Uppdrag brobyggare – Evin och Basem en länk mellan medborgare och socialtjänst

I Uppsala, precis som på många andra platser i Sverige, har ryktena fått fäste. Fler familjer undviker att söka stöd, det låser sig mellan socialsekreterare och vårdnadshavare, och samarbeten fallerar. Detta har fått kommunen att agera. I ett försök att stärka tilliten inledde man i slutet av förra året ett nytt projekt där man anställt två samhällsvägledare: Evin Bider och Basem Al-Nabulsi. Under två års tid ska de jobba för att öka invånarnas kunskap om socialtjänstens arbete.

– När vi påbörjade det här projektet så tänkte vi att målgruppen mest bestod av nyanlända eller invånare där det finns språksvårigheter, men vi har insett att det även omfattar personer som är födda och uppväxta i Sverige, säger Evin.

LÄS OCKSÅ >>> Ryktesspridningen om socialtjänsten har tagit ny fart

Projektet drivs genom Uppsala ungdomsjour och tanken är att Evin och Basem ska fungera som en brobyggare mellan invånarna och socialtjänsten. Om en familj till exempel vägrar att träffa en socialsekreterare så träder Evin och Basem in som en slags medlande och stöttande part.

– Det kan vara att vi på olika sätt berättar hur processen fungerar, vi kan visa bilder, vi kan rita, tills familjerna vet vad det handlar om. När de får en förståelse för hur socialtjänsten arbetar så sjunker oftast oron, säger Evin.

De kan även komma in långt tidigare i processen, förklarar Basem.

– Om det kommer in en orosanmälan kring en familj så kan vi bli kontaktade för att ha ett förmöte med familjen. Vi förklarar för dem vad som kommer ske, ställer olika frågor och förklarar hur viktigt det är att de berättar om sin situation för att kunna få rätt stöd, säger han.

– Sedan kan vi också sitta med under mötet med socialsekreteraren. Efter mötet finns vi också kvar om man har frågor eller om det var något som man inte förstod.

En annan viktig del i samhällsvägledarnas uppdrag är att hitta kandidater som kan tänka sig att bli kulturtolkar. Det är personer från civilsamhället som i likhet med samhällsvägledarna ska finnas tillgängliga som en länk mellan invånare och socialtjänst.

– Det här arbetar vi mycket med just nu, att hitta de här personerna, anställa dem och utbilda dem, säger Evin.

Den optimala kulturtolken är en person med invandrarbakgrund som är aktiv i en eller flera föreningar, som har goda kunskaper i svenska språket och svensk kultur, och inte minst – en god förståelse för hur svensk socialtjänst fungerar. Utöver det behöver kulturtolken ha goda kunskaper i sitt modersmål och i kulturen från sitt hemland.

Detta är också några av de viktigaste arbetsverktygen för Evin och Basem själva – språkkunskaperna och en vidare förståelse för kulturer. Utöver svenska och engelska pratar Basem arabiska och Evin turkiska. De har dessutom tidigare arbetserfarenheter som ger en bra grund att stå på; Basem som socialarbetare i fält i Gränby på Uppsala ungdomsjour och Evin som socialarbetare i skolan, även det via Uppsala ungdomsjour.

– Det startade också som ett projekt 2019, berättar hon.

– Man skulle fånga upp barn och unga tidigt, de som befann sig i riskzon för missbruk och kriminalitet. Det handlade mycket om det förebyggande arbetet och att vara en spindel i nätet, en kontakt mellan skola, socialsekreterare och familj, säger hon.

Vikten av brobyggande insatser är inget nytt, förklarar Evin och Basem. Även om desinformationskampanjen förvärrat misstron mot den svenska socialtjänsten så fanns det ett behov redan innan.

– Det man måste komma ihåg är att många familjer som kommer från andra länder har dåliga erfarenheter av myndigheter. De kopplar samman dem med korruption. Man tänker att myndigheterna inte hjälper till, de bestämmer bara och fattar snabba beslut. That’s it, säger Basem, och fortsätter:

– Att man då i Sverige får möta personer som förklarar hur processen fungerar ger en lugnande effekt.

Evin minns själv hur inställningen till socialtjänsten och andra myndigheter såg ut när hon växte upp i Uppsala på 90-talet.

– Jag är uppvuxen i Gottsunda och det var tabu att prata om socialtjänst och polis hemma. Jag tror att den inställningen, den rädslan, har nog alltid funnits, säger hon.

Det desinformationskampanjen har gjort, utöver att förvärra misstron mot socialtjänsten, är att den vidgat problemet till att omfatta även andra viktiga delar av samhället.

– Det har blivit mycket större. Det finns föräldrar som inte vågar ta barnen till tandläkaren när barnen har ont i tänderna av rädsla för att man ska förlora barnen, säger Evin.

– Man vågar inte heller ta med sina barn till öppna förskolan för att man oroar sig för att någon kanske gör en orosanmälan. Man vet inte heller alltid vad en orosanmälan egentligen är och vad som händer om man får en.

Det är inte alltid så lätt för vårdnadshavare, konstaterar Evin. Förutsättningarna för barn och föräldrar att lära sig språket och kulturen i ett nytt land ser olika ut och kan skapa situationer som försvårar ytterligare för föräldrarna.

– Barnen kommer in snabbare i samhället än vad föräldrarna gör, via förskolan och skolan, man lär sig språket snabbare och så vidare. De vuxna halkar lätt efter och då kan det bli enklare för barnen att köra med föräldrarna, säger Evin.

Samhällsvägledarna ska då finnas tillgängliga för att stärka vårdnadshavarna i sin föräldraroll.

– I en process så har socialsekreteraren väldigt mycket fokus på barnet, precis som det ska vara, medan föräldrarna läggs mer åt sidan. Hos oss finns det tid för föräldrarna, de kan ringa oss tio gånger per dag och de kan komma och träffa oss flera gånger, säger Basem, och fortsätter:

– Vi värnar mycket om det förebyggande arbetet, att man söker hjälp tidigt innan situationen blir för allvarlig. Vi vill att invånarna ska veta att vi har föräldrautbildningar, familjebehandling, ungdomscentrum.

Projektet i Uppsala är nytt. Evin och Basem har varit i gång sedan november 2022 och hittills har mycket fokus legat på att hitta kulturtolkar, färdigställa deras utbildningar, bygga relationer med familjer och marknadsföra verksamheten. Det finns mycket kvar att göra.

– Redan nu är det väldigt många som hör av sig till oss så vi hoppas först och främst att vi blir fler, så att vi hinner med mer. Vi hoppas också att detta sprider sig mer i vår egen förvaltning så att fler socialsekreterare hör av sig till oss. Sedan vill vi också komma ut mer i föreningar, öppna förskolan, skolor, överallt där målgruppen finns, säger Evin.

Vad ser ni som era största utmaningar?

– En del blir ju att försöka begränsa sig. Både jag och Basem brinner för de här frågorna och springer fram i 200 kilometer i timmen. Vi vill ju vara tillgängliga och finnas där för alla, både för våra kollegor i förvaltningen och för vårdnadshavarna. Utmaningen blir att räcka till.

Vad har ni för mål när de här två åren har passerat?

– Vi hoppas att det här blir permanent. Behovet kommer inte att upphöra efter två år, det kommer det aldrig att göra. Vi behöver alltid finnas där för vårdnadshavare och familjer.

Det behöver också få ta tid, poängterar Evin.

– Det som är viktigt att nämna är att det vi gör sprider sig. Om familjen träffar en granne eller några vänner, som också kommit i kontakt med socialtjänsten, så kan de berätta om bemötandet de fick, hur det gick till och hur de kom vidare.

Brobyggarna from Socionomen on Vimeo