Barnombud – Med barnet som uppdragsivare

Fyra av fem barn som hör av sig till Barnrättsbyrån är placerade, de allra flesta på Sis.

– Vi finns särskilt till för barn som befinner sig i svåra situationer och känner att de inte blir lyssnade på. Barn som saknar vårdnadshavare eller någon annan vuxen som kan finnas med som stöd, säger Karin Henriksson, socionom och oberoende barnombud.

På Barnrättsbyrån arbetar nio oberoende barnombud, några är i grunden socionomer och några är jurister. Varje barn får stöd av två oberoende barnombud som arbetar tillsammans.

– Tanken med barnombud är att vi ska arbeta tvärprofessionellt. Vi är kompetenta personer som kan de här frågorna. Vi ska kunna ge grundad vägledning och vara något mer än en kontaktperson, säger Lisa Aspengren, jurist och oberoende barnombud.

Barnen som hör av sig har ofta frågor kring sin egen situation och upplever att de inte blir lyssnade på av myndigheterna. Det är vanligt att de har haft lång kontakt med socialtjänsten och kanske inte förstår varför de är placerade. Emma Wennerström är verksamhetschef på Barnrättsbyrån och förklarar att flera barn som hör av sig har svårt att få överblick över sin situation.

– Många av dem vi möter har varit med om flera handläggarbyten, många omplaceringar och har flyttats runt inom samhällsvården, berättar hon.

– Och barn som är placerade på Sis kan beskriva att de inte vet hur länge de ska vara kvar eller vad som krävs för att de ska få komma därifrån.

Barnombuden lyssnar på barnet och försöker skapa sig en bild av sammanhanget. Därefter kontaktar de den myndighet det gäller, ofta socialtjänsten, för att få till stånd ett möte. Inför mötet förbereder de sig tillsammans med barnet.

– För oss handlar det om att förstå barnet, vilka hinder som har funnits och vilka personer som finns runt barnet, säger Karin Henriksson.

En stor del av arbetet handlar om att hitta samarbeten med olika myndigheter och få till möten med de personer som är inblandade i barnets vård. I kontakten med myndigheterna visar det sig ofta att situationen kring barnet är oklar.

– Det är förståeligt att det är otydligt för barnen. Många gånger får de inget svar, det kan vi bekräfta, säger Emma Wennerström.

Efter mötet går de igenom vad som sagts tillsammans med barnet och planerar hur de ska gå vidare.

– Vi agerar inte utan barnet, alla möten och all planering sker tillsammans med barnet. Det är stor skillnad från att jobba som till exempel advokat där man fattar många beslut själv längs vägen, säger Lisa Aspengren.

Fokus ligger på problemen i barnens omgivning i stället för på det som många barn får höra, att det är de som utgör problemet.

– Barn på Sis får ofta höra att det är de som är problemet. Vi har ett helt annat perspektiv. När vuxna tar ansvar för problemen i omgivningen och de rättar till sig så händer det oftast något med barnet, säger Emma Wennerström.

Arbetet vilar på tre grundprinciper: ”Vi tror på barn, vi tycker om barn, vi tror att barn gör rätt om de kan”.

Hur tas då barnombuden emot av exempelvis socialtjänsten när de ber om ett möte?

– Det kan skilja otroligt mycket. En del tycker att det är toppen att vi kommer in, andra tycker att det är jättejobbigt, säger Karin Henriksson.

– Många barn vittnar om att det blir skillnad i bemötande när barnombuden är med. Vi blir vittnen till det som sägs. Men tillsammans kan vi jobba mer strategiskt och göra upp en plan gemensamt, säger Lisa Aspengren.

Om det finns en konflikt mellan barnet och socialsekreteraren är det viktigt att arbeta överbryggande.

– Vi kommer inte in för att stärka en konflikt, utan tvärt om för att stärka relationen, säger Emma Wennerström.

– Ett av våra viktigaste mål är att barn inte ska känna att de är ensamma, att de ska känna att ”folk vill mig väl” och att det finns hjälp att få.

Ibland uppdagas allvarliga kränkningar av barnets rättigheter och då hjälper barnombuden till med polisanmälan, IVO-anmälan eller att överklaga beslut.

– Vi vet alla att arbetsmiljön inom socialtjänsten är ansträngd. Det är mycket att göra och vi har all förståelse för att det ibland kan bli fel. Vi ser att socialtjänsten har mycket att vinna på att våga se det. Och när de kan backa lite, sätta ord på sina missar, då är det oftast lätt att få med sig barnet, säger Karin Henriksson.

Barnrättsbyråns verksamhet, som har funnits sedan 2014, består av två delar. Den ena handlar om barnombudens arbete med att stötta enskilda barn. Den andra delen består av påverkansarbete för att förbättra barns situation generellt.

– Vi får reda på mycket om vad som brister i våra samhällssystem. Den kunskapen använder vi för påverkansarbete, säger Emma Wennerström.

Barnrättsbyrån har arbetat med oberoende barnombud sedan 2014, till en början efter en modell i Storbritannien. Under många år har Barnrättsbyrån varit ensamma i arbetet, men sedan ett år tillbaka pågår ett fyraårigt försök på nationell nivå. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att fördela statsbidrag och följa upp försöksverksamheten. Under 2025 har, utöver Barnrättsbyrån, exempelvis Bris och Fryshuset fått statsbidrag för att arbeta med oberoende barnombud.

Hur hittar då de mest utsatta barnen till Barnrättsbyrån?

– För några år sedan var det vanligast att kontakten gick via vuxna, som skolkuratorn eller familjehemmet. Men nu googlar många upp informationen och en del hittar oss på sociala medier. Barn pratar också med varandra, exempelvis på Sis där vi har många kontakter, säger Emma Wennerström.

Fler hör av sig än Barnrättsbyrån har möjlighet att hjälpa. Av runt 700 barn som hörde av sig under 2024 drev Barnrättsbyrån cirka hundra fall.

– Ibland är det tydligt hur vi kan lotsa barnen vidare. De som helt saknar vuxna runt sig prioriteras, säger Lisa Aspengren.

Men inga barn lämnas i sticket, poängterar Emma Wennerström.

– Vi frågar alltid om de har någon annan de kan kontakta och vi lämnar aldrig någon helt utan hjälp.