Maya och Kajsa undersöker hur socialarbetare definierar barns delaktighet

Vad handlar uppsatsen om?

Kajsa: Kortfattat så handlar den om hur barn som blivit utsatta för våld i nära relation görs delaktiga på behandlingssidan och på myndighetssidan inom socialtjänsten, och även hos kvinnojourer. Vi har också tittat på hur delaktighet definieras inom de här tre verksamheterna.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Maya: Vi var båda intresserade av delaktighet redan innan vi började på socionomprogrammet, särskilt barns delaktighet eftersom de är så utsatta.

Kajsa: Det pratas så mycket om vikten av barns delaktighet. Vi var nyfikna på hur det såg ut i praktiken.

LÄS OCKSÅ >>> Barnombudsman Juno Blom: ”Jag är stolt att jag vågat”

Hur gick ni till väga?

Kajsa: Det här är en samverkansuppsats med Rädda barnen, som hade det här ämnet som en uppsatsidé. De hade då tänkt sig en kvalitativ studie med intervjuer. Så vi började med att maila massa kommuner och kvinnojourer i mellansverige.

Maya: Vi fick in jättemycket material. Det blev en stor utmaning att sortera och sammanställa för att få fram ett tydligt resultat.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Kajsa: Alla verksamheter talade om barns delaktighet som att informera, lyssna och möjliggöra delaktighet. Samtidigt var det inte tydligt definierat på arbetsplatserna, det var mer att de intervjuade sa saker som indikerade att det handlade om att informera, lyssna och möjliggöra.

Maya: När vi frågade intervjupersonerna om de har en gemensam definition på arbetsplatsen så svarade nästan alla att de tror och hoppas det, men att det inte var något man hade pratat om.

Vem bör läsa uppsatsen?

Maya: Alla som jobbar med barn i allmänhet, inte bara våldsutsatta barn. Om man inte har en gemensam, tydlig och uttalad syn på delaktighet så kan uppsatsen kanske skapa diskussioner på arbetsplatsen, där man tillsammans reflekterar över hur man definierar delaktighet.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet