Brister i stöd till barn som berättar om våld
Barn som berättar om våld i hemmet riskerar att bli utan stöd från socialtjänsten. Trots deras berättelser hamnar uppgifterna om våld många gånger mellan stolarna under utredningens gång, visar en ny avhandling.
Sara Quarles van Ufford, socionom och jurist.
– Min forskning visar att barns tillgång till skydd och stöd är begränsad trots att de ofta berättar om våld. Det utmanar föreställningen om att barns tystnad är det största hindret, säger Sara Quarles van Ufford, socionom och jurist, som har skrivit en avhandling i vårdvetenskap.
I sin avhandling visar hon att barns uppgifter om våld många gånger marginaliseras eller försvinner i utredningsprocessen. Många av socialtjänstens utredningar avslutas utan att det leder till några skydds- eller stödinsatser även när barnet har berättat om våldsutsatthet. Bara 8 procent av utredningarna hon studerade resulterade i insatser som direkt adresserade våldet.
Sara Quarles van Ufford efterlyser ett större statligt ansvar.
– Det handlar om kompetens och resurstilldelning. Och det är en lagstyrd verksamhet, vi kan inte ställa enskilda barns behov och rättigheter mot varandra för att verksamheten ska gå ihop på lokal nivå. Om man bortser från det individuella lidandet är detta ur ett samhällsperspektiv ett sätt att rulla bollen framför sig, i stället för att fånga upp problemen så tidigt som möjligt.
Läs också: Risk att uppgifter om våld förminskas i vårdnadstvister
Forskningen har genomförts inom ramen för Socialtjänstens utvecklingscentrum i Dalarna, en samverkan mellan Högskolan i Dalarna och 15 kommuner. Sara Quarles van Ufford har varit kommundoktorand i Borlänge och kombinerat forskningen med praktiknära arbete.
