Vad händer om Sverige avkriminaliserar narkotika?

I en nordisk kontext har Sverige den mest restriktiva narkotikapolitiken. Nolltoleransen innebär ett förbud mot all hantering av narkotika, vilket betyder att även bruk av små mängder och rester av narkotika i blodet är straffbart.

Vi är numera ensamma om målet om ett narkotikafritt samhälle. I både Norge och Finland är bruk av narkotika kriminaliserat, men Sverige är det enda landet som genomför tvångstester av kroppsvätskor i stor skala för att konstatera bruk. Frågan är om denna restriktiva politik uppfyller sina målsättningar?

Albin Stenström är doktorand i kriminologi vid Stockholms universitet och en av huvudförfattarna till en ESO-rapport om kriminaliseringen av narkotikakonsumtion. Han menar att Sveriges restriktiva drogpolitik är kostsam, ineffektiv och skadlig.

– Kriminaliseringen har inte uppnått sina syften. Bruket har inte minskat, det problematiska bruket har inte minskat och dödligheten har ökat sedan reformen. Inte heller har narkotikamarknaden eller tillgången begränsats. Däremot har kostnaderna stigit kraftigt, och polisens kontroll av bruket tar stora resurser i anspråk.

Men vad skulle då en avkriminalisering innebära? Albin Stenström förklarar att det handlar om att man tar bort straffsanktionen för handlingen. Polisen kan fortfarande omhänderta narkotika, men personen får inte åtalas och hamnar inte i belastningsregistret. I stället kan samhället använda andra åtgärder: varning, böter, samtal med socialtjänsten eller vårdhänvisning.

Han pekar ut tre fördelar med en avkriminalisering: minskad rädsla att söka vård och behandling, frigörande av resurser till förebyggande och skademinimerande insatser och – kanske lite paradoxalt – bättre framtidsutsikter för ungdomar.

– Ringa narkotikabrott är det vanligaste brottet som unga lagförs för. De ungdomar som grips för innehav av små mängder på fickan riskerar en prick i belastningsregistret, något som kan försämra livschanserna avsevärt. Det blir svårare att få jobb, svårare att ta körkort och svårare att hyra bostad. Det kan få en otrolig påverkan på ungas liv och framtid.

Kan inte kriminaliseringen ha en avskräckande effekt?

– Inget tyder på att kriminaliseringen har följts av ett minskat narkotikautbud, minskad konsumtion eller minskat problem med droger. Så nej, vi ser inte att det verkar avskräckande.

Sänder inte en avkriminalisering ut fel signaler? Att det är fritt fram att knarka?

– De forskningsöversikter som finns visar inget stöd för att en avkriminalisering skulle öka bruket. Det är snarare andra faktorer som avgör, till exempel tillgången till narkotika, regionala trender, den ekonomiska utvecklingen, kulturen i ett land. Anledningen till att Sverige har ett förhållandevis lågt bruk jämfört med andra länder beror troligen inte på narkotikapolitiken, utan snarare att vi har så stark alkoholkultur. Vi brukar andra droger.

Markus Heilig, psykiatriprofessor och beroendeforskare vid Linköpings universitet, är positiv till en avkriminalisering av narkotika för eget bruk då han menar att nuvarande lagstiftning slår hårt mot missbrukare som behöver vård och behandling.

– Vi vet att många personer med narkotikaberoende håller sig borta från vården, både när det gäller mer långsiktiga insatser och i akutlägen. Till exempel, är du i närheten av någon som har slutat andas på grund av en överdos och du själv har heroin på dig så kanske du drar dig för att ringa polis och ambulans för att det man håller på med är illegalt. Det kan vara förödande.

Kriminaliseringen av narkotika för eget bruk slukar dessutom samhällsresurser som i stället skulle kunna läggas på uppsökande verksamhet och skadereducerande insatser, menar han.

– Enorma resurser går till att polisen stoppar folk och tvingar dem att lämna urin- eller blodprov. Skulle man i stället sluta jaga brukare och lägga resurserna på att söka upp personer som är i aktivt bruk, bygga förtroende och på alla sätt man kan sänka trösklarna för att de ska knyta an till vård- och stödinsatser så vet vi från forskningen att dödligheten skulle minska.

Markus Heilig betonar dock att man måste hålla isär begreppen avkriminalisering och legalisering. Det senare ställer han sig kraftigt emot då han menar att det skulle sända ut fel signaler.

– Vi ska fortsätta med pedagogiken att narkotika är farligt. Det finns ju ett argument att cannabis inte är värre än alkohol, men har du en genetisk sårbarhet så kan cannabis vara det som knuffar dig över kanten till att utveckla en kronisk psykos som förstör resten av livet. Man vet inte i förväg vem som är sårbar, så det är väldigt dumt att ungdomar ska utsätta sig för den risken. Det är dumt att öppna upp för fler substanser vars skador skulle läggas till dem vi redan har från alkohol.

Ser du några risker med en avkriminalisering?

– Är vi inte skickliga med hur avkriminaliseringen förmedlas skulle det kunna uppfattas som att staten tycker att det är okej att knarka. Lagstiftningen kommunicerar normer: att det är illegalt att bruka droger gör att det krävs mer för att utöva handlingen. Det vore naivt att säga att det inte finns en risk att en avkriminalisering sänder ut fel signaler, men eftersom den risken är så uppenbar i förväg tror jag att samhället kan hantera det.

Ulf Guttormsson är chef på avdelningen för Analys och metod hos CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. De jobbar just nu med en rapport om narkotikaanvändning för att avgöra om konsumtionen ökat eller inte genom att bland annat titta på kriminalstatistik.

– Vi tittar på hur lagföringarna har utvecklats över tid. I dag utgör ringa narkotikabrott huvudbrottet i en femtedel av alla lagföringsbeslut som tas av tingsrätterna. Det är en hög andel historisk sett för Sverige. På 90-talet handlade det om enstaka procent, och även i ett internationellt perspektiv är det högt, säger Ulf Guttormsson och fortsätter:

– Med tanke på de resurser som läggs på att hantera framför allt ringa narkotikabrott, samt de bredare samhällsrisker som narkotikabrottsligheten innebär, är det viktigt att få mer kunskap om hur lagstiftningen fungerar i praktiken och vilka effekter tillämpningen får – både beträffande folkhälsa och brottsprevention.

Han tror dock inte att totalförbrukningen av narkotika skulle påverkas i särskilt hög grad av en avkriminalisering.

– Tittar man på fördelningen i befolkningen är det en liten grupp som står för den absoluta merparten av förbrukningen av narkotika, och det är människor som har ett beroende.

En avkriminalisering skulle i förlängningen kunna leda till en mindre stigmatiserande syn från samhällets sida gentemot gruppen med beroendeproblematik – men Ulf Guttormsson tror inte att det skulle leda till någon dramatisk skillnad.

– Personer med svårt drogmissbruk är ofta kända av polis, vård och socialtjänst, har man väl hamnat i myndighetssvängen spelar det kanske ingen större roll om bruket är avkriminaliserat eller inte. För enskilda storkonsumenter kan det såklart vara en befrielse, men jag tror inte att det har någon avgörande betydelse för bruket eller kontakten med myndigheter. Däremot kan en avkriminalisering leda till ett förändrat mindset hos samhället i synen på brukaren.

Enligt data från Socialstyrelsen har den narkotikarelaterade förgiftningsdödsfallen sjunkit sedan 2015. Det kan, enligt Ulf Guttomsson bero på utbyggnaden av LARO-programmen.

– Den typen av behandling var länge strikt reglerad och det fanns ett ideologiskt motstånd hos myndigheter och även civilsamhället. Nu är det mer accepterat. Tidigare var samhället också avogt inställda mot sprutbytesverksamheter, men sedan 2024 finns det åtminstone en sådan verksamhet i varje region. Det har öppnats upp en yta mellan storkonsumenterna av narkotika och samhället för hjälp, stöd och information om hur man förhindrar förgiftningsdödsfall. Dessa åtgärder har sannolikt bidragit till lägre dödlighet.