Tuff start för många socionomer

– Forskare har beskrivit vad de kallar en övergångschock. Krocken blir enorm mellan vad studenterna känner sig beredda på efter utbildningen och vad de sedan landar i, säger Ingrid Schéle, lektor vid institutionen för psykologi vid Umeå universitet och projektledare för forskningsstudien Samspelet över tid mellan individ och kontextfaktorer – Stress och välbefinnande hos psykologer och socionomer vars slutrapport presenterades förra året.

I en stor treårig enkätstudie jämförs här villkoren för nyutexaminerade psykologer och socionomer. Resultaten visar att bland de som skattar sin arbetsmiljö som dålig, finns proportionellt fler socionomer än psykologer. Och att sjukskrivningar längre än 14 dagar tycks förekomma i större utsträckning bland nyutexaminerade socionomer än hos gruppen socionomer i stort.

Ingrid Schéle är försiktig med att dra långtgående slutsatser, men hon pekar på bristen på handledning som en möjlig bidragande orsak till att nyutexaminerade socionomer rapporterar större problem än dito psykologer.

– För att få legitimation som psykolog ska du göra PTP med handledning. Här kan vi se att de som är nöjda med sin handledning; där handledare alltid funnits på plats och handledningen varit strukturerad, skattar sin arbetsmiljö och övergång från studier till arbete mycket bättre än de som är missnöjda med PTPn. För socionomer finns ingen sådan reglerad handledning överhuvudtaget, konstaterar Ingrid Schéle.

Utöver handledning pekar Ingrid Schéle ut en bra introduktion för nyutexaminerade nyanställda som en viktig faktor för en lyckad övergång till yrkeslivet. Det kan handla om:

• Att de andra på arbetsplatsen vet vem du är och att du är ny.

• Att du vet vilka personer du kan fråga om det är något.

• Att du fått en ordentlig introduktion till allt från it-system till vilken tid man brukar fika.

• Att du får veta hur du ska använda det du fått med dig från utbildningen på just den här arbetsplatsen – alla kommuner har olika system för handledning och dylikt.

• Att du får en mindre arbetsbörda än dina erfarna kolleger – inte bara de två första -veckorna utan tills du fått chans att bli varm i kläderna.

Så vad händer efter de första veckorna och månaderna i yrkeslivet? Hur ser de kommande åren ut? Det har Pia Tham, professor i socialt arbete vid högskolan i Gävle, undersökt.

I en intervjustudie har hon följt tolv -socionomer som gick ut socionomprogrammet år 2011. Informanterna har intervjuats vid fyra tillfällen; strax efter examen, efter fyra månader i yrket, efter knappt två år i yrket samt efter fyra år i yrket.

Parallellt har Pia Tham gjort en kvantitativ enkätstudie med cirka 300 socionomer som examinerades under åren 2015 till 2019. Också här har frågorna handlat om hur de intervjuade upplevt övergången från studier till yrkesliv och hur deras första år i karriären sett ut.

– En intressant men sorglig slutsats är att det är samma problem som återkommer. Jag blir rätt ledsen över det. Att det ska vara så svårt att ändra på det som inte fungerar.

Vad är det då som inte fungerar?

– Det de nyutexaminerade socionomerna beskriver att de saknar är färdighetsträning. Både 2011 och 2021 beskriver de att de hade velat ha mycket större kunskaper om sådant som samtalsmetoder och bemötande. Och även mer tid ute i praktik under utbildningen.

När Pia Thams informanter arbetat i två år och beskrev hur de såg på sin egen utveckling var resultatet mer positivt.

– Flera sa att ”nu skulle jag aldrig utsätta mig för en del situationer som jag gjorde i början. Jag skulle aldrig ta emot en person som verkar hotfull, eller göra hembesök hos någon som kan vara farlig”.

Borde det inte funnits någon där som kunde berätta för de här nyblivna socialsekreterarna, i stället för att de ska behöva lära sig av egen bitter erfarenhet?

– Visst är en mentor en absolut förutsättning för en bra introduktion. Men det gäller att hitta rätt mentor. Om hen är marginellt mer erfaren än den nyanställda – vilket inte sällan är fallet – blir det ”en blind som leder en blind”, som en arbetsledare som jag intervjuat uttryckte det. Många gånger finns goda intentioner från -arbetsgivarens sida, men tyvärr kan det vara svårt att få det att fungera i verkligheten.

I Pia Thams intervjustudie finns frågan ”Vad gjorde att du sökte den här utbildningen?”. Svaren blev likartade: ”Jag vill hjälpa”, ”Jag vill jobba med människor”, ”Jag vill ha en roll där jag gör nytta”…

Det är också det som socialsekreterarna i Pia Thams studier beskriver som mest positivt när de varit i yrket några månader; kontakterna med klienterna. Det mest betungande är dokumentationen.

– Många nyexade socionomer blir lite besvikna när de upptäcker att så mycket arbetstid går åt till administration i stället för till att träffa de människor de ska hjälpa. Många system som kommit till för att underlätta, har i stället inneburit ännu fler dokument att sätta sig in i och fylla i.

Detta bekräftas av Runa Baianstovus forskning. Hon är lektor i socialt arbete vid Örebro universitet och medförfattare till studien ”Att ta mark i professionen” (2020), där hon under två år träffat sexton nyblivna socialsekreterare i forskningscirklar.

Runa Baianstovu uttrycker sig i mindre försiktiga ordalag än sina forskarkolleger:

– Ingen väljer socionomprogrammet för att få sitta och bocka av listor. Ingen blir glad av att dokumentera eller att hitta rätt i ett it-system. Det är i jämlika möten mellan människor som saker händer. Men det finns allt mindre plats för sådana möten och det är ett av skälen till att socialarbetare blir sjukskrivna.

Runa Baianstovu beskriver en tudelning av dem som söker sig till socionomyrket. Det finns dels de som drivs av att göra saker för människor, dels de som ser det som en karriärväg.

Hon menar att en starkt bidragande orsak till stressen hos socialsekreterare i allmänhet och hos nyutexaminerade i synnerhet är att det finns olika uppfattningar om hur socialtjänsten bör styras och att dessa uppfattningar företräds av en professionsbaserad linje och en förvaltningslinje. Idag är förvaltningslinjen mycket stark i styrningen av det praktiska sociala arbetet i Sverige, menar Runa Baianstovu:

– Socialarbetare har ett så litet handlingsutrymme och är så hårt styrda av NPM (resultatstyrningssystemet new public management, reds anm.) att många lider av väldigt hög stress.

De sexton nyanställda socialsekreterarna i Runa Baianstovus studie var indelade i två forskningscirklar; en för dem som arbetade med försörjningsstöd och en som arbetade med barn och unga. Resultatet visar att stressen är högre i den första gruppen.

– Mitt material är för litet att dra några definitiva slutsatser av men det var tydligt att arbetet med försörjningsstöd är ännu mer styrt och standardiserat än arbetet med barn och unga. Stressen är alltså högst bland de socialarbetare som känner sig så hårt styrda att de inte kan möta klienterna.

Många av de nyutexaminerade socialarbetarna i studien, särskilt de som arbetade med handläggning av försörjningsstöd, hoppades att AI skulle kunna vara en del av lösningen. En robot som sköter mätandet så att socialarbetarna kan ägna sig åt att bygga relationer med klienterna. Men Runa Baianstovu är skeptisk:

– Roboten har inte visat sig vara så duktig som man hoppats. Handläggarna måste fortsätta be om kvitton från klienterna. Att hänvisa samhällets mest utsatta människor till interaktion med en robot vore fruktansvärt.

– Digitalisering som kan hjälpa oss att fördjupa vår förståelse är en fördel. Men digitalisering som kommer i stället för kommunikation är en nackdel. Bristen på mänskliga möten är ett jätteproblem.

Ofta hörs krav på att socionomprogrammet ska ha större fokus på praktiska färdigheter och mindre på teoretiska kunskaper. Runa Baianstovu menar att klyftan mellan akademi och praktik är oundviklig, men att den kan överbryggas med en buffertzon i form av något som liknar läkarnas AT-utbildning.

– På universiteten ska vi ge våra studenter perspektiv och en grundläggande förmåga att värdera och bedöma information. Det är vår demokratiska uppgift. Men de kunskaperna tar tid att omsätta i praktiken. Om det fanns någon form av AT-tjänst, som kommunerna ansvarade för, skulle de nyutexaminerade ges tid att landa i yrket på ett bättre sätt.