”Dra inte igång en DBR-process hur som helst”

Deep Brain Reorienting är ett positivt komplement till etablerade behandlingsmetoder, anser Lina Skantze. Hon är socionom i grunden och DBR-utbildad, legitimerad psykoterapeut med egen mottagning i Stockholm.

– Metoden fyller absolut ett behov, säger hon.

Vid behandling av PTSD och dissociativa störningar behöver patienten stabiliseras innan man börjar bearbeta trauman. Men i dag saknas ofta resurser för en tillräcklig stabiliseringsfas i behandlingen, enligt Lina Skantze. I stället går man ganska snabbt in på bearbetningen vilket kan leda till att patienten återtraumatiseras.

– För den som lätt stänger av kan DBR vara en skonsam metod som inte väcker så mycket dissociation, utan personen kan vara närvarande under hela arbetet.

Metod

”Vi jobbar med små och triviala triggers”

Själv arbetar hon mycket med traumapatienter, men också med personer som har utbrändhets- eller ångestproblematik. För henne är DBR ett sätt att inte fastna i det kognitiva samtalet – att inte bara prata med den ”vettiga” delen av hjärnan utan också komma åt djupare lager.

DBR kan vara förtjänstfullt vid många olika tillstånd, anser hon. Om evidensen för metoden stärks har den en given plats bland andra verktyg i verksamheter där det finns utrymme för bearbetning av trauma, inte minst i komplexa former.

– Men det är viktigt att fortfarande jobba med stabilisering. Du kan inte ta in en person på en vårdcentral, ha ett orienterande samtal och sedan dra i gång en DBR-process hur som helst. Det måste fortfarande finnas möjlighet till en längre och sammanhållen kontakt när det behövs.

Och även om metoden kan kallas mild är den samtidigt både komplex och kraftfull, påpekar Lina Skantze.

– Om du inte jobbar tillräckligt långsamt kan patienten få panikångest eller bli destabiliserad och känslomässigt otrygg. Visst kan man få relativt snabba resultat, men du som behandlare behöver vara väldigt närvarande och ta det piano.