Kriminalvården rustar för att ta emot barn

Året därpå ska ytterligare fyra anstaltsplatser vara färdigställda för uppskattningsvis 150 barn.

Emma Ekstrand, direktör på avdelningen för verksamhetsinnehåll på Kriminalvården, konstaterar att schemat är tajt:

– Kriminalvården fick uppdraget att förbereda enheter för barn 2023, men först i början av 2025 beslutades vilka anstalter som är aktuella (se faktaruta).

Det är mycket som ska planeras; verksamhet, behandlingsprogram, bemanning, kompetensutveckling, men mest akuta är frågorna om lokaler och skola.

– Under ideala omständigheter hade det byggts nya ungdomsfängelser, men det hinner vi inte så nu får vi använda de anstalter vi har och bygga om så att de passar barn. Vår målsättning är att skapa små avdelningar för högst fem till åtta intagna. Hur vi lyckas med det beror på hur befintliga lokaler ser ut, det kan bli upp emot tio barn per avdelning, förklarar Emma Ekstrand.

LÄS OCKSÅ >> Fängelse för grovt kriminella ungdomar – vad säger forskningen?

Vad gäller skola så driver Kriminalvården idag undervisning motsvarande Komvux på alla anstalter. Någon lagstadgad möjlighet att driva grundskola för de barn som dömts till fängelse och fortfarande omfattas av skolplikten finns dock inte.

Lärarfacken har uttryckt oro för att undervisning på ungdomsfängelser mestadels kommer att drivas på distans. Forskning visar att barn har avsevärt svårare än vuxna att tillgodogöra sig distansundervisning.

– Vi är helt på det klara med att vi behöver ha närvarande lärare på plats. Men vi har också erfarenhet av vad som händer när klienter byter anstalt och undervisningen avbryts. I de fallen är fjärr- och distansundervisning en lösning som vi har god erfarenhet av, eftersom de intagna eleverna får behålla samma lärare, säger Emma Ekstrand.

Att klass 1-anstalterna Kumla och Österåker finns med på listan över fängelser som ska få barn- och ungdomsavdelningar har väckt frågor. Regeringen har tidigare förklarat att inga unga ska placeras på de högst säkerhetsklassade anstalterna – varför har man ändrat sig?

Emma Ekstrand menar att det handlar om ett missförstånd:

– Den statliga utredningen säger att inga ungdomsavdelningar ska placeras på klass 1-anstalternas säkerhetsavdelningar. Däremot kan de ligga i anslutning till anstalterna. Kriminalvården har gedigen erfarenhet av att hålla isär grupper av intagna. Det är ett jättepussel för personalen att hantera, men vi vet hur man lägger det.

En annan fråga är vilka som ska arbeta med barnen på ungdomsavdelningarna. Idag behövs ingen eftergymnasial kompetens för att få anställning som kriminalvårdare. Vilken utbildning kommer att krävas av den som ska arbeta med frihetsberövade barn?

– Vi håller på att titta på utbildning för de medarbetare som ska arbeta på barn- och ungdomsavdelningar. Sedan kommer det att finnas andra kompetenser på plats, exempelvis lärare, klienthandläggare och programledare, säger Emma Ekstrand och fortsätter:

– Vi strävar också efter en tät kontakt med vården, inklusive psykiatri och tandvård, i närheten av anstalterna.

I Kriminalvårdens uppdrag ligger också att förbereda de intagna för ett liv efter avtjänat straff. Emma Ekstrand förklarar att samma rutiner kommer att användas för barn och unga som för vuxna:

– Minst tre månader innan utskrivning ska det finnas en strukturerad planering för hur utslussningen i samhället ska gå till. Kriminalvårdens frivårdsinspektörer kommer att samarbeta med lokalsamhället där barnet villkorligt ska friges för att undersöka hur förutsättningarna ser ut när det gäller studier, sysselsättning och stöd.

Vad krävs då i ett vidare perspektiv för att behandla och rusta barn som dömts till fängelse för ett framtida liv? Peter Andersson, leg psykoterapeut och fil dr i socialt arbete vid Stockholms universitet, har forskat om samhällsvård för barn och unga inom Sis, HVB och socialtjänsten.

Han understryker att mest avgörande är att personalen skapar relationer med de unga intagna.

– Så är det inom Sis och så kommer det att vara inom Kriminalvården. Jag hoppas att det kommer att finnas utbildad personal som kan jobba med de här ungarna. Som förstår de utvecklingspsykologiska aspekterna. Det är en väldig skillnad mellan en vuxen och ett barn på femton år.

Peter Andersson hoppas att Kriminalvården kommer att ta till sig de kunskaper om traumamedveten omsorg, TMO, som finns hos Sis.

– Parallellt med påverkansprogram där man jobbar med kriminella attityder är det viktigt att ha fokus på vad som finns i bagaget och att barnet får utrymme att bearbeta det.

Forskning visar också att klimatet på anstalter för vuxna blir bättre ju fler kvinnliga kriminalvårdare som finns på avdelningarna. Peter Andersson tror att det kommer att gälla även ungdomsavdelningar.

– En annan skyddsfaktor är delaktighet; att ungdomarna får vara med och påverka hur vardagen på avdelningen ska se ut. Att den intagnes familj involveras kan också vara hjälpsamt, om de står för prosocialitet. Skolan är ytterligare en viktig del, liksom fungerande behandlingsinsatser.

LÄS OCKSÅ >> Sverige uppmanas se mer kritiskt på Danmarks kriminalpolitik

Vad gäller det sistnämnda tror Peter Andersson att Kriminalvården kan visa sig bättre än Sis:

– Jag har själv jobbat inom både Sis och Kriminalvården innan jag började forska. Min bild är att just vad gäller programverksamhet har Kriminalvården bättre struktur, utbud och kompetens än Sis.

Å andra sidan säger hans erfarenhet att det finns ett tydligare vi-och-dom-perspektiv mellan personal och interner i Kriminalvården än inom Sis. Det är något han tror kan förstärkas i ungdomsfängelser.

– Det skapar andra attityder. Jag kan bara spekulera, men det är klart att det kommer att betyda något för en femtonåring att säga: ”Jag har suttit på Kumla”.