Skolkuratorn Caroline vill vidga det förebyggande arbetet: ”Vi har chans att bidra”

Hon är omgiven av högstadieungdomar och står just nu uppe på en bänk, för att synas bättre – om än inte för att höras. Som hon själv uttrycker det är hon ”en och en halv meter hög, men högljudd och yvig”.

– Kom så gör vi skolan fin tillsammans! Pysslet ska upp på väggen!

Hon behöver inte tjata. Om man har en bild av dagens tonåringar som blasé och svårflörtade måste man tänka om: förvånansvärt många kastar sig över såväl pysslet som frågesporten i dagens lunchevent, på temat ”värdegrunden.”

Alla är dock inte en del av de lättövertalade gängen. En ensam kille kommer fram till Caroline Hema Olsson och frågar om hon är gay.

– Nej, mer queer, svarar hon.

– Och vad är det? Typ bi?

– Det är ett slags ifrågasättande av heteronormen. Bi kan vara ett sätt. Vad tänker du om det? Tror du att man bestämmer vem man blir kär i?

– Nej, men man bestämmer vem man blir ihop med.

Det finns något ansträngt i pojkens röst; måhända bottnar frågan i en konflikt av något slag. Men Caroline Hema Olsson gillar hans svar – det är frukten av en mogen reflektion, anser hon. I det kan de mötas. Han går iväg, men kommer kanske tillbaka någon dag för en fortsättning.

Under året har skolkuratorernas situation och förutsättningar diskuterats, i den här tidningen och på andra håll. Inte minst har det handlat om tidsbristen. I en enkätundersökning från i våras uppger ungefär var tredje skolkurator i Sverige att de ensamma har ansvar för 501–1 000 elever. Därmed löper eleverna risk för att bara få tre minuter i veckan med sin skolkurator.

LÄS OCKSÅ >>> Skolkuratorer i hela landet vittnar om kraftigt stukad elevhälsa

Många ungdomar brottas med psykisk ohälsa och kuratorerna upplever ofta att hela deras tid går åt till att släcka bränder.

– Vi brukar säga att det finns en gräns vid 300 elever, efter det blir det förebyggande arbetet lidande. De flesta kuratorer har alldeles för många elever, konstaterar Caroline Hema Olsson.

Själv har hon drygt 800 elever att förhålla sig till, och då omfattar hennes uppdrag här på Vasa Real dessutom det kunskapsområde som numera heter sexualitet, samtycke och relationer. Potentiellt många bränder att släcka, med andra ord. Trots det har hon valt att ge huvuddelen av sin tid åt just förebyggande arbete.

– Om någon har ångestproblematik eller självskadebeteende är det oftast inte så mycket vi kan göra; vi är för sent ute. Vi är inte en vårdinrättning. Vi vill ju snarare förebygga de här sakerna, och ett sätt att göra det på är att jobba mycket mer på gruppnivå – som jag gör.

För Caroline Hema Olsson gäller det förebyggande arbetet inte bara hälsan, utan perspektivet är bredare än så. Hon vill inte att eleverna här ska ”växa upp som rasistiska homofober med risig värdegrund.”

– Skolan har två uppdrag. Det ena är att lära ut kunskaper, och det andra är att uppfostra medborgare. Vad gäller det senare har vi kuratorer en chans att bidra. Jag säger inte att alla kuratorer måste jobba med de här frågorna, men jag vill att vi ska se att det faktiskt finns en möjlighet för oss att ta plats.

Ja, det kanske inte är konstigt att så många elever här i korridoren på Vasa Real kommer fram och småpratar med Carolina Hema Olsson under värdegrundseventet – de får betydligt mer än tre minuter av henne i veckan. De känner henne.

Eventen kring ämnen som jämställdhet, rasism och hbtqi+ är bara ett exempel på det grupp-perspektiv som hon förordar. Hon ordnar också föreläsningar och besök med personer som Linnéa Claeson, Frida Boisen och Magnus Betnér. Hon har tagit hit teatersällskap, och ordnat författarträff med Linda Skugge.

Skulle några elever trots allt försöka undvika henne IRL så får hon fatt i dem också, med Instagramkontot sexochsam och de livesändningar som når ut till alla klasser.

– Ett av de första projekt som jag gjorde när jag började här för sju år sedan var ”Våga fråga”. Jag satte mig i korridoren med papper och penna och så fick eleverna komma och skriva frågor anonymt, som jag sedan besvarade och publicerade.

LÄS OCKSÅ >>> Debatt: Stärk tilliten till skolkuratorers förmåga att samtala om svåra livssituationer”

Hon visar böckerna som nu står uppradade i väntrummet utanför hennes kontor. De är vackert utformade och i dem finns en stor bredd bland frågorna. ”Hur många kön finns det?”, ”Min storebror slår mig, vad kan jag göra?”, ”Min pappa mår psykiskt dåligt, och det gör så att jag också mår dåligt. Vad ska jag göra”.

En av böckerna har en avdelning med rubriken ”Överkurs – avancerat”, och där hittar man rubriker som ”Brukar folk ha sex offentligt?” och ”Är det bra med porr eller inte?”

En ensam elev kliver in.

– Är det okej att jag bara sitter här en stund? frågar han.

Under eftermiddagen står Caroline Hema Olsson på scenen i aulan. Några högstadieklasser har kommit för att lyssna när hon läser och besvarar en del vanliga frågor. En person undrar vad som händer om man blir gay under puberteten.

– Då växer det ut enhörningshorn… säger hon.

Humor är viktigt för henne, som ett sätt att hantera svåra situationer, och för att nå människor. Under sin socionomutbildning skrev hon en uppsats om skämten bland kuratorerna på Karolinska universitetssjukhuset.

Att stå på scenen är också något hon tycker om. En gång i tiden tänkte hon sig en skådespelarkarriär. Under gymnasiet insåg hon dock att man kan ”fånga en publik” också på andra sätt, och sedan följde ett brokigt yrkesliv: journalist och kock, förskola och psykiatri.

Så hur går längtan efter att stå i centrum ihop med jobbet som hon har nu?

Visst kan det skapa konflikter, säger hon. Som när hon ordnade en jättefest på skolan för att fira sin födelsedag.

– Med en närmast obefintlig budget drog jag ihop lunchfest för 800 personer: tårta, godis, snacks – en helt galen buffé.

Dogge Doggelito kom och spelade, och Caroline Hema Olsson tog själv micken och sjöng Lalehs ”Bara få vara mig själv.” Alla var inte nöjda. Efteråt fick hon av någon höra att hon har bekräftelsebehov som en femåring.

– Jag svarade bara: mogen reflektion – jag är mellanbarn, adopterad och har skådespelarambitioner. Du har helt rätt.

Tillställningen var dock inte bara en egotripp, betonar hon; det fanns djupare avsikter bakom den. Fester är till exempel utmärkta tillfällen till möten och samarbeten, i såväl dans som städning efteråt. Men framförallt var det överdimensionerade kalaset ett sätt att visa eleverna något viktigt.

– Man får vara ”lite knasig” och ändå tillhöra en gemenskap.

Hon har själv alltid känt sig annorlunda. Kan uppfattas som för påträngande, säger hon. För mycket. Det finns de som inte gillar henne och hennes metoder, och hon är van vid motstånd.

Nyligen lämnade hon uppdraget som vice ordförande för Sveriges skolkuratorers förening, efter uppslitande konflikter. Här är inte platsen för att gå in i detalj på vad som hände, men i hennes mest diplomatiska version delade hon och styrelsen inte samma värdegrund.

– Jag står för respekt, snällhet och rak kommunikation, konstaterar hon.

I perioder har hon känt sig väldigt ensam.

– Jag önskar ibland att jag kunde träffa någon som är lik mig, som har samma energi, nyfikenhet, med lika lite behov av att pleasa. Nu brukar jag säga det om jag träffar någon som raggar på mig: ”Titta på mitt Instakonto först: superradikal och liberalfeminist, står upp för hbtqi, och är antireligiös”.

Samtidigt – erfarenheten av att befinna sig ett par steg utanför den skrattande samförståndsringen av människor är en värdefull tillgång i mötet med elever som kanske bär på samma sak.

– En av de finaste komplimanger jag får på skolan är när elever säger att jag får dem att känna sig trygga, att jag visar att alla får finnas, att alla får plats.

På scenen i aulan har Caroline Hema Olsson lätt att fånga sin publik. De känner henne och hennes käpphästar. När hon frågar vad klitoris är till för kommer svaret i kör – njutning. Dess enda syfte är njutning.

Den ensamma killen från korridoren är inte här. Men kanske söker han upp skolkuratorn igen en dag, för att fortsätta samtalet om queer – och kanske om en pågående inre kamp.

LÄS OCKSÅ >>> Skolkuratorer saknar förutsättningar att arbeta förebyggande