Kritiserat tillsynsarbete: ”IVO kan inte göra det här själva”

Barnombudsman Juno Blom krävde i ett offentligt uttalande att ansvariga myndigheter såg över missförhållandena och SKR:s ordförande Anders Henriksson kritiserade IVO för att inte klara av sitt tillsynsuppdrag.

David Pålsson, docent i socialt arbete vid Stockholms universitet, och som forskat särskilt på svensk institutionsvård, menar att kritiken mot IVO är befogad.

– Den stärkta tillsynen kom till av ett huvudsakligt skäl; att säkerställa att barn och unga har det bra i sina vårdmiljöer. Det har man misslyckats med. Man har för vaga krav på vårdens kvalitet, man har fortsatt släppa igenom oprofessionella HVB-hem och man har varit för senfärdig med att agera på signaler om att vården brister, säger han.

LÄS OCKSÅ >>> HVB-hemmet där professionsgränserna suddas ut

Samtidigt lyfter han att förutsättningarna för att kunna bedriva ett fullgott tillsynsarbete haltar. Kartläggningar över institutionernas behandlingsinnehåll lyser med sin frånvaro, det finns knappt någon statistik över vilka barn som förs in i systemet eller omfattande utvärderingar över vad vården har gett efter avslutad behandling. Det tycks helt enkelt saknas underlag att väga tillsynsarbetet mot.

Varför har man inte skapat sig en bättre bild?

– Det är svårt att säga. Det rör sig om en ganska liten grupp. Totalt är det mellan sju och åtta tusen barn som i dag befinner sig i svensk institutionsvård. En tanke är att det tidigare inte har varit en politiskt prioriterad fråga, inget som man vinner några val på.

Att frågan aktualiserats just nu har sannolikt att göra med debatten om gängkriminalitet, förklarar David Pålsson. Det har hamnat högt upp på den politiska dagordningen eftersom HVB- och Sis-vård är en av insatserna som gruppen gängkriminella ungdomar får vid omhändertagande.

– Samtidigt är det värt att nämna att den gruppen utgör en väldigt liten del av alla barn som placerats i HVB-hem eller på Sis, tillägger han.

Det man kan säga är att kunskapen kring Sis generellt sett är bättre, eftersom det drivs offentligt i statlig regi, med högre krav på insyn. HVB-hem drivs i regel av privata aktörer, vilket per automatik begränsar insynen.

Vad behöver komma till för att förbättra tillsynen av HVB-hem?

– Enligt forskning är det viktigt att tillsynen fokuserar på vårdens faktiska innehåll, barnens och personalens erfarenheter, och att besöken är längre och tätare.

– Det är också viktigt att tillsynen utgår från sådant vi vet är viktigt baserat på forskning. Det finns studier som visar att tillsyn riskerar att fokusera för mycket på dokumentation, lagar och andra byråkratiska mått.

LÄS OCKSÅ >>> Bristande tillsyns av särskilt förordande vårdnadshavare

Det ökade fokuset på byråkratiska mått har lyfts av både fackförbund och andra forskare, och en möjlig förklaring som lyfts är att inspektörerna allt oftare är personer med juridisk bakgrund, snarare än socionombakgrund.

– Jag har hört att det talats om det från lite olika håll även om jag inte sett några konkreta uppgifter på det, säger David Pålsson.

Kritiken mot IVO har varit hård, men IVO står inte helt ensamma i tillsynsarbetet. Det är ett delat ansvar där IVO har det centrala ansvaret, det vill säga att se till att HVB-hemmen lever upp till lagstiftningen. Sedan har kommunerna, som placerar barnen, ett ansvar att följa upp varje enskild individ och säkerställa att denne får god vård, och upphandlande organisation har i ansvar att se till att HVB-hemmen håller den kvalité de utlovat.

– Det här fungerar väldigt olika mellan kommunerna. Det är klart att placeringar följs upp men här finns det mer att göra, säger Åsa Furén Thulin, chef för socialtjänstsektionen på SKR.

Hon lyfter särskilt behovet att skapa ett placeringsregister för att skapa en ordentlig överblick. När regeringen i fjol tillsatte en utredning för att se över tryggheten och säkerheten på HVB-hem visade det sig att i stället för de cirka 700 HVB-hem som IVO tidigare rapporterat att vi har i Sverige så hittade utredningen bara hälften så många, 350 HVB-hem.

– Vi på SKR har också börjat se över de HVB-hem som drivs i kommunal och privatregi. Det som tydliggjorts är att barnens behov inte alls överensstämmer med det behandlingsinnehåll som HVB-hemmen i dag erbjuder. Det som behövs är ett placeringsregister, och då menar jag för placeringar generellt, inte bara HVB-hem. För vi har inte full kontroll i dag.

Det stöd IVO i dag tillhandahåller är ett så kallat placeringsstöd som samlar resultatet av myndighetens alla tillsyner. För att ta del av resultaten måste man som kommun anmäla intresse för det.

Anna Karin Nyqvist, enhetschef på IVO, förstår kritiken som riktats mot myndigheten. Samtidigt menar hon att kommunerna också behöver höja sig.

– Vi kommer en bit på vägen i vårt tillsynsarbete men vi kan inte göra det här själva. Det vi kan se är att ganska många kommuner inte är anslutna till det här placeringsstödet, vilket är bekymmersamt. Även om IVO har ett ansvar i sitt tillsynsarbete så ligger också ett stort ansvar på kommunerna.

Stämmer det att IVO:s inspektörer ofta har en juridisk bakgrund?

– Nej, inte riktigt. Majoriteten av de som arbetar med tillsyn hos oss är sjuksköterskor och socionomer. Sedan finns det fall där jurister följer med vid tillsyn när det finns särskilda skäl. Det kan handla om att man behöver ha med sig någon som kan lagstiftningen om tvångsåtgärder till exempel.

Vad är IVO i störst behov av för att kunna förbättra sitt tillsynsarbete?

– Det är viktigt att vi har ett nära samarbete med andra myndigheter, att vi kan utbyta information mellan varandra. Det kan till exempel handla om att via Skatteverket kunna se vilka som får lön från en viss verksamhet eller att via misstanke- eller belastningsregistret kunna se om det finns pågående kriminalitet bland personalen. Men på grund av sekretessbrytande regler kommer vi inte alltid åt de uppgifter som behövs.