En förebyggande socialtjänst – men hur?

– I tuffa tider har man lagt ner det förebyggande, så kan man inte hålla på, säger hon.

Tema

”Jag förstår inte riktigt hur det här ska gå ihop”

Men hon ser också hinder i omställningsarbetet, till exempel viljan att hålla budget och kommunernas stuprörsorganisationer.

Den svåraste delen med omställningen är enligt Åsa Furén-Thulin förutsättningarna för planeringen, där det inte är självklart vad som egentligen menas med förebyggande arbete.

– Socialstyrelsen och kommunerna behöver ha en lägsta nivå. Vi har också en anmälningsplikt som går väldigt långt. Hur ska vi hjälpas åt för att lotsa de här familjerna så att de får bästa möjliga hjälp på tidigt stadium utan att frångå anmälningsplikten?

För att få bra stöd uppmanar hon alla att vara med i de läges- och behovsanalyser SKR gör tillsammans med Socialstyrelsen.

– Det är viktigt för att se vad man behöver lägga till och inte minst vad som kan tas bort, säger hon.

Åsa Furén Thulin betonar också att lagen måste vara en angelägenhet för hela kommunen, över förvaltningsgränser och mandatperioder.

– I omställningsarbetet måste skola och samhällsbyggnad, kultur och fritid också vara med. Och regionen. Facken behöver också känna sig trygga och att de är med i processen.

För att små kommuner ska klara lagens krav krävs menar hon att det krävs avtalssamverkan, att tänka mer mobilt och mer digitalt. Och att i det som ligger utanför myndighetsutövningen också använda sig av andra yrkeskategorier än socionomer.

Ett orosmoln i omställningen är finansieringen. Regeringen har, utöver de åtta miljarder som kommer med den nya lagen, och som ska fördelas över fyra år, aviserat ytterligare medel för att motverka ungdomskriminalitet, vilket Åsa Furén Turin ser som välkommet, men otillräckligt.

– Det här arbetet är otroligt långsiktigt och tar minst tio år. Samtidigt måste kommunerna jobba med det som redan hänt, och vissa har extremt tuffa kostnader. Kravet på att hålla sin budget kan bli ett hinder för omställningen, säger hon.

På FSS, Föreningen Sveriges socialchefer, där Monica Persson är ordförande, ser man att kommunerna jobbar allt de kan med omställningen.

– Det som krävs är att man styr om, så att det finns mycket att erbjuda tidigt i kontakterna. Vi är baktyngda av administrativa flöden. Nu får vi möjlighet att också sätta till en insats utan utredning och biståndsbeslut. Men det blir en utmaning att försöka göra både ock.

Hur regelverket kommer att se ut runt beslut och dokumentation kring en icke biståndsbedömd insats vet vi inte än. Därför är det bra att jobba lagom fort, menar Monica Persson, och tycker det är för tidigt att se konkreta svårigheter.

– Alla tänker att man vill och att förebyggande är en bra idé. I flera ärenden kommer vi in för sent idag, när det blivit för destruktivt.

Ofta vet folk vad de behöver och Monica Persson tror att många familjer och enskilda skulle kunna känna att de fått mycket hjälp om alla beslut inte ligger på samma ställe i kedjan.

– Det är inte vi som ska skärskåda vilka brister som finns till att börja med utan målet blir att hitta adekvat stöd i dialog med människorna. Sedan kvarstår alltid att funkar det inte så måste man in i det vanliga spåret med utredning och så vidare. Det förebyggande kommer inte att bita på allt så det är viktigt att fortsätta göra orosanmälningar.

Förhoppningen är att de som drar sig för att bli registrerade själva kan tacka ja till socialtjänstens förebyggande insatser.

– Men det kan vara svårt att få folk att fatta den här förändringen. Det kommer att vara en träningsperiod i att öka tilliten till kommunen, vilket är något som blivit naggat i kanten, säger Monica Persson.