Panelen: Så hjälper vi unga som dömts för narkotikabrott

Angelina Pavlova, chef för krimteamet på socialförvaltningen i Helsingborg

På polishuset i Helsingborg finns ett ”krimteam” av socialsekreterare. Deras målgrupp består av barn och unga mellan 10 och 21 år som begått brott, men också de som är misstänkta, varit utsatta för, eller återfallit i brott. Teamet sitter alltid med vid polisförhören.

Efteråt har de ett enskilt samtal med föräldrar och den unge, där de undersöker risk- och skyddsfaktorer i familjen för att kunna arbeta både akut och långsiktigt.

– Sedan fattar vi beslut om vi ska inleda en utredning enligt socialtjänstlagen, och det gör vi nästintill alltid om den unge är misstänkt för narkotikabrott, berättar Angelina Pavlova.

LÄS OCKSÅ >>> Vård för yngre, böter för äldre – vad är bäst för unga som döms för narkotikabrott?

Tidigare utredde man inte per automatik, utan hänvisade till berörda instanser som arbetar med problematiken. Under de senaste åtta åren har utredning dock varit standard.

– I samband med förhör får vi begäran om yttranden som vi sedan avger. Där beskriver vi den unges livssituation, och om bedömningen är att den unge har ett särskilt vårdbehov skickar vi in dem tillsammans med ett ungdomskontrakt. Är den unge inte placerad enligt socialtjänstlagen eller LVU så går uppdraget till Maria Skåne nordväst.

Krimteamet har ett kontor på polishuset i Helsingborg, och sitter ”i bruset bland ungdomsutredare och områdespoliser”, som Angelina Pavlova formulera det.

Hur funkar modellen?

– Det här samarbetet är en framgångsfaktor. Det kortar kontaktvägarna till polisen och skapar framförallt förståelse för varandras professioner. Annars sitter vi på två olika myndigheter och väntar på ett telefonsamtal eller fax i bästa fall. I dag händer det inte att polisen har ett förhör utan oss. Tvärtom – passar det inte så bokar de om tiden för att vi ska vara med.

Katarina Harryson, samordnare på Maria ungdom i Örebro

Den som döms till för ringa narkotikabrott i Örebro och får ungdomsvård som påföljd hamnar hos Maria ungdom, som drivs av kommun och region. Där ska den dömda genomföra antingen 10, 18 eller 25 samtal med en kurator.

– Man gör upp tiderna tillsammans. Om inte ungdomen sköter dem har vi kontakt med en socialsekreterare som vidarekopplar till åklagare.

Vad går de här samtalen ut på?

– Vi har faktiskt inget specifikt program, utan det är väldigt individuellt: Vad är det för person som jag har framför mig? Ett problem är att brottet kan ha begåtts 1–2 år tillbaks i tiden. Så då måste vi förhålla oss till var ungdomen är i dag.

LÄS OCKSÅ >>> Ris eller ros till svensk narkotikapolitik – nytt forskningsprojekt ska ge svaren

Har personen gått vidare i livet gäller det kanske att inte rota för mycket i det som varit, säger Katarina Harryson. Då kan det vara viktigare att blicka framåt.

– Men om man fortfarande är i någon form av kriminalitet gör vi en kartläggning. Vi tittar lite på ungdomens resurser, sådant som på risk- och friskfaktorer, nätverk, alkohol- och drogvanor, och så gör vi en screening.

Brukar ungdomarna vara samarbetsvilliga?

– Ja, det tycker jag. Generellt. Sedan beror det på var de befinner sig i livet. Man kanske har hunnit bli tjugo år, och har börjat jobba eller plugga. Då kan det vara svårt att få till tider och så.

Är de här samtalen effektiva?

– Vi har inte utvärderat det, men anser att det fungerar bra. Men vi kan tycka att om man har gjort ett brott ska man egentligen få ungdomsvård inom fyra veckor för att det ska ge något. Nu går det för lång tid från att man begått brottet till dess att man blir dömd. Jag pratade med en kollega nyss som ska träffa en ungdom där brottet begicks år 2020. Så illa kan det vara.

My Ivanov Jansson, ungdomsbehandlare på Beroendecentrum ung i Strängnäs

Den ungdom som döms för narkotikabrott och har ett pågående bruk kan inte göra ungdomstjänst. I Strängnäs blir det i regel ungdomskontrakt i stället, med normalt tio samtal på Beroendecentrum ung.

Samtalen är en del av programmet reBLÅ, en variant av rePULSE, som används inom socialtjänst, skola, BUP och institutionsvård för att ge stöd i sådant som impulskontroll och problemlösning.

– Vi pratar om sociala färdigheter, känslor, triggers, vad som sker i kroppen vid olika känslor och så vidare. Syftet är att man ska lära sig att känna igen kroppens signaler, så man kan fatta kloka beslut och inte agera impulsivt.

Om man bedömer att personen i fråga har ett mer omfattande missbruk, och om ungdomen och familjen samtycker till det, sätts behandlande insatser in samtidigt. Då blir det alltså mer än de här tio samtalen.

Vad händer efter de tio samtalen?

– Vi avslutar ärendet och socialsekreterare meddelar åklagare att ungdomskontraktet är färdigt. Vill personen ha mer stöd efter så förlänger vi behandlingen.

Får alla ungdomar samma program, oavsett ålder?

– Man kan ju bara bli dömd från 15 år, men vi gör ingen skillnad på om ungdomen är 15, 16 eller 17 år. Anledningen till att alla får det här är bland annat för vi ska kunna mäta om våra ungdomskontrakt ger bra effekt för ungdomarna.

Vad får den som är över 18 år för stöd?

– Om brottet skett när man varit under 18, så kommer man till oss. Annars är det kriminalvården som står för vården.

Vad bedömer du att stödet har för effekt?

– Vi började med det här arbetssättet för cirka 6 månader sedan och det har inte gått tillräckligt lång tid för att mäta effekterna. Däremot upplever vi att materialet är enkelt, tydligt och lätt för ungdomarna att förstå, samt att det öppnar upp för bra samtal och reflektioner.