Socialstyrelsens gd: ”Vi behöver flytta fram positionerna”

– Inte som något hinder eller en ny jobbig styrsignal, utan som ett stöd. Och det ligger i linje med de regeringsuppdrag som vi får, säger han.

Vi ses på hans kontor på Socialstyrelsen vid Västerbroplan. En vetelängd är framdukad på det lilla, runda bordet i ena hörnet av rummet och Björn Eriksson serverar kaffe i tunna, skramlande koppar på fat.

Han är relativt ny som generaldirektör på Socialstyrelsen, har bara varit på plats i drygt ett halvår och har med sig pappersutskrifter som han sneglar på då och då. Det är en Björn Eriksson som trivs med sitt jobb, trots, eller kanske just för, att han tagit över i en turbulent tid. Turbulensen handlar dels om den nya socialtjänstlagen som införs 1 juli 2025, dels om samhällsläget med hög ungdoms- och gängkriminalitet.

– Det är faktiskt mycket inspirerande att försöka göra något åt det som är våra största utmaningar just nu. Att barn helt plötsligt har blivit förövare och samtidigt som man är förövare är man ett offer, det är en situation som kräver insatser från många olika instanser, säger Björn Eriksson och lutar sig lite framåt.

– Samhället har ju vidtagit många repressiva åtgärder, varit tvungna till det, men jag kan se att nu är tiden inne för att alla riktar blicken mot att det här ska fungera framåt. Och vi ser att pendeln svänger mot att arbeta mer sammanhållande, mer förebyggande och mer stödjande än tidigare.

Han konstaterar att arbetet handlar om att ”hålla ihop hela systemet, från att man föds till att man dör” och att kunna erbjuda stöd och hjälp till de som behöver det, men att i nuläget har man ett extra fokus på barn och unga och hur kriminaliteten har utvecklats.

Vad brinner du mest för?

– Jag brinner för allt, säger han och skrattar diplomatiskt, innan han tillägger:

– Men det som är mitt fokus just nu är socialtjänstfrågorna och den nya socialtjänstlagen som ska komma. Det tar det största utrymmet av min arbetstid.

Känns det övermäktigt? Att hantera både samhällsutmaningarna och omställningen?

– Utmaningen är stor, men inte övermäktig. Det här är något som vårt samhälle ska klara av. Vi har en bra utgångspunkt med ett välfärdssamhälle som i grunden är byggt för att kunna finnas där. Vi måste utveckla det. Sannolikt satsa mer resurser, men framför allt flytta fram positionerna, säger Björn Eriksson och gestikulerar med händerna för att understryka vikten i det han säger.

Han konstaterar sedan att den nya socialtjänstlagen är ett ”jättebra verktyg” för det här.

Socialstyrelsens roll under implementeringsfasen av lagen, ser han som tredelad. Det handlar om att vara såväl styrande, som stödjande och utvecklande. Styrandet sker dels genom riktade statsbidrag, dels genom att Socialstyrelsen tar fram föreskrifter och allmänna råd, inte minst kring juridiska frågor.

– Här gäller det för oss att skapa trygghet hos socialsekreterarna för att de ska kunna arbeta på ett nytt sätt, till exempel med tidigare insatser och icke-behovsprövade åtgärder.

Björn Eriksson poängterar att det är viktigt att den styrande rollen också kompletteras med stödjande insatser och att i det arbetet är det avgörande att förstå vad varje enskild kommun brottas med och behöver.

– Vi måste vara lyhörda och därför görs en läges- och behovsanalys i varje kommun. I det arbetet stöttar vi med analysen, säger Björn Eriksson.

I slutet av juni kommer Socialstyrelsen också att kunna ge en samlad nationell lägesbild över kommunernas situation och behov i en slutrapport. Men den viktigaste stödfunktionen är kanske att ta fram olika kunskapsunderlag.

– Den nya socialtjänstlagen slår fast att socialtjänsten ska vara kunskapsbaserad och det betyder att vi behöver använda de kunskapsstöd som vi har. Här bidrar vi till exempel via Kunskapsguiden, utbildningsportalen, metodstöd och utbildningar.

Under våren startar Socialstyrelsen temaveckor med fokus på huvudkomponenterna i lagen, exempelvis en kunskapsbaserad socialtjänst, en förebyggande socialtjänst och en tillgänglig socialtjänst.

När det gäller Socialstyrelsens utvecklande roll så handlar den om kunskapen inom Socialtjänsten och att utveckla den genom forskning.

– Vi vill hitta en evidensbaserad praktik. Det vill säga att man har ett väldokumenterat och bra sätt att arbeta, vilket exempelvis kan gälla modeller och metoder.

Björn Eriksson hoppas att ”forskning och det sociologiska perspektivet” ska genomsyra samhället på ett helt annat sätt i framtiden.

– Socialtjänstlagen ställer ju det kravet, att arbetet ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet, och det gäller inte bara socialtjänsten utan även kommunernas hela verksamhet.

– Det är ett kunskapsområde som behöver satsas på ordentligt för att vi ska få det här att fungera. Men vår skyldighet blir att ta fram det som är den bästa kunskapen i det här läget.

Som jag förstår är forskningen rätt eftersatt på det här området?

– Det stämmer och det är ett stort problem och någonting vi vill jobba med. Där kommer datainsamling och uppföljning in. Kan vi se effekter av de insatser som vi gör? Mår folk bättre? På vilket sätt har vi stöttat, och vad verkar vara det mest effektiva stödet?

Det här är frågor som kommande forskning förhoppningsvis kan ge svar på. I det arbetet ser Björn Eriksson att den nya socialtjänstdataregisterlagen (i nuläget försenad), som Socionomen tidigare skrivit om, är oerhört viktig. Inte minst för att vässa professionen.

– Vi vet att socionomer och socialsekreterare behöver kunna utnyttja en ännu större del av den kunskap som de har i sina yrken. Det vill vi medverka till, att man använder fler av de verktyg man en gång fick lära sig.

Vad det beror på att det inte redan finns gedigen forskning kring olika insatser och deras effektivitet är en svår fråga, menar Björn Eriksson. Han har själv en bakgrund inom medicinen (specialistläkare inom kardiologi, samt tidigare generaldirektör för Läkemedelsverket) och säger att inom medicinens område har ramarna för forskningen varit väldigt tydligt definierade. Samtidigt har det satsats stora resurser på klinisk medicinisk forskning under lång tid.

– Det sociala fältet har inte varit lika resursstarkt. För att det ska kunna bli det behöver vi kommunicera ut vikten av arbetet som socialtjänsten gör. Och det innebär att höja statusen på yrket, vilket hela samhället måste vara delaktigt i. Jag tror att det på sikt kommer leda till att man satsar mer pengar på forskning.

Vad kan socialtjänstdataregistret bidra med här?

– Det kommer att bidra med mer data. Vi kommer att bli mycket bättre på att ge återkoppling till kommunerna gällande deras arbete när socialtjänstregisterdatalagen är på plats. Det gör att vi kan värna kvaliteten i socialtjänstens arbete på ett bättre sätt.

Och hur ser man till att registret inte blir ytterligare en arbetsbelastning på socialsekreterare?

– Det är ju en stor risk med det här, att vi hittar på någonting som skulle öka det administrativa arbetet. Om det är något som varit klart i de interaktioner vi har haft med professionen så är det: ge oss inte någon mer administrativ börda. Socialcheferna har varit jättetydliga med det. Det är vi vakna för, säger Björn Eriksson.

Han poängterar att Socialstyrelsen arbetar för att de uppgifter som samlas in ska vara ändamålsenliga och att arbetet ska fungera smidigt.

Och hur balanserar man att ”checka i boxar” med att vara nära klienterna?

– Det är en konst och här tänker jag att forskningen ska lära oss vad vi ska titta på och vad vi inte ska studera i detalj. Naturligtvis är det relationella det allra viktigaste, säger han och tillägger:

– Genom kunskap så har du mycket större möjlighet att använda alla dina verktyg som socionom eller socialsekreterare men även hjärtat och empatin, engagemanget och allt det som vi arbetar med, på ett professionellt sätt, säger han.