Dialogsocionomerna Nadia Sabih Hashim och Amelia Eriksson gör regelbundna besök hos olika aktörer i Malmö där fokus ligger på samtal och dialog. Målet är att stärka relationen mellan socialtjänst och invånare.
Dialogsocionomer stärker tilliten till socialtjänsten
I Malmö har man sedan en tid sjösatt en ny satsning: Dialogsocionomer. Uppdraget är att bjuda in till samtal, lyssna och få input från medborgarna för att stärka tilliten till socialtjänsten.
När desinformationskampanjen mot socialtjänsten tog fart 2021 signalerade civilsamhället att något behövde göras. Redan innan hade det funnits tankar om att bemöta misstron från invånarna, och idén med dialogsocionomer började ta form, förklarar Nadia Sabih Hashim, familjebehandlare i Malmö stad.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Det blev ju värre med desinformationskampanjen. Många invånare blev rädda, en del så pass att de reste tillbaka till sina hemländer. Att konceptet med dialogsocionomer skapades var en kombination av desinformationskampanjen och att det funnits en allmän oro gentemot socialtjänsten länge.
I dag är hon en av totalt 20 dialogsocionomer i kommunen. Uppdraget görs på tio procent vid sidan av den ordinarie tjänsten. De har alla olika titlar och jobbar på olika platser i Malmö.
– Det är socionomer både från myndighetssidan och från insatssidan. Jag själv jobbar som familjebehandlare och det finns personer från barn och familj, utredare, familjehemsvårdare, med mera. Och så har vi tre samordnare som fixar uppdrag till oss, säger Nadia Sabih Hashim.
Socialsekreteraren Amelia Eriksson, som också är dialogsocionom, förklarar att tanken inte är att man ska stå inför en grupp och föreläsa sitt budskap.
– Vi vill ha dialogen, att vi tillsammans pratar och diskuterar. Huvudsyftet är att vi ska vara relationsbyggande och minska rädslan gentemot socialtjänsten. Vi vill att invånarna i Malmö ska våga söka tidigt i sitt föräldraskap, att de vet vad en orosanmälan är, hur en utredning går till och vilka insatser som finns.
Dialogsocionomerna i Malmö jobbar alltid i par. Den ena representerar myndighetssidan, den andra insatssidan.
Nadia Sabih Hashim börjar dagen på socialkontoret i Höja där hon tar en frukostkaffe med sina kollegor. Alla är familjebehandlare och ska ut på olika hembesök i området.
Efter frukosten fortsätter Nadia till socialkontoret i Rosengård där socialsekreteraren Amelia Eriksson arbetar. Där går de igenom Powerpointen som alla dialogsocionomer i Malmö satt ihop tillsammans, och som används under besöken de gör.
Vilka grupper eller platser brukar ni besöka?
– Det kan vara föreningar, trossamfund, olika vuxenskolor. Vi är alltid två som kommer på besök. En från myndighetssidan och en från insatssidan.
Hur brukar ett besök generellt sett gå till?
– Det är lite olika, beroende på hur stor gruppen är. Vi brukar berätta lite om oss själva, och är det en mindre grupp kör vi en presentationsrunda bland deltagarna. Vi har också en Powerpoint med oss och i en av våra första slides skriver vi att det är svårt att vara förälder. Sedan ställer vi frågor kring det och bjuder in till dialog direkt.
Vanligtvis ses man under två tillfällen, förklarar Nadia Sabih Hashim, eftersom det kan vara stor skillnad på den första och andra träffen.
– Vid den första träffen är folk mer avvaktande och ställer inte så många frågor. Under den andra träffen är de mer trygga, informationen har sjunkit in och man ställer fler frågor. Det blir ofta jättebra dialoger på den andra träffen.
Förmiddagen fortsätter med en bussresa mot centrala Malmö. Besöket för dagen är förlagt hos IKF – Internationella kvinnoföreningen, som håller till hos Studieförbundet Vuxenskolan på Gamla Väster.
Snart dags att träffa gruppen. Nadia och Amelia säkerställer att tekniken fungerar, och får lite information av studieförbundskoordinatorn om gruppen de ska träffa. De får veta att gruppen på förhand pratat mycket om tvångsomhändertaganden. Nadia och Amelia bestämmer sig för att ge tid åt att prata om de missförstånd som florerar kring frågan.
När samtalet börjar är gruppen lite avståndstagande. Flera frågor tas upp, till exempel varför socialtjänsten tar barn. Amelia och Nadia vägleder gruppen och efter ett tag har stämningen skiftat. Alla är glada och nöjda. ”Tänk om jag vetat det här tidigare. Nu är mina barn vuxna”, säger en kvinna. En annan kvinna svarar direkt: ”Det kommer ju barnbarn”.
Vad är det bästa med att jobba som dialogsocionom?
– Det är att få träffa och prata med människor. Vi är inga maskiner som bara vill sitta inne på kontoret. Vi vill komma ut och möta invånarna, säger Nadia Sabih Hashim.
Amelia Eriksson flikar in:
– En stor vinst är känslan som uppstår i rummet. I början kan det vara kritiskt med flera tuffa frågor. Sedan märker man mot slutet att det ändras. Folk skrattar och tackar för informationen, säger att de känner sig mindre rädda. Den direktresponsen ger så mycket, både för dem och för oss.
Förutom att stärka tilliten gentemot socialtjänsten handlar dialogsocionomernas arbete också om att informera om vad socialtjänsten kan erbjuda för stöd. Alla deltagare får tillgång till informationsmaterial och kontaktuppgifter.
Om grupper till en början är svåra att nå fram till gäller det att ha tålamod. Bemötandet är något som alla dialogsocionomer fått träna på. Det handlar om att bjuda in, visa förståelse och mötas på samma nivå, förklarar Amelia.
