Inhyrda konsulter pratar mindre med barnen

På några decennier har vi vant oss vid en uppsjö av privata verksamheter och utförare inom välfärden. De har också nått ett av socialtjänstens allra känsligaste arbetsområden – barnavårdsutredningarna. När de egna medarbetarna inte hinner med, eller kanske inte bedöms ha tillräckligt lång erfarenhet för ett extra komplicerat ärende, hyrs ofta konsulter in för att stötta. Fenomenet har funnits länge men tog verklig fart 2015 och 2016 då Sverige tog emot ett stort antal flyktingar samtidigt som det kom ett direktiv om att alltid göra en utredning då barn bevittnat våld i hemmet.

Titti Mattsson är professor i offentlig rätt vid Lunds universitet och konstaterar att sedan dess har antalet konsulter som gör barnavårdsutredningar blivit något färre igen, men hon ser inga tecken på att de kommer att försvinna.

– Tvärtom har lagstiftningen gett mer och mer utrymme för privata aktörer inom välfärdsområdet, oavsett vilken regering vi haft, säger hon.

Juridiskt finns inga hinder för att hyra in konsulter som utför själva utredningarna, med den begräsningen att konsulten inte får fatta beslut i ärendet eftersom det är en myndighetsutövande uppgift. Men fenomenet är laddat och väcker många frågor: Vem bär till exempel ansvar för utredningens kvalitet? Gör det någon skillnad för barnet om utredaren är en konsult eller kommunanställd? Och vad händer med det kollegiala samtalet och utbytet?

Ytterst är det socialnämnden som ansvarar för att alla barnavårdsutredningar håller måttet. Däremot är kvalitetskontrollen generellt sett svår.

– Det finns en hel del svaga barnavårdsutredningar och de behöver varken bli bättre eller sämre för att de utförs i privat regi. Däremot blir det svårare att få en bild av utredarens förmåga med en konsult som är inne under en kortare period, och du får inte samma informella kontroll inom arbetsgruppen, säger Titti Mattsson.

Hon har själv arbetat vid förvaltningsdomstol och läst många utredningar och vet att det inte är så vanligt att domstolen begär att utredningar ska kompletteras. Det är helt enkelt svårt att veta vad som eventuellt inte finns med.

– Utredningen ger en bild och det är den bilden domstolen har att fatta beslut utifrån. Så om vi bryr oss om barnen och ungdomarna är det otroligt viktigt att barnavårdsutredningarna är bra från början. Det går aldrig att få ett liv eller en barndom åter så de måste hålla hög kvalitet, säger Titti Mattsson.

Men är det då någon skillnad mellan konsulters och kommunanställdas utredningar? Den frågan har intresserat en grupp forskare, däribland Titti Mattsson, som tillsammans med bland andra Ulrika Järkestig-Berggren, docent i socialt arbete vid Linnéuniversitet har gått igenom 60 barnavårdsutredningar gjorda av konsulter och 60 utredningar som gjorts av kommunanställda socialsekreterare. Studien är ännu inte publicerad men resultaten visar att det på ytan inte är några direkta skillnader på utredningarna. Alla utgår från BBIC och konsulterna anpassar sig efter respektive kommuns sätt att skriva vad gäller längd och antal kontakter med nätverken. Däremot upptäckte forskarna två viktiga skillnader: konsulterna har inte lika många samtal med barnen och de föreslår inte insatser i samma utsträckning som de kommunanställda.

– Vi har en lagstiftning som säger att barn har rätt till delaktighet i det som berör barnet. Dessutom är barnets egen förståelse för vad som är problemet viktig för att kunna hitta bra lösningar, säger Ulrika Järkestig Berggren.

Genomgången visade också att en relativt hög andel av ärendena utreds helt utan samtal med barnet, oavsett om det är en konsult som håller i utredningen eller inte. I studien berodde det i en del fall på att barnet var för litet, men det gällde också en del ärenden med tonåringar där det inte finns någon naturlig förklaring till varför de inte skulle få komma till tals.

– Det här är inte alls bra, menar Ulrika Järkestig Berggren.

Den andra skillnaden, att konsulterna föreslår färre insatser, är också svårt att se någon tydlig förklaring till. En del av enhetscheferna som intervjuats tror att det kan handla om att konsulterna kommer utifrån och därför inte greppar kommunens kontext och vilka möjligheter som finns. Eller så bedömer de helt enkelt problemen olika.

När konsulter hyrs in är det i regel för en kortare period. För kommunens egna anställda var det ofta skönt att arbetsbelastningen och stressen över antalet väntande ärenden minskade. Många upplevde också att de hade fått ett ökat kollegialt lärande. Men det fanns även de som tyckte det var svårt att ha en person vid sidan av, som inte deltog i möten och gruppaktiviteter, och som när jobbet var gjort gick vidare till nästa uppdragsgivare.

Det påverkar också de barn och familjer som återkommer flera gånger, vilket är vanligt. Många familjer utreds både två och tre gånger, men då är konsulten inte kvar utan barnen tvingas möta nya utredare och berätta om sin svåra situation igen.

– Bristen på kontinuitet kan bidra till att barnen upplever att de berättar om och om igen, men inget händer. Det blir också mer jobb för kommunen vid en ny anmälan eftersom de måste göra om en del av jobbet, säger Ulrika Järkestig Berggren.

Både Ulrika Järkestig Berggren och Titti Mattsson är förvånade över hur lite frågan har debatterats i Sverige. I ett land som Storbritannien, som vanligen anses vara ett land som gått i bräschen för privatiseringar, har debatten om ifall privata aktörer ska få utföra myndighetsutövande uppgifter varit betydligt livligare, särskilt kring barnavårdsutredningarna.

– Det har varit väldigt tyst i frågan här i Sverige och vi har knappt haft någon allmän debatt. Men barnavårdsutredningar är en myndighetsutövande uppgift och det är konstigt att det inte pratas mer om det, säger Ulrika Järkestig Berggren.

Titti Mattsson instämmer och säger sig vara rätt skeptisk till utvecklingen.

– Det är inte så att det var jättebra innan men den utveckling vi har i dag, med växande utrymme för privata aktörer i välfärdssektorn, saknar spärrar för att säkerställa de värden vi tycker är viktiga, säger hon och fortsätter:

– Många finner sig i långsamma förändringar som kan ha stor inverkan på ens yrkesroll och rollen som förälder, men i alla fält där man möter barn är det viktigt att ständigt ifrågasätta vad man håller på med.

Om Titti Mattsson fick önska skulle hon vilja att man genomgående ser barnet som en fullvärdig aktör, en individ som är föremål för samhällets omsorg. Så tycker hon inte riktigt att det är i dag.

– Olika länder har olika system. Ett annat europeiskt land har till exempel en modell där alla barnavårdsutredningar sköttes gemensamt av en socionom, en psykolog och en jurist. Det tycker jag är ett föredömligt sätt. Jag tror det vore bra att bredda fältet så de som arbetar med utredningarna inte blir för homogena. Alla mår bra av att få en lite kritisk blick på sig själv emellanåt.

---

Konsulthandläggare

2018 började Socialstyrelsen samla in uppgifter om antalet konsulthandläggare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Siffrorna visar på en nedåtgående trend.

• 5,8 procent 2018.
• 3,4 procent 2019.
• 2,8 procent 2020.

De geografiska skillnaderna är stora. År 2020 hade många kommuner inga konsulter alls, medan Gällivare och Hedemora sticker ut. Där var två av tre, respektive varannan utredare en inhyrd konsult.

Som handläggare räknas i det här sammanhanget personal som svarar för utredningar, planering och uppföljning av beslutade insatser, samt personal som svarar för förhandsbedömningar inom ramen för en mottagningsfunktion.

Källa: Socialstyrelsens öppna jämförelser

---