Adhd – en historiskt omtvistad diagnos
Genom historien har läkare och psykologer slagit fast att en stor grupp barn av någon anledning beter sig ”annorlunda”. En del kan inte koncentrera sig. Andra är utåtagerande eller uppträder direkt omoraliskt.
Redan på 1700-talet beskrev den skotske läkaren Alexander Crichton beteendet i en bok om mentala sjukdomar. 1902 iakttog den brittiska barnläkaren George Frederic Still symtomen bland en grupp barn med ”bristande moralkontroll” av patologisk karaktär. Drygt 30 år senare upptäckte barnpsykiatrikern Charles Bradley av misstag att amfetamin hade en effekt på barnen.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
LÄS OCKSÅ >> Möta adhd: del 1 ‘Forskarna överens: Socialtjänstens kunskap om adhd måste öka’
LÄS OCKSÅ >> Möta adhd del 2: Ett välplanerad SIP-möte gynnar barnen och sparar tid
Under hela 1900-talet har orsaken till barnens beteende debatterats. Under 1950-talet stödde sig många mot psykoanalysen och såg beteendet som en reaktion på dåliga hemförhållanden och brister i föräldraskapet.
På 1970-talet användes diagnosen Minimal brain damage (MBD) i Sverige, en diagnos som kom att bli vida omdebatterad på ett sätt som liknar den debatt vi även sett kring dagens adhd-
diagnos. ”MBD är en slasktrattsdiagnos” menade psykologer i Dagens Nyheter 1975. Fem år senare omnämndes för första gången ad(h)d som diagnos i USA, ifrågasättandet av diagnosen lät inte vänta på sig trots omfattande forskning och evidens om denna.
Kring millennieskiftet intensifierades diskussionen om överaktivitet och uppmärksamhetsstörningar, inte minst i svenska medier. ”Dampfejden” kretsade precis som tidigare kring huruvida diagnosen var ärftlig eller ett resultat av bristande föräldraskap, eller av sociala faktorer. Debattörer menade å ena sidan att diagnostiseringen var till gagn för barnen, medan andra hävdade att rätten att vara annorlunda borde försvaras utan stämplande neuropsykiatriska diagnoser.
Den diskussionen pågår än idag och en del menar fortfarande att det sker en slentrianmässig diagnostisering. Men kunskapen växer stadigt och Socialstyrelsen har utarbetat kunskapsstöd riktade till personal inom bland annat socialtjänsten. Det pågår även ett arbete för att ta fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd. En remissversion av riktlinjerna beräknas vara klara innan sommaren.
Koncentrationssvårigheter genom tiderna
1700-tal
Läkaren Alexander Crichton nämner koncentrationssjukdomar i en bok om mentala sjukdomar.
1902
Barnläkaren George Frederic Still beskriver barn med ”bristande moralkontroll”.
1937
Barnpsykiatrikern Charles Bradley upptäcker effekten av amfetamin på barn med neurologisk sjukdom.
1950-tal
Psykoanalysen dominerar och barns beteende kopplas till dess familj.
1957
Ritalina lyfts fram som ett alternativ till amfetamin för hyperaktiva barn.
1968
Socialstyrelsen uppmanar Läkemedelsverket att dra in Ritalina av rädsla för missbruk.
1970-tal
Stark tro på uppväxt-miljöns och hemförhållandenas betydelse för adhd. Barn med handikappet ”Minimal brain damage” (MBD) kartläggs.
1975
”MBD är en slasktratts-diagnos”, hävdar psykologer i Dagens Nyheter.
1980
Diagnosen ad(h)d lanseras för första gången i USA.
2000-tal
”Dampfejden” pågår, en offentlig debatt bland forskare och läkare om adhds existens och orsak. Andelen som diagnosticeras med adhd ökar kraftigt liksom förskrivning av narkotiska läkemedel.
2002
Socialstyrelsens första kunskapsöversikt ”adhd för barn och vuxna” kommer ut.
Idag
Diskussioner om orsaker och diagnosens relevans pågår än. I början av 2022 kommer Socialstyrelsen med nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd.
