”Jag känner mig väl förberedd”

– Det har jag nog alltid velat, i alla fall att jobba med människor på något sätt. Jag kom till Sverige från Egypten som 14-åring och växte upp i Botkyrka, som ju är ett ganska utsatt område utanför Stockholm. Det var tufft. Redan då visste jag att vi saknade mycket resurser. Det är mycket kriminalitet och droghandel. Jag har valt en annan väg än vad många andra gör men den målgruppen vill jag jobba med, för att hjälpa dem ut ur sina problem. Det behövs en mobilisering.

– Allt möjligt. Jag har jobbat i restaurangbranschen, transportbranschen och som lagermedarbetare. Under gymnasiet jobbade jag i hemtjänsten och jag har varit boendestödjare i Nacka kommun. Sedan ett år tillbaka jobbar jag med ekonomiskt bistånd i Nacka, och jag har jobbat helger och kvällar på SIS för att få erfarenhet.

– Min plan har varit att tidigt samla på mig så mycket erfarenheter som möjligt, för att det skulle underlätta senare. Men när jag väl började arbeta med ekonomiskt bistånd insåg jag att mycket av det vi läst om på universitetet inte kom till användning. Just ekonomiskt bistånd handlar mycket om praktiska erfarenheter. Jag blev också förvånad över hur många som saknade socionomexamen. Det verkar som att många arbetsgivare inom ekonomiskt bistånd inte tycker det är så viktigt.

– Jag vill jobba på SIS igen, men gärna med mer övergripande frågor än som behandlingsassistent som jag var tidigare. Kanske som avdelningsföreståndare eller ännu högre, vem vet? Men det är framför allt den målgruppen, normbrytande ungdomar, som jag vill jobba med.

– Jag tror det är väldigt tufft att jobba med barn och unga. Det märkte jag redan då jag jobbade extra på SIS. Men jag har försökt etablera mig så tidigt som möjligt för att utvecklas som person och i yrkesrollen. Jag känner mig väl förberedd och har bra teoretisk kunskap. Sen är det klart att det är viktigt med praktisk erfarenhet, men det får man ju aldrig om man inte får chansen.