp till 40 års ålder. Det är inga dåliga överrisker och de är i allt väsentligt lika stora för pojkar och flickor.
För de tonårsplacerade pojkarna är risken 14 gånger vanligare än för pojkar som ej varit placerade. För flickor är motsvarande siffra 12 gånger vanligare. Det är siffror som verkligen förvånade Lars Brännström.
– Vi var tvungna att titta om vi hade räknat fel någonstans, säger han och tillägger att siffrorna visar tydligt att det här är en grupp som har rejäla utmaningar när det gäller att etablera sig i vuxenlivet.
– Det här är också kopplat till att än så länge har Sverige inget strukturerat eftervårdsprogram för de unga som varit föremål för samhällsvård. I övriga nordiska länder har man ju det, säger han.
Dock utreds just nu ett förslag om att införa ett svenskt eftervårdsprogram.
– Det mesta tyder på att vi kommer att få ett strukturerat eftervårdsprogram. Och resultatet av den här studien visar att om det är några som har ett gediget behov för ett sånt stöd, så är det ju de här tonårsplacerade killarna och tjejerna, säger Lars Brännström.
Han poängterar att det är en komplex fråga, att hitta formerna för ett eftervårdsprogram och bestämma vilka som ska bli behöriga eller inte. Här tror han att utredarna kommer att titta på våra grannländer för att få vägledning, inte minst i hur man hanterar de juridiska, ofta kniviga, aspekterna av frågan. Men det är en fråga som behöver lösas.
– Här har ju faktiskt samhället klivit in och varit ställföreträdande föräldrar. Och en bra förälder försöker efter bästa förmåga se till att ens barn kan få den hjälp och stöd det behöver. Men här har Sverige, i egenskap av ställföreträdande förälder, inte lyckats särskilt bra.
Lars Brännström konstaterar att det ”det finns mycket att göra”, samtidigt betonar han att medvetenheten i de här frågorna är mycket större i dag och att politiker, oavsett färg, tycks vilja komma till rätta med det här.
Ett annat resultat i den aktuella forskningsstudien var att en grupp inte hade problem med etablering på arbetsmarknaden förrän i trettioårsåldern, då risken för utanförskap ökade dramatiskt. En grupp som de skulle ha missat om studien inte hade spänt över så många år.
– I den gruppen var också de placerade överrepresenterade, och framför allt de tonårsplacerade. Så på kort sikt kan man tycka att de här individerna klarar sig bra, men det kommer sen, säger han och betonar att det sannolikt rör sig om personer som kommer i kontakt med socialtjänsten som vuxna.
– Om man genom ett mer strukturerat eftervårdsprogram kan minska risken för mer eller mindre permanent utanförskap, så skulle mycket vara vunnet för både individ och samhälle, säger Lars Brännström.
