C-uppsats om hur media osynliggör tjejer i utsatta områden

– Vi är själva tjejer från förorten, har pluggat tillsammans och känner varandra sedan länge. Vi har alltså egen erfarenhet av att bo på orten och vet att det alltid är killar som framställs i media. Så vi tänkte att vi ville intervjua tjejerna om hur de framställs i media.

Vad har ni använt för metod?

– Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie, men började faktiskt med att låtsasintervjua våra kompisar först för att se om ämnet höll. Sen gick vi ut på Twitter och i Facebook-grupper och efterlyste tjejer från utsatta områden i hela Sverige och valde därefter sex respondenter i åldrarna 18–25 år. Vi hade tur, många ville få sina röster hörda.

Vad har ni fått för respons från respondenterna?

Lara: Uppsatsen handlar om tjejers representation i utsatta områden, alla tjejer lyfte exakt samma sak, fast våra frågor inte handlade om det. Vi blev helt ställda, men alla sade att de osynliggörs.

Iman: När de väl fick frågan blev det tydligt att det blivit normaliserat. Media stigmatiserar deras bostadsområden och det är stort fokus på att svartmåla kriminella killar. Tjejerna får ingen representation överhuvudtaget. Bristen på representation kopplar vi både till genus och socioekonomisk bakgrund. En bra ungdom stämmer inte in i bilden som media vill förmedla, därför osynliggörs dom.

Upplever ni att frågan tas på allvar i samhället?

– Vi pratade lite med dem som faktiskt synliggörs. Men när det väl händer att en kvinna från orten syns i media är det i mindre omfattning än när det skrivs om andra invandrarkvinnor, från andra bostadsområden. Så nej, vi upplever att de inte uppmärksammas alls, eftersom det blev så uppskattat när vi uppmärksammade dem. Det är ett utanförskap i sig.

– Det är extra viktigt att man lyfter tjejerna. De identifierar sig inte med bostadsområdena som killarna. Och när de är i andra delar av stan, på jobbet eller i skola, hamnar de i ett mellanförskap. De tillhör varken det ena eller det andra. Så vi är så glada för nomineringen. Det är en bra början för att få dessa röster hörda.

Vad är era viktigaste slutsatser?

– Det är av stor vikt för alla socialarbetare att ha kunskap om tjejerna i de här områdena. Det finns etnocentrism i samhället och man har en tendens att se alla från orten som en homogen grupp. För att minska risken att tjejerna stigmatiseras är det viktigt att ha kunskap. Det är brist på forskning och vi skulle vilja se mer studier framåt. Det är så uppenbart att det finns en önskan om förändring och det finns extremt mycket resurser att ta tillvara. Vårt syfte var att lyfta de här tjejernas röster och vi fick många perspektiv av den problematik som finns i utsatta områden. Tjejerna förnekar inte att problemen finns, men vill att media ska nyansera bilden och ge en annan bild också. De är 50 procent av orten men existerar inte i media.

Vad hoppas ni att resultatet ska leda till och vem vill ni ska läsa uppsatsen?

Lara: Vi hoppas att alla lärare, socialarbetare, poliser, alla med socialt arbete läser den – och i synnerhet media och journalister. Framställningen måste nyanseras. Skriv inte om dem bara heller, utan prata med tjejerna, prata med oss. Besök orten och nyansera bilden.

Iman: Miljön i de här områdena är ofta väldigt varm och välkomnande. Det finns en kultur som inte går att hitta överallt. Ändå vågar många av tjejerna inte säga var de kommer ifrån, det finns en skam som skapats av media.